Handarbete – en motståndsrörelse

2017-02-23 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Läser i SVD att handarbetet är en tyst långsam motståndsrörelse mot världens söndring och splittring. Kvinnors händer fogar samman. Så vackert sagt. 

Fick samtidigt på  posten pulsvärmarvantar av en läsare som fogat samman nåt till mig och skickat som 70årspresent. Tack Irma de värmer även bildlikt. För ett  år sen läste jag i en italiensk dagstidning att den vIktigaste frågan i Europa var att göra förorterna till en del av samhället annars tar de onda krafterna över. Såg den utmärkta filmen Måste gitt. Upplysande och störtbra trots den icke attraktiva titeln. Såg regissören Ivca Zubak och skådisen manusförfattaren Can Demirtas. Kan inte Ygemark och polisen kalla in dem och lära sig?här är de i morgonteve och kommenterat stenkastning och bilbränder. Ett elände som det måste bli slut på. De såg dock ljuset och tyckre media bara fokuserar på de kriminella. Finns hopp. Tack.  Var ska sleven vara om inte i grytan. Alltså föreläser jag på Seniormässorna. Här i Kalmar träffar jag tre fina representanter för M läsare. Eva Henriksson-järnrik från Färjestaden, Lisbeth Olsen,Glömminge och Gunnel Collin från Oskarshamn. 

Träffade där Maria Olsson från Kalmar som arbetar med vård i livets slutskede. Hon berättade så fint om de sista tidens längtan efter en barnbarnskram, ett fågelkvitter ett glas god Chardonnay.  Vaknade med ett öga rött. Ängslades men då är det fantastiskt att man kan fotografera sitt öga skicka till en doktor som säger ingen fara. Samtidigt som man skäller på mobilberiendet så kan den verkligen underlätta. Slapp stå i vårdkö. Älskar Leif Andree , såg  föreställningen om hans tuffa liv ,Leif, och igår togs bilder för kommande intervju. Ryggen tillhör Håkan Elofsson min fotokamrat i åratal. På fredag sista föreställningen. Men den kommer tillbaka i maj på Stadsteatern i Stockholm! Se den. Packat weekendväskan. Fredag blir det Rom. Sambon har bestämt att där jag en gång såg dagens ljus ska jag fylla de där härliga 70. Vaddå härligt? Jo, för trots diverse krämpor mår jag strålande. Tänkte på det när det ringde från Belgien och jag hör Clark Olofsson glada röst gratulera mig på födelsedagen. Han sitter i fängelse där och fyller lika mycket som jag nästan samtidigt. Snart kommer jag ut säger han hoppfullt. 

Ja, det är väl dags. 

Kulturmannen, cafemannen och jag

2017-02-15 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Mamma / Möten

Blev alldeles starstruck häromkvällen på Exptessens kulturfest på Nalen i Stockholm. In genom dörren kom Karl Ove Knausgård, författaren som i sex band skrivit detaljerat om sitt liv. Min kamp heter böckerna. Och jag var inte ensam att sucka. En mig närstående på festen tänkte göra en framstöt. Han är skild sa hon. Ska kolla hur det gick. Kulturchefen Karin Olsson hade samlat ett härligt namnkunnigt vimmel och det var ett hejdlöst pussande och kollande.

Så vann min släkting Gulddraken för Stockholms bästa café, Mellqvists på Rörstrandsgatan. Erik M är bror till min svärdotter Jennie. Deras mamma Gullan dog nyligen och Erik kände hur hon gladde sig med honom.

– Jag hör henne säga ”Nämen så stolt jag är! Tänk att du är så duktig.” Sa han, som spelade dragspel med Gullan som var en sån mamma som älskade att vara stolt över sina barn. 

Här står han med sitt goda kaffe och Gulddraken som DN delar ut en gång om året. Så nu vet ni var ni ska dricka kaffe. Mellqvist café. Här står jag i en onepiece. Trodde aldrig jag skulle komma i en sådan. Men Ankie på Keepitup tjatade på mig en. Och nu vill jag inte ta av mig den. Kanske för att det är krångligt. På ryggen syns dock min valkbonanza. Går ej att undvika i kläder som smiter åt. Sätter på mig min älsklingskappa och döljer baksidan och går på Resumés lansering av sin tidning. Johan Såthe chefredaktör på Resumé vågade låta mig recensera hans första nummer inför publik. Jag var ärlig, och drack lite eftersom jag hade min fina onepiece på mig. Tidig kväll med andra ord. För er som inte vet vad onepiece är, så är det ett stycke plagg som funkar som overall och därför undviker man att kissa i onödan. Vad är detta? Jo det är ett sätt att fira en som snart blir 70 med kissunderlägg, stetoskop och bandage men med glamourfaktor i form av fjäderboa. Ett antal läsare ”kidnappade” mig och hade lika roligt som jag.

När riktiga födelsedagen infaller åker jag och Lucio till staden där jag föddes och jag tänker på min mamma som födde mig på ett mödrahem ensam men med en nunna som tyckte hon fick skylla sig själv som försatt sig i ett sådant predikament. Hon var en fallen kvinna. Barnet faderslöst. Och tänk så bra det gick ändå. 

Har du koll, mamma

2017-02-07 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Kultur

Min son Alex underbara svärmor frisör Gullan från Sandviken har dött. Hennes skratt och hennes dragspel har tystnat och ungefär samtidigt som begravningen planeras sitter jag i Malou von Sivers program och ska fundera på ordet ledsen. Har det ordet mist sin kraft?Med är också handelsprofessorn Kjell A Nordström. Nu när alla har ångest, mår skit, bryter ihop etc, när säger man då att man är ledsen?

Alex ringer och är just lågmält ledsen över Gullans för tidiga död i stroke och cancer och frågar mig: Mamma har du koll? Fattade först inte att han gripits av skräck och var orolig för om jag kanske skulle dö ifrån honom. Jodå, jag går regelbundet och kollar det jag kan. Lille plutt Alex var fem när hans pappa dog och hatade när jag reste nånstans. Det kunde för honom innebära att jag inte kom hem igen. Sen dess har det gått 32 år och jag har fortsatt komma hem. Fortsatt leva. Mamma har du koll, du har ju nu kommit till åren då folk trillar pinn. Hans omsorg värmde mig denna kalla vinterdag. Och jag lovade vara uppmärksam och inte göra som jag brukar när det handlar om krämpor vänta tills det går över. Två bilder från underbara knasiga och varma Gaygalan på Cirkus i Stockholm. Agneta Ljungman kollega och Anders Pihlblad fr TV4 och regnbågstandkräm som delades ut. Förstod inte riktigt varför. Kanske för efterfesterna? Mannen jag håller om heter Thunderpussy och är klädd till nån slags testbild. Ja, han hade höga klackar. Vår Mappiegala – missa den inte – brukar vara en kväll av värme och känslor. Gaygalan är årets näst bästa! Nä, den är nog bäst. Hjärtkramande,  superproffsigt och vilka gäster!

Är tokig i desserter och måste rekommendera denna äppelläckerhet som du kan äta om du har vägarna förbi Gretas på Haymarket (Hötorget). Här står ögonkirurgen Mats Örndahl bredvid det han är bäst på:ögat. Nu är även andra ögat opererat och klart och jag ser som en örn!
Texten ovan känns väldigt aktuellt nu. Bilden är ifrån en helt underbar ny barnbok, Alla frågar sig varför, av Eva Susso och Anna Höglund som ställer livets stora frågor till barn. Men den känns lika angelägen för mig.

Här kommer en till att fundera kring. Snart åker jag till Mark Levengood och hans tv-program och funderar på mitt liv. Så melankoliskt det blev. Men va fasiken man kan inte alltid vara en tjootjimare. 

Min bästa semester

2018-01-10 Skriv en kommentar
Afrika

Safari kombinerat med bad är min favoritsemester vintertid. När andra drar till snön drar jag till de vita stränderna på Zanzibar.

Kolla den ståtliga katten. En leopard i Masai Mara, Kenya. Vi bor på svensklodgen Emtumoto, där guiderna Isaac, David och Abraham var mästare på att spåra djuren.

Safari är inte bara djur utan också lägereldar i solnedgång, umgänge och limbodans med masaier. Här provar Suss Hobohm hur vig hon är. Geparder som spanar och Isaac dukar upp frulle i bushen. Det är semester.

Mera semester i nästa blogg. Wifin orkar inte mer.

Tillbaka till Afrika

2017-12-28 Skriv en kommentar
Afrika / Resa

Svårt med uppkopplingen i den Zimbabwiska bushen men här kommer ett litet livstecken. Sett ett av världens sju naturliga underverk. Victoriafallen. Zambezifloden möter Chobe River och kastar sig 100 m rakt ner för klipporna som också är gräns mellan Zambia och ZimbAbwe.

IMG_4184IMG_4189IMG_4197IMG_4193IMG_4188

Här står vi med en sundowner och nedanför paddlar de äventyrliga. Elephant camp där vi bor tar hand om skadade elefanter och försöker sen få tillbaka dem i frihet. Dessa elefanter är inte vilda, vilket ni förstår, de har använts för att rida på i nationalparken. Men som förbjuds fr 1/1 2018. Av hänsyn till djuren. Och möjligheterna ökar för återanpassning. På dagarna rör de sig fritt ute och går men på nätterna återvänder de till campen vana vid sina skötare. De har alla möjligheter att inte komma tillbaka. Den största elefanten Jambo har bott 18 år på campen och återkommer varje natt.

och vem är karln på statyn. Jo Dr Livingstone. Han som sägs ha upptäckt fallen även om invånarna dom bodde där fötstås kände till allt om fallen.

Dan före dan före

2017-12-22 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Kultur / Resa

Med en familj som reser får tomten komma lite hipp som happ.

Men det var ju bara bra tyckte barnbarnen. För då får man två julaftnar. Själv skrämde jag bort både tomtar och troll med min mask. Är med i jury för ekologiska skönhetsmedel. 

Resultatet redovisas i vår. Men jisses så många märken som satsar på ekologiskt, juryn får ligga i!

Svenska tanten, konstnären Susanna Arwin, har förstås satt egen piff på sitt pepparkaksbak – en handväska. Så rätt för kvinnan som verkligen satt handväskan i konstens centrum. Hur farlig är den egentligen?

Vi träffades på ett riktigt tantkafe, Sturekatten men valde en trendig linssoppa istället för tantfika. Socker är ju den verkligt farliga motståndaren.

Dubbeljag. Står utanför konferensrummdet Adamo. I vackra Bonnierhuset i Stockholm. En ära. Och visst jobbar jag ju på som de moderna pansjosarna gör. Och har fortfarande tillhörighet, det är trevligt.

Var nere i Göteborg och såg en helt fantastisk Karl Gerhard regisserad av Eva Bergman som var skälet till min snabba tripp.

Här står Gerhard själv gestaltad av Tomas von Brömsen. Plåtad i pausen när jag fick komma in i det allra heligaste och se vad skådespelarna gör när vi andra köar för att gå på toa.

Och Göthe, Karl Gerhards sekreterare m m, hans kärlek till den otrogne ångestladdade revykungen Karl Gerhard är så gripande, Eric Ericson gör det strålande.

I skuggan av en stövel, sjunger Zarah Leander i pjäsen (Carina M Johansson).

Lika aktuell idag. Min beundran för Karl Gerhards mod bara växer. Gå och se! Spelas på Göteborgs Stadsteater ända till mitten av februari.

God jul kära läsare. Caruso hälsar också. Han ska få vara på Dalarö när vi är i Afrika och har jul på savannen. Där vi hoppeligen träffar hans vildaste släktingar.

Jag hoppas ni alla får en fin jul och avslut på det här turbulenta året. Själv har jag bestämt mig för att bara minnas det bästa. Eländet hinner i alla fall alltid ifatt. Men nu julfrid till er alla.

Julbord och undernäring

2017-12-16 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Unicef

Nej kom nu inte ge oss dåligt samvete så här inför jul.

Jo lite faktiskt, för det handlar om några hundralappar till de som behöver mest för att överleva. Firade nyss förjul med minsta barnbarnen som snart åker bort och de fick några klappar av tomte Lucio (som de inte kände igen) och tillsammans skickade vi också iväg en klapp via Unicef.se.

Jag visade de här bilderna. Ett barnmorske-kit så barn föds säkrare. Och pennor som ingår i skol-kitet och då blir man så här glad!!

Tillsammans med hälsoproffset Lovisa och radioproffset Titti besökte jag Unicefs katastroflager i Köpenhamn. Stort som fyra fotbollsplaner och hightech med robotar och superlogistik. Men också alldeles vanliga händer som packar och packar.

Det här är världens största katastroflager som på 72 timmar kan skicka iväg filtar, tält, mediciner till världens alla hörn när det larmas. Nu är det några stora områden som står överst på hjälplistan, Jemen, Bangladesh, Syrien med grannar.

Om du vill dra ditt strå till världens barn som hamnar mitt i ett krig, jordbävning eller annat elände de inte bett om gå in Unicef.se och skänk en julgåva. Ett katastrofpaket kostar 199 kr.

Unicef är också väldigt uppfinningsrika. I de ändlösa flyktinglägren – hur ska barnen lära sig något? Då kommer skolboxen med allt vad en lärare behöver för ca 40 elever. Det som går tas in lokalt men grunden finns i boxen.

Längst upp sitter jag med något som ser ut som en badboll men är en boll för blinda barn. Inuti finns en bjällra så de hör bollen. Alla barn har rätt till lek och den mest älskade leksaken är en fotboll. Om det är länder där flickor inte får spela fotboll så finns det alltid hopprep.

Det var extremt spännande att få vandra runt i detta jätteområde med ton av effektiv hjälp. 400 personer jobbar och alla känner att deras jobb betyder något.

Lite siffror: vattenreningstabletter och annat inom hygien för 1 miljard/årligen.

Skol-kit ca 800 miljoner/år.

Läkemedel: 1.6 miljarder/år.

Medicinska hjälpmedel (sprutor, hälsotester mm) 1, 3 miljarder.

Vaccin och näring förvaras på annat ställe. Där handlar det om ofattbara summor som 10 miljarder som det kostar att förse 45 % av världens barn med vaccin.

Här står jag och blir informerad hur man ser till att rätt paket når rätt område. Jag är enormt imponerad av Unicefs arbete. 148 länder är beroende. Mest hjälp får Afrika. Tack och lov blir det bättre för världens barn. Men så kommer katastroferna. En del som i Jemen är ett resultat av krig och maktkamp eller väder som i Karibien eller jordbävning som i Nepal och Ecuador. Tyvärr blir det aldrig lite att göra i Köpenhamns katastroflager.

Låt mig bara igen säga. Ge också de barn du inte känner en julklapp, gå in på Unicef.se

Jag har varit i områden och på gräsrotsnivå sett hur Unicef jobbar för varenda unge. De gör skillnad.

Ingeborg Ekblom från Unicef Lena Tallberg från M Håkan Elofsson fotograf och jag på fälttesa.