Starr och styrelser

2016-11-25 Skriv en kommentar
Familj / Mamma / Möten / Södermalm

Annonsen laddas.

Tänk att det ska vara så eftertraktat med styrelsearbete. Det måste vara nåt män hittat på för att ha nåt att göra på ålderns höst och för  känna att de fortfarande är attraktiva på arbetsmarknaden. Här en bild från Bonnier Tidskrifters styrelsemöte. Häromkvällen var det många skarpa knivar i knivlådan på Stora Journalistprisutdelningen på Grand i Stockholm. Det är då branschen prisar sig själv för stordåd och får applåder med all rätt. Ungefär en halv miljon regnar över årets utmärkta pennor.

Vi var några seniorer som satt vid ett särskilt bord och det som förenade oss var att vi alla fått Lukas Bonniers stora pris. Jag 2003 och Thorbjörn Larsson, exmannen, 2007. Malou von  Sivers fick 2014. Kvällen var extra festlig då priset fyllde 50 år. Ett årligt Bonniersrrangemang för det fria ordet. Här står hon ”Det fria ordet” gjord av skulptören Puck Stocklassa, i full storlek finns hon utanför Bonnierskrapan på Torsgatan i Stockholm. Har opererat starr i ett öga och ska snart ta det andra. Vips så var jag klar och fick en fin lins så jag dessutom slipper läsglasögon. Fick då vara utan make up  i 14 dar. För en ständig mascaraanvändare var det lite besvärligt. Trams sa sambon med rätta. Min mångåriga anställning går mot sitt slut och jag lämnar tillbaka allt som tillhört min lilla gräddfil. Så det blev till att beställa en egen bil och inte en tjänstebil. Fortsatte mitt liv med Volvo och med Binyam Tekeste och fick dessutom den utmärkta registreingsskylten Roa 650. Här kommer en skiss på hur framtiden kommer se ut. Enligt Bard. Kluddet var magiskt när magister Alexander föreläste om kommunikation. Stående ovationer   Trodde någon att han bara kan musik? Varje dag på väg till och från tunnelbanan passerar jag Tiger Lili. Så gick jag äntligen i hennes affär. Personliga barnkläder med roliga tryck. Allt sytt hemma hos Tiger Lili i Stockholm. En gång adopterad  från Colombia med en egen historia som satt märken i både själen och på kläderna. Hennes märke är vingar. Vingar som kan lyfta och flyga iväg mot oanade höjder. Långholmsgatan 7 är adressen. 

Så är det snart Thanksgivinghelg. Den brukade jag och mamma fira. Vi visste inte ens om denna amerikanska helg utan vi firade att vi fick komma till Sverige. Det var sista veckan i november och det blev vår tacksamhetshelg. Mamma är död men jag vet att hon varje år sände en varm tanke till Sverige, just den sista helgen. Och hur bra blev inte Sverige för oss!

Denguefeber? Nej flunsa

2016-11-15 Skriv en kommentar
Barn / Läsarresa

Annonsen laddas.

Jätteförkyld berättar väninnan Suss att hon är dan efter det vi kom hem från Bangkok. Tänk om det är denguefeber?

Det var influensa som man tyvärr brukar få efter långflygningar. Det måste vara nåt med 350 personers baciller som blandas i flygens aircondition. Den här bilden har inget med influensan att göra utan är nästa långresmål för mig. Kuba. Undrar just om det finns denguefeber där?

Havanna är också ett hotell i Varberg,  var där åt och bodde inte direkt kubanskt mera svensk hotellstandard. I alla fall toppen! Och överallt inspirerande bilder från Kuba. Längst upp på hotellet finns ett Hemingwaytorn. Där kan man verkligen känna sig som författaren om man inte tittar ut på hustaken i Varberg. Här står vi på Coop i Varberg. Glenn Strömberg ska sälja spagetti, Toni Grimaldi cyklar och jag tidningar. Bakom står Varbergs eventmakare Niclas Vilhelmsson som anordnat stans största afterwork där vi tre försökte överrösta glada Varbergsbor. Dessförinnan försökte jag säga något om dagens äldrevård i SVTs Opinion men det stora intresset tog Ilmar Repaalu och hans utredning om vinstbegränsningar i vården. Det är alltid frustrerande att inte få säga det man tänkt och förberett. Småbarnsvantar. Ramlar av. Svåra sätta på. Ska det var helt omöjligt att uppfinna en vante som både är vattentät, lätt att sätta på och sitter kvar. Lina försöker få på India vantar. Jag tittar på och undrar om jag ska ge mig in i den branschen. Uppfinna nåt för små tummar som aldrig hittar rätt!Det misslyckade orangeriet på Dalarö är just nu ok. 10 grader och Agapantusen och lill-oliven verkar älska det – men när solen steker glaset så blir det mindre bra. Gläder mig nu innan vårsolen slår till. Sen får jag montera in en AC. Förkyld (dock ingen denguefeber) och har opererat ett öga. Utseendet tål bara svartvitt. Gokväll.

Vi var fuktiga – nej våta. 

2016-11-10 Skriv en kommentar
Kambodja / Läsarresa

Annonsen laddas.

Med från Sverige hade vi alla skolmaterial och fick nöjet att träffa en hel skolklass i Siem Rep. Här täcker inte skolbyggnaderna till så man går i skift. Ett gäng på morgon och ett på em. Marianne hade med sig några särskilda presenter från vår kollega-tidnng Kamratposten som överlämnades till skolchefen. Bakom alla ungarna står vi också med på bildenM-resorna är i huvudsak kvinnoresor med några män får hänga med. Dessa är inga singelmän utan del av par. Jag brukar säga att de är inkvoterade och det stämmer eftersom huvudgrupper består av kvinnor som inte är par eller har män som av olika skäl inte lämnar närområdet. Här på en flytande restaurang i Bangkok samlade vi de 4 modiga karlarna som följde med sina fruar. HejaFr v Lars, KarlErik, Peter reseledare, Reinhart och Kaj.

Och även damerna ställde upp sig om än lite mer vågat. Och då ska ni veta att det var 29 grader ute och 90 procents fuktighet när de visar sina orientaliska poser. Tandläkaren Marianne, sjuksköterskan Åsa och f d flamencoinstruktören Carolyn. Inspiratören var Suss som kände att den nyinköpta solparasollen behöve en pose. Tänk så mycket skoj man kan ha trots att samtligas kläder nästan kunde vridas ut av fukt. Har sällan varit så blöt utan att bada. Ja, Inger det var varmt som om vi vandrade i en bastu ! Men samtidigt fick försäljarna chansen att för några få dollar sälja torra tunna vita skjortor. Bangkokguiden Andy berättar så målande om skönheten i det stora templet med alla porslinsdekorationer. Som någon uppfinningsrik kung på 1800talet låtit dekorera av trasigt porslin som fungerat som ballast på båtarna från Kina.  Andy var en stor rojalist och klädd i svart och kunde målande beskriva hur underbar kungafamiljen var.  200 000 thailändare per dag kom till Bangkok för att sörja och passera kung Bhomibol som låg på lit de parade i det kungliga området. Områdena runt omkring var avspärrade och Royal Nave gav bort både vatten och glass. Ingen skulle svimma i de långa köerna av farvältagare. Överallt thailändare i svart och vi fick inte ha rött eller gult på oss. Livemusik var förbjuden, barer stängda. Den 14 nov lättar staten på sorgrestriktionerna.

48 M lång är guldbuddhan i Bangkok och det är 24 karat hela han. Templet han ligger i har fantastiska väggmålningar.och överallt thailändare som ber och offrar En stor upplevelse att få del av. Här tittar jag in i hans milda vänliga ansikte. Två dar senare är Trump med sitt arga ansikte USAs president. 

Vad gör vi här. Jo vi lägger mynt i 118 små tennskålar som klingar i hela templet. Det ska ge good luck. Bad luck är inte bra i Asien. Marianne i rött hade glömt sorgerestriktionerna men det gick bra. Hon var ju turist.

För oss kändes det lite som

Att  tända ljus i våra hemmakyrkor. Vi tänkte på våra döda. Plinget från mynten blev nästan lite meditativt.

Ja och när allt är som bäst far vi hem. Tacksamma för att se hur andra människor lever utanför västvärlden. Tacksamma för Kambodjas vänlighet och goda utveckling. Tacksam för att få uppleva en av världens största städer och se hur de klarar sina liv   Det bor 28 miljoner i Bangkok. My Buddha! Här får ni se en till. En som lagt på hullet. Damerna med resväskorna och Ms käcka väskband heter Lena Tove Kari och Anita.

Hoppas vi ses snart igen.

En ovanlig och intressant resa är över. Tack til Kerstin, Elisabeth och Peter. Arrangörer och logistikmästare.

Mera Angkor

2016-11-06 Skriv en kommentar
Kambodja / Läsarresa

Annonsen laddas.

Soili heter den vackra damen framför Lotussjön. Det kom inte med i förra bloggen. Jag måste visa mer för det var så enastående.  Här berättas hela historien om Khmerfokets strid mot Thailändarna. I detalj får man reda på allt. Också hur de levde sina liv. En dröm för arkeologerna om tiden mellan 800 och 1400-talen. Inne i Wat-templet passerar vi den stora guden Vishnu och en hel hög små buddistpojkar.

Det kommer mera.