Käpp i sommarhjulet

2017-07-26 Skriv en kommentar
Barn / Dalarö / Familj / Gotland / Möten

Härliga dagar på Dalarö med det som kryddar livet: samtalen. Om vädret, Alex och Sigges podd, Agneta Pleijels bok, att fiskhandlaren i byn bara blir bättre! Stort och smått om vartannat och framför allt dialog. Gu så trött jag är på alla som tror att ett samtal är monolog. Numera allt vanligare. Då och då tänker jag på hur ensidiga en del samtal blir. En frågar och en svarar.
Undrar hur det var på Strindbergs tid? Här på Kymendö i världens minsta skrivarstuga satt han och skrev sina mästerverk. Tog med Sixten på kulturvandring och berättade att storverket Hemsöborna man i dag (ca 150 år senare) är så stolt över med Karlsson och Madame Flod, var då skäl att slänga ut honom från Kymendö eftersom romanen byggde på en sann historia. I dag lever Madame Flods ättlingar på turisterna som kommer för att återuppleva den kärlekskranka välbeställda skärgårdskvinnan och den betydligt yngre drängen Om Stadsteatern i höst spelar Hemsöborna gå och se! Ann Petrén som Madame flod är en upplevelse.
Sommaren med alla sina förväntningar som ska infrias ligger som ett ok på vuxna men inte på barnen. De bara älskar allt från små kaninungar till oändliga bad och glass.

Signe och Ella med liten kaninunge. De har dessutom fått ny hund när den gamla seglade in i hundhimlen. Totti, döpt efter Alex favoritfotbollslirare existerade före dem, nu kom en som var mindre: Sassa.

På Bungenäs på Gotland regerar också barnen. Sol, bad, glass och mamma och pappa 24/7. Kan det bli bättre.
Och besök förstås av la famiglia. Bilden ovan syns gudmor Greta och här står Lucio med sina döttrar Sandra och Rebecca. Men så mitt i idyllen. Besök på Visby lasarett
Andningsproblem. Underbar personal. Man ska bli sjuk i Visby. Mediciner provtagningar och 5 timmar senare var vi ute igen med bättre andning. Många hängiga dagar fick äntligen hjälp. Tack Doktorn.
Nu blev vi så här glada.

Där skönheten och operan bor

2017-07-10 Skriv en kommentar
Italien / Möten / Semester

Om man drabbats av Amalfikustens skönhet en gång så vill man återkomma. Torna a Sorrento (tillbaka till Sorrento) som sången heter på riksitalienska – så har längtande skönhetstörstande turister gjort – och så också vi. Så vackert satt kompisarna Eva och Salvatore och kände extra Amore.

Vi bodde mittemot vulkanen Vesuvius och Napolibukten och såg Capri i solnedgången. Dit åkte vi förstås, men missade Rennie Mirros och Karl Dyalls Swedish Shuffle på Villa Axel Munthe på Capri. Men inte dem, de var kvar på ön  när vi kom. Överst Rennie med dottern Li Siena, 9 mån. Delar av gruppen som bl a består av Trio X och sopranen Jeanette Köhn som ligger bakom Swedish Shuffle. Här testar Lucio hennes italienska via just sången om Sorrento. Hon fick mer än godkänt.

Villa Axel Munthe – där bor verkligen skönheten. Måste visa några bilder så ni som inte varit där omedelbart bokar en resa. (Va! Tror du alla har råd åka vart som helst. Nej ni kan bara njuta av bilderna).  

Handen på den 3 000-åriga sfinxen lägger man om man vill önska sig något. Utsikten breathtaking!

Axel Munthe hade bredvid sin säng Hypnos, sömnens gudinna. Överallt i huset finns utsökta antika statyer. Han var inte bara en enorm hund- och fågelvän utan också en konstsamlare av rang. Hypnos och Capri taget från färjan från Sorrento.

La terra del Amore kallas den här trakten. Och just där Salvatore och Eva sitter satt Sophia Loren och Vittorio de Sica. Hela kusten är nedlusad av plaketter med konstnärer, författare, artister som besökt denna inspirerande plats där livet är som en opera. Somliga får huvudrollerna och andra är de fattiga statisterna.  Nu går flyget tillbaka. Jag tar en paus. Återkommer.

Gammal kärlek

2017-07-04 Skriv en kommentar
Barn / Dalarö / Resa

För 15 år sen tog det slut mellan min son Filip och henne, den underbara Annis, som vi i familjen kallade den långsamma kroaten. Familjen var från Kroatien och Annis tyckte inte om att stressa. Häromveckan sågs vi igen. I vackra Rovinj i Istrien. Nu är hon mamma till Tom och har John vid sin sida. Och jag har i Lina fått en underbar svärdotter och ljuvliga barnbarn. Allt ordnar sig. Och innan det tog slut hann vi med något viktigt – hjälpa till  vid ett inköp av en liten lägenhet i den gamla delen av Rovinj, staden som en gång tillhört Italien. Området  Istrien fick avträdas till president Tito efter andra världskriget.

Giuseppe och Gordana från Falkenberg fick sin dröm uppfylld, 15 år senare sitter Lucio och jag vid ett deras köksbord och äter pinfärsk fisk.

– Känner du igen bordet frågar Josef (svenska varianten på hans namn). Det var ditt. 

De påminner mig om att också skåpet bakom bordet kommer från Thorbjörns och mitt brommahem som var större än lägenheten i Hornstull. När vi flyttade fick familjemedlemmar möjlighet att ta det de ville ha. Och vid vårt gamla bord sitter vi och minns. Det var som det bara gått några dagar och inte år. Gammal kärlek blir som ny.

Till Rovinj vill vi återvända liksom till Porec som ligger 5 mil norrut längs kusten. Där bor Toni och Gun-Britt Raguz när de inte bor i Nairobi eller på Zanzibar. De öppnade sitt stora farmhus med extra av allt så det vara bara att säga som Martin Ljung: Vi är här nu. Och vi har bara tänkt stanna några dar. Färska fikon i träden och lamm som ska helstektas. Det är helt underbart att bjuda in sig. Till pool och allt. Tack kära ni. Här Toni och Ante, hjälpen på gården. Hemma på Dalarö har nya grinden fått blommor. Temperaturen är sänkt, sommarsverige har sitt kvällsljus – så borta bra men hemma är ändå bäst. Fast bara när man också kan åka bort. Från den gamla kyrkan i Porec ser jag den eviga påminnelsen om mor och barn. Madonnan. Denna enighet som numera i Sverige kanske kommer avbildas med en pappa och barn. En ny enighet. Här Ella och Signe och deras pappa Alex. Puss från  farmor.

Min bästa semester

2018-01-10 Skriv en kommentar
Afrika

Safari kombinerat med bad är min favoritsemester vintertid. När andra drar till snön drar jag till de vita stränderna på Zanzibar.

Kolla den ståtliga katten. En leopard i Masai Mara, Kenya. Vi bor på svensklodgen Emtumoto, där guiderna Isaac, David och Abraham var mästare på att spåra djuren.

Safari är inte bara djur utan också lägereldar i solnedgång, umgänge och limbodans med masaier. Här provar Suss Hobohm hur vig hon är. Geparder som spanar och Isaac dukar upp frulle i bushen. Det är semester.

Mera semester i nästa blogg. Wifin orkar inte mer.

Tillbaka till Afrika

2017-12-28 Skriv en kommentar
Afrika / Resa

Svårt med uppkopplingen i den Zimbabwiska bushen men här kommer ett litet livstecken. Sett ett av världens sju naturliga underverk. Victoriafallen. Zambezifloden möter Chobe River och kastar sig 100 m rakt ner för klipporna som också är gräns mellan Zambia och ZimbAbwe.

IMG_4184IMG_4189IMG_4197IMG_4193IMG_4188

Här står vi med en sundowner och nedanför paddlar de äventyrliga. Elephant camp där vi bor tar hand om skadade elefanter och försöker sen få tillbaka dem i frihet. Dessa elefanter är inte vilda, vilket ni förstår, de har använts för att rida på i nationalparken. Men som förbjuds fr 1/1 2018. Av hänsyn till djuren. Och möjligheterna ökar för återanpassning. På dagarna rör de sig fritt ute och går men på nätterna återvänder de till campen vana vid sina skötare. De har alla möjligheter att inte komma tillbaka. Den största elefanten Jambo har bott 18 år på campen och återkommer varje natt.

och vem är karln på statyn. Jo Dr Livingstone. Han som sägs ha upptäckt fallen även om invånarna dom bodde där fötstås kände till allt om fallen.

Dan före dan före

2017-12-22 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Kultur / Resa

Med en familj som reser får tomten komma lite hipp som happ.

Men det var ju bara bra tyckte barnbarnen. För då får man två julaftnar. Själv skrämde jag bort både tomtar och troll med min mask. Är med i jury för ekologiska skönhetsmedel. 

Resultatet redovisas i vår. Men jisses så många märken som satsar på ekologiskt, juryn får ligga i!

Svenska tanten, konstnären Susanna Arwin, har förstås satt egen piff på sitt pepparkaksbak – en handväska. Så rätt för kvinnan som verkligen satt handväskan i konstens centrum. Hur farlig är den egentligen?

Vi träffades på ett riktigt tantkafe, Sturekatten men valde en trendig linssoppa istället för tantfika. Socker är ju den verkligt farliga motståndaren.

Dubbeljag. Står utanför konferensrummdet Adamo. I vackra Bonnierhuset i Stockholm. En ära. Och visst jobbar jag ju på som de moderna pansjosarna gör. Och har fortfarande tillhörighet, det är trevligt.

Var nere i Göteborg och såg en helt fantastisk Karl Gerhard regisserad av Eva Bergman som var skälet till min snabba tripp.

Här står Gerhard själv gestaltad av Tomas von Brömsen. Plåtad i pausen när jag fick komma in i det allra heligaste och se vad skådespelarna gör när vi andra köar för att gå på toa.

Och Göthe, Karl Gerhards sekreterare m m, hans kärlek till den otrogne ångestladdade revykungen Karl Gerhard är så gripande, Eric Ericson gör det strålande.

I skuggan av en stövel, sjunger Zarah Leander i pjäsen (Carina M Johansson).

Lika aktuell idag. Min beundran för Karl Gerhards mod bara växer. Gå och se! Spelas på Göteborgs Stadsteater ända till mitten av februari.

God jul kära läsare. Caruso hälsar också. Han ska få vara på Dalarö när vi är i Afrika och har jul på savannen. Där vi hoppeligen träffar hans vildaste släktingar.

Jag hoppas ni alla får en fin jul och avslut på det här turbulenta året. Själv har jag bestämt mig för att bara minnas det bästa. Eländet hinner i alla fall alltid ifatt. Men nu julfrid till er alla.

Julbord och undernäring

2017-12-16 Skriv en kommentar
Barn / Familj / Unicef

Nej kom nu inte ge oss dåligt samvete så här inför jul.

Jo lite faktiskt, för det handlar om några hundralappar till de som behöver mest för att överleva. Firade nyss förjul med minsta barnbarnen som snart åker bort och de fick några klappar av tomte Lucio (som de inte kände igen) och tillsammans skickade vi också iväg en klapp via Unicef.se.

Jag visade de här bilderna. Ett barnmorske-kit så barn föds säkrare. Och pennor som ingår i skol-kitet och då blir man så här glad!!

Tillsammans med hälsoproffset Lovisa och radioproffset Titti besökte jag Unicefs katastroflager i Köpenhamn. Stort som fyra fotbollsplaner och hightech med robotar och superlogistik. Men också alldeles vanliga händer som packar och packar.

Det här är världens största katastroflager som på 72 timmar kan skicka iväg filtar, tält, mediciner till världens alla hörn när det larmas. Nu är det några stora områden som står överst på hjälplistan, Jemen, Bangladesh, Syrien med grannar.

Om du vill dra ditt strå till världens barn som hamnar mitt i ett krig, jordbävning eller annat elände de inte bett om gå in Unicef.se och skänk en julgåva. Ett katastrofpaket kostar 199 kr.

Unicef är också väldigt uppfinningsrika. I de ändlösa flyktinglägren – hur ska barnen lära sig något? Då kommer skolboxen med allt vad en lärare behöver för ca 40 elever. Det som går tas in lokalt men grunden finns i boxen.

Längst upp sitter jag med något som ser ut som en badboll men är en boll för blinda barn. Inuti finns en bjällra så de hör bollen. Alla barn har rätt till lek och den mest älskade leksaken är en fotboll. Om det är länder där flickor inte får spela fotboll så finns det alltid hopprep.

Det var extremt spännande att få vandra runt i detta jätteområde med ton av effektiv hjälp. 400 personer jobbar och alla känner att deras jobb betyder något.

Lite siffror: vattenreningstabletter och annat inom hygien för 1 miljard/årligen.

Skol-kit ca 800 miljoner/år.

Läkemedel: 1.6 miljarder/år.

Medicinska hjälpmedel (sprutor, hälsotester mm) 1, 3 miljarder.

Vaccin och näring förvaras på annat ställe. Där handlar det om ofattbara summor som 10 miljarder som det kostar att förse 45 % av världens barn med vaccin.

Här står jag och blir informerad hur man ser till att rätt paket når rätt område. Jag är enormt imponerad av Unicefs arbete. 148 länder är beroende. Mest hjälp får Afrika. Tack och lov blir det bättre för världens barn. Men så kommer katastroferna. En del som i Jemen är ett resultat av krig och maktkamp eller väder som i Karibien eller jordbävning som i Nepal och Ecuador. Tyvärr blir det aldrig lite att göra i Köpenhamns katastroflager.

Låt mig bara igen säga. Ge också de barn du inte känner en julklapp, gå in på Unicef.se

Jag har varit i områden och på gräsrotsnivå sett hur Unicef jobbar för varenda unge. De gör skillnad.

Ingeborg Ekblom från Unicef Lena Tallberg från M Håkan Elofsson fotograf och jag på fälttesa.