20120221-201803.jpg

Här ligger jag på Maldiverna och relaxar och på fredag skulle jag kunnat fortsätta i samma stil.
Då blir jag nämligen pensionär.

Man känner sig alltid yngre än man är, inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner alla mina tidigare.
Så skriver Tomas Tranströmer i Minnena ser mig.
Jag har haft tid att tänka på mina årsringar och vad jag ska göra sen.
-Senare mornar, mindre jobb säger kärleken förhoppningsfullt.
-Mer tid för barnbarnen, säger barnen
-Nu kan du komma oftare säger mamma
Hur blir det? Nästan oförändrat. Skjuter upp pensioneringen ett år.
Vill vara kvar på M och i M. Försöker vara både partner farmor chefredaktör som när jag var 64. Men med ambitionen är mer fritid.
Idag är 65 ingen ålder. Men det är då man ställs inför beslutet, kvar eller ej?
Vad ska jag göra med resten av mitt liv? en riktig M-fråga. Jobba vidare? Bli fågelskådare,farmor på heltid?
Ja nu har jag bestämt mig. Så nu vet ni. Ett år till
Kul !!