Hälsningar från Havanna

2017-03-21 Skriv en kommentar
Kuba / Läsarresa

IMG_1362
Lyckliga kvinnan i vattenfallet i nationalpark en är Mona Nelding som förser oss med Resorb när det blir för mycket vitamin R (rom).

IMG_1353
Tysk limousine på väg till djungeln för vandring och bad i naturliga pooler. Vi är i Trinidad och ser Kubas landsbygd.

IMG_1324
Det skulle vara så dålig mat, sa man. Men det har ändrats om du är turist och har råd betala finns det goda möjligheter också till god mat.

IMG_1320

Restaurangen i Trinidad, som också är ett museum för alla oss som älskar gammalt glas och porslin. Otroligt ställe.

IMG_1314
Romprovning och cigarrtest.Tove, Larissa, Maria, och Barbro.

IMG_1311

Bi Karlahag fick ont i foten och Susanne Bertilsson passade på att vila benen. Jag skjuter på. Vi går minst 10 000 steg per dag plus lite salsa!
IMG_1346

Visserligen död men alltid levande

IMG_1341
Överallt musik – på krogen, gatan, i hemmet. Alla kan dansa. Här blir Marianne uppbjuden på en av de vackraste och roligaste krogarna jag någonsin varit på.

IMG_1307Äntligen hav. Barbro i Grisbukten, där amerikanerna fick stryk av kubanerna 1962 vilket ledde till Kubakrisen.

IMG_7470

IMG_1249

Vi lär oss dansa Salsa, 30 kvinnor, inga män och M-arna knyckte på höfterna och räknade steg och vi ville bara ha mera.

IMG_1238

Marianne, Tove, Kicki, Marita, Annika – alla med M:s praktiska succéväska!

IMG_1213

Hemingways skrivarstuga.  Han älskade Kuba och bodde här i 19 år med två av sina tre fruar tills han tvingades lämna landet i samband med revolutionen.

IMG_1221

Här ligger hans älskade hundar begravda. Två läsare från Uppsala, Birgitta och Eva.

IMG_1190IMG_1202IMG_1198IMG_1164

Åh vad det är kul att få klä ut sig. 

2017-03-17 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Har aldrig haft smokingfest. Har aldrig haft fest med tema. Så nu blev det båda. På kära Bomans Hotell i Trosa där jag vet garanterat att det blir bra. Dessutom tror jag de har Sveriges bästa frukost. Tema var Venedig. Varför – jo då blev det både italienskt och Trosa. En gång i tiden ville man att Trosaån skulle vara Canal Grande och i Trosa finns både Suckarnas bro och Rialtobron. Några av mina fina 73 gäster. Det blev ett hejdundrande 70 årskalas och nu är det verkligen över. Har hållt på och firat mig själv nu i månader. 

Men som sagt fest är kul! Och om du undrar var du ska vara så rekommenderar jag Kristin Bomans ställe i Trosa. Hon har fest/garanti!  Gott var det också!vi gjorde en stadsvandring med Kristin Bomans mamma Birgitta, som lysande ciceron,  och värmde oss med varm choklad med  rom i. Den kombon var ny och jättegod. Den blonda är Sveriges bästa toastmaster Agneta Ljungman. Hyr henne och det blir garanterat succé. 

Så här ser det ut på Långholmen där jag går mina promenader. Kul. En bli/glad-vägg. Mindre roligt är det i Syrien och här på en filantropmiddag pratar UNICEFS chef i Syrien, Hanaa Singerom barnens villkor i ett land som varit under belägring och krig i sex år. M kronan gjorde att jag var med på denna middag där Unicef  vill locka till sig givare, filantroper för att stödja barnen i världen. Så gripande och så sorgligt och tyvärr inte med fred i sikte den närmaste tiden. DiddAn de Geer, Carl Johan Bonnier och Petra från Unicef satt vid mitt bord . Jag var uppe på scen och talade om mina intryck allt för att få människorna i Spegelsalen att bli stora givare. Små tåliga tappra människor som föds in i fattigdom är Unicefs fokus. Men jag tänker på vad Hans Rosling sa som älskade Unicef. Det blir mindre och mindre fattigdom i världen. Det går framåt, Amelia..

Här är jag och hälsar på barnboksförfattare n Barbro Lindgren på Öland. Hon visar mig sin kultplats. Ett fantastiskt sista möte. Läs om det i M nr 7. 

Dalaröhuset har nu verkligen använts. I dagarna har min svärdotter Lina tillsammans med matproffset Jessica Frej plåtat en hel kokbok. Lucio och jag var ute och avsmakade en del av rätterna. Mums mums. Och allt ska kunna tillagas på yrkeskvinnetid, dvs 20 min. Roligt att huset används av alla i min familj.

 Nu står Kubaväskan packad. 30 glada M läsare och Marianne Brandt Ad på M. ska få en resa vi sent ska glömmaja det var en liten rapport om den här veckan. En ovanligt bra vecka för mig. 

OBS SKRYT

2017-03-10 Skriv en kommentar
Möten

Fick tidningen Chefs Hederspris på Chefsgalan igår. Med en mycket lång ordrik motivering som handlar om att jag gett generationer av kvinnor råg i ryggen. Underbart underbart underbart!! 

På plats fanns också Alexandra Pascalidou föredömligt klädd i färg, grönt. Det var förstås en härlig kväll med 450 stora och småchefer i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm. Men som vanligt var den förhärskande festfärgen svart. Ok med några svarta men inte när flertalet kvinnor ser ut som om de deltar i sorggrupper. Cissi Elwin konferencier och Chefs chef lyste i gräddvitt och turkost från scenen. Nu ska jag inte längre tjata om kvinnors förkärlek för svart till fest.

Kolla vad som står på tåget från MTR!

Jag skickar kärlek till er alla i form av vackra blommor jag fått från redaktionen. 

Snopplösa gudar i Rom och Livslust i Götet

2017-03-02 Skriv en kommentar
Familj / Hemma / Italien / Kryssning

Går förbi de ändlösa köerna till Vatikanmuseet för att äntligen se Sixtinska kapellet och alla kostbara konstverk som döljer sig bakom de höga murarna i den stenrika Vatikanstaten. Vi har hyrt en guide med förhandsköpta biljetter som ger oss gräddfil rakt in. I det undersköna Sixtinska kapellet där Michelangelo målade sin version av himmel och helvete och Skapelseberättelsen är det förbjudet att fotografera så därför visar jag taket på väg dit. Det blev som en aptitretare. Kapellet knockade mig. Michelangelo levde fruktansvärt sparsamt och dog i mycket hög ålder. Unnade sig ingenting och visste definitivt inte om ordet seniorlycka. Efter hans död dök en ung släkting upp och ärvde miljoner då! Svirade upp det mesta men verken består och skönheten går inte att sälja. En urna från romartiden – vet ni varför urnan är vågmönstrad? Jo för att där ska du lägga dina fingrar för att komma så nära som möjligt den döde. Tillsammans även efter döden. Motsatsen till livet efter detta är Gun Mattsson, en synnerligen levande och aktiv person som rattar något som heter Livslust. Det är inom Göteborgs kommun som hon huserar och hade den goda smaken att bjuda in mig för att tala om mitt livs resa. Då hade jag just kommit hem från Rom och kände verkligen alla mina 70 år skölja över mig. Tröttande? Nej då bara en liten tupplur. Jag är just nu mitt uppe i nåt jag kallar seniorlycka. Och höjdpunkten!! Kommer snart då vi har fest och föredrag på vår galabåt och korar Årets Mappie. Den 2 april är det dags. Det finns fortfarande platser kvar. Ett fantastiskt dygn utlovas.  Kom och träffa mig, M:s chefredaktör Åsa Lundegård, lysande föreläsare och förstås alla fantastiska M-läsare. Läs mer i tidningen eller här bredvid bloggen. Förra året. Vem är vem? Björn Kjellman och jag.