Kärlek igen

2009-10-29 5 kommentarer
Okategoriserade

Det var en gång i tiden kärlek vid första ögonkastet – om än med viss rädsla och respekt. Hon var den tidens stora tidningsdrottning och jag hennes unga elev. Hon gav mig mitt första chefsjobb som redaktionschef på Vecko-Revyn. Hon var anden och jag var den läraktiga handen. Hon släppte in mig i sitt innersta, lärde mig massor och bjöd på allt hon kunde. En sådan chef som jag idag vill vara. 

Nu satt jag åter vid hennes sida. Gunny Widell har blivit 80 år, märkt  av en jobbig cancer och efterföljande envisa lunginflammationer, men med samma gnista och livsaptit. Hon bjöd på en trerätterslunch med skumpa (förstås) och rödvin och vi förlorade oss i lite minnen. Jag “skilde” mig från henne 1984 och gick till Aftonbladet, sedan dess har vi försökt hålla de starka band vi en gång byggde upp. Alltid har hon stött mig, alltid har jag kunnat komma till henne. Men besöken har glesat ut, mest på grund av att jag inte haft tid. Men nu med insikt om att jag inte tänker dö på min post utan ägna mig mer åt de jag känner och gillar så blev det äntligen ett möte i den lägenhet jag vistats så mycket i. Så många gånger vi suttit runt hennes svarta matsalsbord och pratat tidning. Så många gånger hon hjälpt mig när jag kör fast.

Om en vecka ses vi igen, då ska vi gå på teatern och se hennes vän/släkting Dan Ekborg i den rosade Herr Puntila på Stadteatern. 

I morse satt jag i SVT:s morgonsoffa och pratade om M:s psykologitidning tillsammans med Språktidningens chef som också satsar på en psykologitidning, Modern Psykologi heter den.

– Varför två psykologitidningar just nu, frågade snygge programledaren Mikael Leijnegard.

– Kanske vill vi må bättre, kanske räcker det med shopping och inredning som lyckohöjare, kanske vill vi något mer.

I alla fall ville 300 det som ringde ner vår Kundtjänst och beställde tidningen, TACK!

Ikväll ska äldstsonen och jag äta snabbmiddag och sen packa. Venezia aspetta!

Är du också rädd för tandis?

2009-10-27 767 kommentarer
Okategoriserade

–Du har en tandficka, sa Louise Langenborg när hon tittade mig i munnen. Tandhalsen är blottad det är därför du känner obehag.

-Bedöva, skrek jag som vanligt (Jag har gått där i 30 år snart och hon vet hur rädd jag är för smärta).Och Tandis-Louise tryckte in en spruta i tandköttet. En mycket lång spruta. Vågade knappt titta. 

Så börjar det surra från hennes arbetsbord av borrar och andra verktyg jag är mindre road av och jag undrar varför är jag så rädd för Tandis i min ålder. Vad gjorde egentligen folktandvården med oss? Borrade utan bedövning, körde in sugen så man inte kunde andas? Tryckte hela sin kroppsvikt mot borren och hålet?

Mina vuxna barn är inte alls rädda. Mer bedövning, bättre pedagoger, andra borrar? Vad hände?

Om du Louise läser det här vill jag säga: du är underbar , klantarslarna i din kår var före din tid.

Svängde förbi hemma hos mamma i Fruängen med näring och svenska snapsar. Jag vill hon ska ta sig en liten en om kvällen för att få lite aptit. Och då och då slinker det faktiskt ner en minihutt. Att hon vid 86 ska bli alkis har jag svårt tänka mig. 

Nu blir det snart stor skvallerstund ska träffa vårt medianät där vi numera har en talarordning så alla får en syl i vädret.

Om två dar är jag i Venedig!. Kollar vädret där just nu 16 grader!

Jag vrider mig i plågor

2009-10-26 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Se Soraya M. och vrid dig i plågor. Att se en kvinna bli stenad av en lynchmobb var en fruktansvärd upplevelse. Storyn Soraya M. bygger på verklighet. En iransk man vill skilja sig från frun som inte vill och han iscensätter en komplott så hon sägs vara en “slampa”, för att kunna gifta sig med en 14-åring han spanat in.  Och “slampor” stenas enligt sharialagen. Hon grävs till hälften ner i en grop, händerna binds och bara överkroppen sticker upp och den första stenen kastar hennes far, sedan hennes man, sedan hennes söner. Sen får byns män kasta. Så småningom lyckas de ha ihjäl henne. Det är mostern som lyckas smuggla ut hennes fasansfulla historia. Den blev en bästsäljare och nu film. Och detta fortsätter!

Väninnan och jag vacklade skakade ut. Två glas vin lugnade ner oss. 

Kunde inte gå och lägga mig utan satte på mina nya diskhandskar och började handdiska. Jag min bortskämda människa har haft diskmaskin de senaste åren – även på landet. Men med de här handskarna så blev även disk roligt. 

Idag är det måndag igen. Vågar inte tänka på arbetsveckans alla inslag. På tisdagkväll är jag med i konkurrenten Kattis Ahlströms program i TV4 plus kl. 21 00 tillsammans med justitieminister Beatrice Ask och filmdirektören Cissi Elwin. 

Vi pratar karlar förstås. Också. 

Stenad till döds

2009-10-25 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Vilken tur att lilla Ella är född i vår svenska värld. Mitt nya lilla barnbarn behöver i alla fall inte fundera på att ha slöja över ansiktet för att ingen man ska se henne, inte heller vara rädd att bli knuffad från en balkong för att hon skadat hedern i familjen. Alla dessa tankar därför att jag väninnan ska se filmen Soraya ikväll, som bygger på en verklig historia.. Soraya blir stenad till döds. 

Tidningen M:s litteraturrecenscent Stig Hansén har sett det i verkliga livet. Han jobbar med journalistik och demokratifrågor i mellanöstern. Han behöver inte gå på bio för att bli varse hur kvinnor behandlas i religiöstortodoxa manliga förtryckarkulturer. Hans berättelse gjorde mig rasande och modfälld. Motståndet mot kvinnorna verkade cementerat, lika otäck hög som den mur israelerna byggt mellan Palestina och Israel.

Mer elände. Läser i DN att etiopierna blivit ytterligare drabbade av ny svält, på grund av av regn som kommer vid fel tidpunkt, eller inte kommer alls – till råga på allt har de alldeles för små jordplättar för att kunna få några skördar överhudtaget, staten äger marken och vill inte sälja av. Har varit två gånger i detta stora land med sitt vackra, tåliga folk därför M magasin stöder projekt där. Hoppfulla projekt som handlar om mikrokrediter, skolgång och våldtagna mammor som får hjälp. Samtidigt får jag Veckans Affärers nummer med våra svenska miljardärer uppradade.  Tänk så mycket pengar det ändå finns och i Etiopien dör en halvmiljon barn under fem år av undernäring. 

.

För att tala om trevliga saker så har helgen inneburit underbar dygnsvila, bra läsning, kroppsrörelser i massor och äntligen har jag blivit klar med två artiklar som legat över mig. 

Tillbaka till Afrika

2017-12-28 Skriv en kommentar
Afrika / Resa

Svårt med uppkopplingen i den Zimbabwiska bushen men här kommer ett litet livstecken. Sett ett av världens sju naturliga underverk. Victoriafallen. Zambezifloden möter Chobe River och kastar sig 100 m rakt ner för klipporna som också är gräns mellan Zambia och ZimbAbwe.

IMG_4184IMG_4189IMG_4197IMG_4193IMG_4188

Här står vi med en sundowner och nedanför paddlar de äventyrliga. Elephant camp där vi bor tar hand om skadade elefanter och försöker sen få tillbaka dem i frihet. Dessa elefanter är inte vilda, vilket ni förstår, de har använts för att rida på i nationalparken. Men som förbjuds fr 1/1 2018. Av hänsyn till djuren. Och möjligheterna ökar för återanpassning. På dagarna rör de sig fritt ute och går men på nätterna återvänder de till campen vana vid sina skötare. De har alla möjligheter att inte komma tillbaka. Den största elefanten Jambo har bott 18 år på campen och återkommer varje natt.

och vem är karln på statyn. Jo Dr Livingstone. Han som sägs ha upptäckt fallen även om invånarna dom bodde där fötstås kände till allt om fallen.

Dan före dan före

2017-12-22 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Kultur / Resa

Med en familj som reser får tomten komma lite hipp som happ.

Men det var ju bara bra tyckte barnbarnen. För då får man två julaftnar. Själv skrämde jag bort både tomtar och troll med min mask. Är med i jury för ekologiska skönhetsmedel. 

Resultatet redovisas i vår. Men jisses så många märken som satsar på ekologiskt, juryn får ligga i!

Svenska tanten, konstnären Susanna Arwin, har förstås satt egen piff på sitt pepparkaksbak – en handväska. Så rätt för kvinnan som verkligen satt handväskan i konstens centrum. Hur farlig är den egentligen?

Vi träffades på ett riktigt tantkafe, Sturekatten men valde en trendig linssoppa istället för tantfika. Socker är ju den verkligt farliga motståndaren.

Dubbeljag. Står utanför konferensrummdet Adamo. I vackra Bonnierhuset i Stockholm. En ära. Och visst jobbar jag ju på som de moderna pansjosarna gör. Och har fortfarande tillhörighet, det är trevligt.

Var nere i Göteborg och såg en helt fantastisk Karl Gerhard regisserad av Eva Bergman som var skälet till min snabba tripp.

Här står Gerhard själv gestaltad av Tomas von Brömsen. Plåtad i pausen när jag fick komma in i det allra heligaste och se vad skådespelarna gör när vi andra köar för att gå på toa.

Och Göthe, Karl Gerhards sekreterare m m, hans kärlek till den otrogne ångestladdade revykungen Karl Gerhard är så gripande, Eric Ericson gör det strålande.

I skuggan av en stövel, sjunger Zarah Leander i pjäsen (Carina M Johansson).

Lika aktuell idag. Min beundran för Karl Gerhards mod bara växer. Gå och se! Spelas på Göteborgs Stadsteater ända till mitten av februari.

God jul kära läsare. Caruso hälsar också. Han ska få vara på Dalarö när vi är i Afrika och har jul på savannen. Där vi hoppeligen träffar hans vildaste släktingar.

Jag hoppas ni alla får en fin jul och avslut på det här turbulenta året. Själv har jag bestämt mig för att bara minnas det bästa. Eländet hinner i alla fall alltid ifatt. Men nu julfrid till er alla.

Julbord och undernäring

2017-12-16 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Unicef

Nej kom nu inte ge oss dåligt samvete så här inför jul.

Jo lite faktiskt, för det handlar om några hundralappar till de som behöver mest för att överleva. Firade nyss förjul med minsta barnbarnen som snart åker bort och de fick några klappar av tomte Lucio (som de inte kände igen) och tillsammans skickade vi också iväg en klapp via Unicef.se.

Jag visade de här bilderna. Ett barnmorske-kit så barn föds säkrare. Och pennor som ingår i skol-kitet och då blir man så här glad!!

Tillsammans med hälsoproffset Lovisa och radioproffset Titti besökte jag Unicefs katastroflager i Köpenhamn. Stort som fyra fotbollsplaner och hightech med robotar och superlogistik. Men också alldeles vanliga händer som packar och packar.

Det här är världens största katastroflager som på 72 timmar kan skicka iväg filtar, tält, mediciner till världens alla hörn när det larmas. Nu är det några stora områden som står överst på hjälplistan, Jemen, Bangladesh, Syrien med grannar.

Om du vill dra ditt strå till världens barn som hamnar mitt i ett krig, jordbävning eller annat elände de inte bett om gå in Unicef.se och skänk en julgåva. Ett katastrofpaket kostar 199 kr.

Unicef är också väldigt uppfinningsrika. I de ändlösa flyktinglägren – hur ska barnen lära sig något? Då kommer skolboxen med allt vad en lärare behöver för ca 40 elever. Det som går tas in lokalt men grunden finns i boxen.

Längst upp sitter jag med något som ser ut som en badboll men är en boll för blinda barn. Inuti finns en bjällra så de hör bollen. Alla barn har rätt till lek och den mest älskade leksaken är en fotboll. Om det är länder där flickor inte får spela fotboll så finns det alltid hopprep.

Det var extremt spännande att få vandra runt i detta jätteområde med ton av effektiv hjälp. 400 personer jobbar och alla känner att deras jobb betyder något.

Lite siffror: vattenreningstabletter och annat inom hygien för 1 miljard/årligen.

Skol-kit ca 800 miljoner/år.

Läkemedel: 1.6 miljarder/år.

Medicinska hjälpmedel (sprutor, hälsotester mm) 1, 3 miljarder.

Vaccin och näring förvaras på annat ställe. Där handlar det om ofattbara summor som 10 miljarder som det kostar att förse 45 % av världens barn med vaccin.

Här står jag och blir informerad hur man ser till att rätt paket når rätt område. Jag är enormt imponerad av Unicefs arbete. 148 länder är beroende. Mest hjälp får Afrika. Tack och lov blir det bättre för världens barn. Men så kommer katastroferna. En del som i Jemen är ett resultat av krig och maktkamp eller väder som i Karibien eller jordbävning som i Nepal och Ecuador. Tyvärr blir det aldrig lite att göra i Köpenhamns katastroflager.

Låt mig bara igen säga. Ge också de barn du inte känner en julklapp, gå in på Unicef.se

Jag har varit i områden och på gräsrotsnivå sett hur Unicef jobbar för varenda unge. De gör skillnad.

Ingeborg Ekblom från Unicef Lena Tallberg från M Håkan Elofsson fotograf och jag på fälttesa.

Julklappstips för bokälskare

2017-12-10 Skriv en kommentar
Barn / Böcker

HAMLET av Barbro Lindgren, en helt underbar pekbok. Grymt bra illustrationer av Anna Höglund.

DEN UNDERJORDISKA JÄRNVÄGEN av Colson Whitehead. Smärtsam påminnelse om slaveriets historia. Rekommenderas inte bara av mig utan även av Inga-Lill Mosander och Oprah Winfrey.

GONATTSAGOR FÖR REBELLTJEJER av Elena Favilli och Francesca Cavallo består av 100 korta berättelser om hjältemodiga kvinnor. Styrketår i metoo-tider. En ungdomsbok också för vuxna.

ETT JÄVLA SOLSKEN , en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer som fick Augustpriset i fackboksklassen. En historielektion om Sverige i början av 1900-talet. Och vad en orädd kvinna kan åstadkomma.

stannahosmig-inb-195x300STANNA HOS MIG av Ayobami Adebayo. En härlig och häftig relationsroman från Nigeria, en riktig bladvändare. Rekommenderas alla som också vill bli glada av en bok.

NÄRA FÅGLAR av Roine Magnusson och Mats och Åsa Ottosson. En ovanlig fågelbok med särskilda fotografier av pippisarna vi har inpå knuten. Kunnig och varm. Bra även för icke-ornitologer.