Kulturmannen, cafemannen och jag

2017-02-15 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Mamma / Möten

Blev alldeles starstruck häromkvällen på Exptessens kulturfest på Nalen i Stockholm. In genom dörren kom Karl Ove Knausgård, författaren som i sex band skrivit detaljerat om sitt liv. Min kamp heter böckerna. Och jag var inte ensam att sucka. En mig närstående på festen tänkte göra en framstöt. Han är skild sa hon. Ska kolla hur det gick. Kulturchefen Karin Olsson hade samlat ett härligt namnkunnigt vimmel och det var ett hejdlöst pussande och kollande.

Så vann min släkting Gulddraken för Stockholms bästa café, Mellqvists på Rörstrandsgatan. Erik M är bror till min svärdotter Jennie. Deras mamma Gullan dog nyligen och Erik kände hur hon gladde sig med honom.

– Jag hör henne säga ”Nämen så stolt jag är! Tänk att du är så duktig.” Sa han, som spelade dragspel med Gullan som var en sån mamma som älskade att vara stolt över sina barn. 

Här står han med sitt goda kaffe och Gulddraken som DN delar ut en gång om året. Så nu vet ni var ni ska dricka kaffe. Mellqvist café. Här står jag i en onepiece. Trodde aldrig jag skulle komma i en sådan. Men Ankie på Keepitup tjatade på mig en. Och nu vill jag inte ta av mig den. Kanske för att det är krångligt. På ryggen syns dock min valkbonanza. Går ej att undvika i kläder som smiter åt. Sätter på mig min älsklingskappa och döljer baksidan och går på Resumés lansering av sin tidning. Johan Såthe chefredaktör på Resumé vågade låta mig recensera hans första nummer inför publik. Jag var ärlig, och drack lite eftersom jag hade min fina onepiece på mig. Tidig kväll med andra ord. För er som inte vet vad onepiece är, så är det ett stycke plagg som funkar som overall och därför undviker man att kissa i onödan. Vad är detta? Jo det är ett sätt att fira en som snart blir 70 med kissunderlägg, stetoskop och bandage men med glamourfaktor i form av fjäderboa. Ett antal läsare ”kidnappade” mig och hade lika roligt som jag.

När riktiga födelsedagen infaller åker jag och Lucio till staden där jag föddes och jag tänker på min mamma som födde mig på ett mödrahem ensam men med en nunna som tyckte hon fick skylla sig själv som försatt sig i ett sådant predikament. Hon var en fallen kvinna. Barnet faderslöst. Och tänk så bra det gick ändå. 

Har du koll, mamma

2017-02-07 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Kultur

Min son Alex underbara svärmor frisör Gullan från Sandviken har dött. Hennes skratt och hennes dragspel har tystnat och ungefär samtidigt som begravningen planeras sitter jag i Malou von Sivers program och ska fundera på ordet ledsen. Har det ordet mist sin kraft?Med är också handelsprofessorn Kjell A Nordström. Nu när alla har ångest, mår skit, bryter ihop etc, när säger man då att man är ledsen?

Alex ringer och är just lågmält ledsen över Gullans för tidiga död i stroke och cancer och frågar mig: Mamma har du koll? Fattade först inte att han gripits av skräck och var orolig för om jag kanske skulle dö ifrån honom. Jodå, jag går regelbundet och kollar det jag kan. Lille plutt Alex var fem när hans pappa dog och hatade när jag reste nånstans. Det kunde för honom innebära att jag inte kom hem igen. Sen dess har det gått 32 år och jag har fortsatt komma hem. Fortsatt leva. Mamma har du koll, du har ju nu kommit till åren då folk trillar pinn. Hans omsorg värmde mig denna kalla vinterdag. Och jag lovade vara uppmärksam och inte göra som jag brukar när det handlar om krämpor vänta tills det går över. Två bilder från underbara knasiga och varma Gaygalan på Cirkus i Stockholm. Agneta Ljungman kollega och Anders Pihlblad fr TV4 och regnbågstandkräm som delades ut. Förstod inte riktigt varför. Kanske för efterfesterna? Mannen jag håller om heter Thunderpussy och är klädd till nån slags testbild. Ja, han hade höga klackar. Vår Mappiegala – missa den inte – brukar vara en kväll av värme och känslor. Gaygalan är årets näst bästa! Nä, den är nog bäst. Hjärtkramande,  superproffsigt och vilka gäster!

Är tokig i desserter och måste rekommendera denna äppelläckerhet som du kan äta om du har vägarna förbi Gretas på Haymarket (Hötorget). Här står ögonkirurgen Mats Örndahl bredvid det han är bäst på:ögat. Nu är även andra ögat opererat och klart och jag ser som en örn!
Texten ovan känns väldigt aktuellt nu. Bilden är ifrån en helt underbar ny barnbok, Alla frågar sig varför, av Eva Susso och Anna Höglund som ställer livets stora frågor till barn. Men den känns lika angelägen för mig.

Här kommer en till att fundera kring. Snart åker jag till Mark Levengood och hans tv-program och funderar på mitt liv. Så melankoliskt det blev. Men va fasiken man kan inte alltid vara en tjootjimare. 

Mottagning hemma

2017-01-28 Skriv en kommentar
Hemma / Möten

Mitt nya liv innehåller håltimmar, långa mornar och härliga möten med människor som jag inte känner, allt sådant jag tidigare aldrig haft tid. Dagar som också innehåller mycket tid för fika.Och den gamla devisen en sekund i munnen blir en evighet på låren har jag verkligen upptäckt. Mina omslag (förr) fungerade som en mental korsett. Nu är den borta och midjan obefintlig. Ät mindre eller förbränn mer! Är ytterligare en devis som håller.

Strövtåg i stan. Och då får jag flashback från förr när jag ser Parfymeri Eivy Flodin  på Nybrogatan där jag en gång i tiden köpte Fracas till min dåvarande chef Gunnel Hessel på Svensk Damtidning, i mitten av 70-talet. Eftersom hon inte var en snäll chef gillade jag aldrig den doften. I dag köpte jag den ovanliga, speciella doften. Varför? Har jag på ålderns höst gjort en omtolkning? Och klev in i ett paradis för oss som gillar clipsörhängen. Mina örsnibbar bestämde sig en gång i tiden för att sluta sig för gott. Så nu är jag en clipsare. Och ständigt på jakt efter annorlunda öronhäng. I affären står nu tredje generationen Flodin och hoppas klara konkurrensen från alla kedjorna. Det går säker bra för personlig hjälp efterfrågas alltmer. Lyssnade på Drottningen den 27 jan, Förintelsens ihågkomstdag. Hon talade på Micael Bindefeldts stipendieutdelning. Det var ett fint och medkännande tal och marmorfoajén på Dramaten var fylld av människor med smärtsamma minnen. Träffade i det soignerade vimlet de lyckliga nyblivna föräldrarna to be Roberta Alenius och Fredrik Reinfeldt.

– Barnet (som kommer i maj) kommer hålla mig ung, sa den f d partiledaren (ålder 50 ca). Det är han som tar bilden på mig, Roberta och Eva Swartz. Tre med stark italiensk förankring. Roberta har italiensk pappa och Eva är gift med Salvatore Grimaldi och hon talar en fullständigt lysande italienska till skillnad mot mig. Får gå i skola hos denna trevliga människa!– Var ska vi ses, säger Gunnar Engström och jag hör han är norrlänning. Han vill intressera mig för något som jag lovat lyssna på.

– Hm, säger jag. Inte på kafé i alla fall. Kom hem till mig. Jag har ju mitt kontor hemma. Hemmet är numera min nya arbetsmötesplats.

Så får det bli och Gunnar visar sin och broderns Anders Göranssons uppfinning, Easyplug. Något för alla oss med nedsatt handfunktion  som det heter när man får svårt greppa. En stickkontakt du inte behöver slita ut, utan med hjälp av hand, fot eller en armbåge lätt sätter i och drar ut. En förenkling av vardagen. Gunnar berättar att värst tycker folk det är att dra ut strykjärnet. Sitter stenhårt. Jag vet, har artos i tummarna, men numera är det Lucio som alltid stryker.

Som ett plus kan jag säga att allt är tillverkat i Sverige, och självklart S-märkt. (Finns på bl a Elon). Gunnar vill förstås nå ut med sin uppfinning och det gör han nu. Har provat den och den är verkligen Easy. Lena Andersson är en superskarp skribent och blev oförglömlig med sin figur Ester Nilsson i romanen Egenmäktigt förfarande. Nu har den blivit teater på Scala i Stockholm  i regi av Eva Dahlman. Gå och se Krister Henriksson som är perfekt som den egokäre kulturmannen Hugo Rask och Jessica  Liedberg som den älskande Ester som vägrar fatta att Hugo inte är intresserad. Rolig, välspelad och med en lysande väninnekör, dessutom utan paus.

MMMMM, fem M alltså!

Kärlek och lotterivinst

2017-01-20 Skriv en kommentar
Möten / Unicef

I går blev jag hyllad. Bordet fylldes av blommor och presenter. Nej det var inte 70-årsdan, utan att jag lämnar Bonniers. Rummet fylldes av kärlek och fantastiska hyllningar över mina insatser på jobbet. Hjälp tänkte jag lyckligt. Handlar det om mig? Det är med viss sorg men mest glädje jag tackar för mig som anställd i en familj som hyllar det fria ordet. Det får allt större betydelse vår nya värld. Kamratskapet, framgångarna, upplageoron under de nästan 40 år jag varit med, från Husmodern till M, passerade revy denna eftermiddag. Turligt nog är det inte alls över helt. Jag medverkar fortfarande i M.


Med till exempel artikel om vårt besök i Nepal. I nr 4 får ni läsa om den här fantastiska kvinnan som har startat ett Safe House för slagna kvinnor. Ett litet oskyddat hus mitt i staden Jumbla där hon vakar som en tiger över de hon skyddar. Unicef och M stöttar hennes verksamhet. Stora drömmen är att få el.

Det här är Hanna. Hon är journalist på Ögonblick, en tidning för de som har diagnos Aspergers och/eller autism. Hanna vet hur det är att vara annorlunda, mobbad i skolan och inte riktigt veta hur man gör med de sociala koderna. Men nu är livet på topp. Fin kille hon är förlovad med och två katter i Skärholmen. Vi träffades på Fotografiska museet för att jag var hennes ”vinst” i ett lotteri för att samla in pengar till statyn Bosse i Hudiksvall. Genom henne fick jag entré i en annorlunda värld. Tack Hanna.