Dalarö

Käpp i sommarhjulet

2017-07-26 Skriv en kommentar
Barn / Dalarö / Familj / Gotland / Möten

Härliga dagar på Dalarö med det som kryddar livet: samtalen. Om vädret, Alex och Sigges podd, Agneta Pleijels bok, att fiskhandlaren i byn bara blir bättre! Stort och smått om vartannat och framför allt dialog. Gu så trött jag är på alla som tror att ett samtal är monolog. Numera allt vanligare. Då och då tänker jag på hur ensidiga en del samtal blir. En frågar och en svarar.
Undrar hur det var på Strindbergs tid? Här på Kymendö i världens minsta skrivarstuga satt han och skrev sina mästerverk. Tog med Sixten på kulturvandring och berättade att storverket Hemsöborna man i dag (ca 150 år senare) är så stolt över med Karlsson och Madame Flod, var då skäl att slänga ut honom från Kymendö eftersom romanen byggde på en sann historia. I dag lever Madame Flods ättlingar på turisterna som kommer för att återuppleva den kärlekskranka välbeställda skärgårdskvinnan och den betydligt yngre drängen Om Stadsteatern i höst spelar Hemsöborna gå och se! Ann Petrén som Madame flod är en upplevelse.
Sommaren med alla sina förväntningar som ska infrias ligger som ett ok på vuxna men inte på barnen. De bara älskar allt från små kaninungar till oändliga bad och glass.

Signe och Ella med liten kaninunge. De har dessutom fått ny hund när den gamla seglade in i hundhimlen. Totti, döpt efter Alex favoritfotbollslirare existerade före dem, nu kom en som var mindre: Sassa.

På Bungenäs på Gotland regerar också barnen. Sol, bad, glass och mamma och pappa 24/7. Kan det bli bättre.
Och besök förstås av la famiglia. Bilden ovan syns gudmor Greta och här står Lucio med sina döttrar Sandra och Rebecca. Men så mitt i idyllen. Besök på Visby lasarett
Andningsproblem. Underbar personal. Man ska bli sjuk i Visby. Mediciner provtagningar och 5 timmar senare var vi ute igen med bättre andning. Många hängiga dagar fick äntligen hjälp. Tack Doktorn.
Nu blev vi så här glada.

Gammal kärlek

2017-07-04 Skriv en kommentar
Barn / Dalarö / Resa

För 15 år sen tog det slut mellan min son Filip och henne, den underbara Annis, som vi i familjen kallade den långsamma kroaten. Familjen var från Kroatien och Annis tyckte inte om att stressa. Häromveckan sågs vi igen. I vackra Rovinj i Istrien. Nu är hon mamma till Tom och har John vid sin sida. Och jag har i Lina fått en underbar svärdotter och ljuvliga barnbarn. Allt ordnar sig. Och innan det tog slut hann vi med något viktigt – hjälpa till  vid ett inköp av en liten lägenhet i den gamla delen av Rovinj, staden som en gång tillhört Italien. Området  Istrien fick avträdas till president Tito efter andra världskriget.

Giuseppe och Gordana från Falkenberg fick sin dröm uppfylld, 15 år senare sitter Lucio och jag vid ett deras köksbord och äter pinfärsk fisk.

– Känner du igen bordet frågar Josef (svenska varianten på hans namn). Det var ditt. 

De påminner mig om att också skåpet bakom bordet kommer från Thorbjörns och mitt brommahem som var större än lägenheten i Hornstull. När vi flyttade fick familjemedlemmar möjlighet att ta det de ville ha. Och vid vårt gamla bord sitter vi och minns. Det var som det bara gått några dagar och inte år. Gammal kärlek blir som ny.

Till Rovinj vill vi återvända liksom till Porec som ligger 5 mil norrut längs kusten. Där bor Toni och Gun-Britt Raguz när de inte bor i Nairobi eller på Zanzibar. De öppnade sitt stora farmhus med extra av allt så det vara bara att säga som Martin Ljung: Vi är här nu. Och vi har bara tänkt stanna några dar. Färska fikon i träden och lamm som ska helstektas. Det är helt underbart att bjuda in sig. Till pool och allt. Tack kära ni. Här Toni och Ante, hjälpen på gården. Hemma på Dalarö har nya grinden fått blommor. Temperaturen är sänkt, sommarsverige har sitt kvällsljus – så borta bra men hemma är ändå bäst. Fast bara när man också kan åka bort. Från den gamla kyrkan i Porec ser jag den eviga påminnelsen om mor och barn. Madonnan. Denna enighet som numera i Sverige kanske kommer avbildas med en pappa och barn. En ny enighet. Här Ella och Signe och deras pappa Alex. Puss från  farmor.

Pension, nä, inte nu!

2016-07-12 1 kommentar
Almedalen / Dalarö

Två gånger i Almedalen pratade jag kring kvinnor och pension. I dag har män drygt 30 procent mer i pension. Varför det vet vi. Det handlade mer om vad gör vi för att detta inte ska fortsätta. Kvinnor måste bli mer intresserade av ekonomi till att börja med.

Annika Strandhäll är ministern som bestämmer om våra  pensioner. Som kvinna är hon medveten om hur deltiden slår och att det ger sämre pension. Och under ser vi Azita Shatiati, 2015 års mäktigaste kvinna i näringslivet enligt Veckans Affärer, vet att förhandla som en man. Skicklig yrkeskvinna och vd för Sodexo. Båda dessa damer var förstås självklart i Almedalen.

Regn över moderator Mia Odabas, Pingis Hadenius och mig när vi pratar om hur kvinnor borde vara lika intresserade av pensionsförlängning som av hårförlängning. Okunnighet ointresse, ihop med lägre löner, färre jobbtimmar gör kvinnor till pensionsförlorare.

Vi på M gör vårt för att förklara och underlätta. Men intresset ska väckas mycket tidigare i livet.
Här ser vi två som jobbar med att ge oss äldre bra bo- och vårdalternativ. Sofia Fagring och Adele Treschow planerar för en fantastisk ålderdom – inte deras egen utan 40-talisternas. Villa Nest heter deras företag   Verkligen något att drömma om när du blir en äldre pansjis.

Men lite extra pensionsklöver krävs.

Till sist slår jag ett slag för kvinnor och pension på en läcker minigolfbana med kitesurfare på vattnet och i himlen. Tillbaka igen på  Dalarö

Hur gick det för mig? Sämst. Jättesämst.

Vaddå anhörigvård

2016-06-22 Skriv en kommentar
Dalarö / Möten

Åsa Regnér – äldreministern – ville tala med mig. Och jag gick till Socialdepartementet på Fredsgatan i Stockholm och lyssnade på hennes redogörelse för vad regeringen gör när det gäller vården för de mest utsatta gamla. Hade klagat och sagt att politikerna ljuger och luras och att vi tvingas ta hand om våra föräldrar.

Åsa i vacker spetsklänning och fint försvarstal. Nästa gång vi möts blir i Almedalen.

Är vi den första generation pansjosar som både ska ta hand om gamla föräldrar och hjälpa till med barnbarnen precis när vi ska njuta vårt härliga fria liv?

Nya intresset: Kolla berömda gravar. Tomas Tranströmers har även en fin bänk att sitta på. Väninnan Monica, och Kitty, hennes svärdotter, kollar in Nobelpristagarens grav på Katarina kyrkogård i Stockholm. Alldeles bredvid finns Anna Lindh, Cornelis Wreeswijk och Tomas Pontens gravar. 4 personer som jag verkligen gillat. Tomas Tranströmers begravning skötes av underbara Annette. Hon skötte också min mammas.

Här fyller Arthur Hulting 90 år. Bakom står dotter Katarina. Han är en legendar. Vi firar också hans skulpturutställning på Öja, Landsort. Grå sten, hav och skulpturer – en oslagbar kombo.

Sonen Claes Hulting som byggt upp Spinaliskliniken blev världsberömd när Arthurs barnbarn Emil kom till världen. Claes bjöd på lunch i sitt hus där allt byggts så han och rullstolen tar sig fram mellan basilikan och duschen.

Fru Svensson och jag på Polarpriset. En sån kvinna måste bli intervjuad i M. Sagt men ännu inte gjort. 20 juli kommer jag till Järvsö och LillBabs. Nu ska det äntligen bli av. En gång i tiden intervjuade jag henne för Husmodern. Det var för 35 år sen. My God!


Henrik Schyffert och Bea Åkerlund – två representanter som visar att färg på fest är det nya svarta. Polarpriset är nog årets bästa vimmel.

Nedan Fröken Kröken Gunborg Brännström och fröken Röken Margareta Haglund hälsar på på Dalarö. Gunsan, expert på alkoholfrågor och Maggan tobakens fiende nr 1 är mina kära äldsta väninnor. Vi hade ett gemensamt fartfyllt liv en gång på Socialstyrelsen.

Dalaröhuset samlar det vackra. Nu en specialdesignad lampa av Susanna Arwin med hjälp av dotter Olivia. En unik skapelse som bara finns hos mig. Bara att se den varje dag är värld vartenda öre.

Lampan är det som syns ovanför huvudena.