Kvinnofrågor

Härligt, sorgligt och imponerande

2017-09-15 Skriv en kommentar
Familj / Föreläsning / Kvinnofrågor / Vandring

Så har man varit ute i landet igen. Den här gången Borlänge där olika entreprenörer och företagare samlats för att lyssna på mina misstag och andras som ändå blir en framgång. För alla vet att succéer också kantas av dikeskörningar.

Om Janne och Ann från Snöborgs gård också gjort misstag fick vi inte veta, för de fick Årets företagarpris i den regionen. Gården i Dala Järna som funnits i familjens ägor i 400 år är ett kretsloppsställe där köttdjuren äter pizza som annars skulle slängas från ett jätteföretag i Vansbro. Allt tas till vara i ett gigantiskt jordbruk där potatis spelar huvudrollen. Mycket imponerande företagande och jag lärde mig flera nya ord. Bland annat mellankalv som de vill bli störst på. Så här ser de ut: Sorgligare men lika imponerande var det i Botkyrka, där jag var med och firade Botkyrkas kvinno- och tjejjour, 15 år av omhändertagande av slagna, hotade kvinnor och barn som placeras i olika boenden i kommunen. Rummet var fullt av mappievolontärer som liksom jag undrade hur länge det ska vara norm att kvinnor och barn måste fly och förövaren sitter kvar i bostaden. En skam och något som de vill ändra på. Jag med!

Här står fightern Elisabeth Uddén som är ordförande och som försöker lyfta frågan. I dag är de flesta som kommer och måste få skyddat boende koppling till hederskultur.

Barnens pappa Lasse bodde i Frankrike i många år men längtade så tillbaka till Sverige på grund av naturen. Nu när vi besökte graven såg det ut som han var ett med den. Han dog 1985 i malignt melanom och blev 55 år. 

Hur gammal blir jag om jag håller på så här?

Himmelskt god, serveras på Borggårdskafeet på Tyresö slott. Kunde ha ätit det dubbla. Ska kolla med Mai-Lis Hellenius, livsstilsprofessorn som precis vunnit fint pris med sin bok Livsviktigt. Hon följer med och föreläser den 8–9 oktober på vår populära Lyckokryss, om den livsviktiga Mappie-hälsan.

Nu med fina fötter far jag till Åre för att vandra med 6 andra kvinns och vi ska tillsammans minnas vår Monica G. Hej då.

Olika är bra

2016-03-20 Skriv en kommentar
Kultur / Kvinnofrågor

I dag är det Världsdagen för Downs syndrom och på Fotografiska i Stockholm hade utställningen. Ikoner premiär.

21 personer med Downs syndrom har huvudrollen i den här utställningen där de fick bli stjärnor för en dag. Fotograferade, make up-ade och uppklädda. Resultatet blev underbara fotografier som finns att se på Fotografiska museet i Stockholm.

Här står ballerinan Ida Johansson. Dansös – det var hennes val när hon fick önska vem hon ville vara en vacker skimrande dag i hennes liv.

Mannen bakom Glada Hudik, Pär Johansson och självklart motorn även i det här projektet. Här intervjuas Ica-Jerry Mats Melin, som valt bli en deckare i utställningen. Nu väntar han vara på ett Hollywoodkontrakt.

Även kärleksfilmen Titanic finns med. Drömmar om kärlek och lycka hos människor med Downs syndrom skiljer sig inte från oss “normalstörda”. (Pärs uttryck.)
Här står hela härliga gänget omgiven av sina familjer. Det var sång och snyft och stolthet. Utställningen finns fram till 5 juni.


Var och lyssnade på Monica Lewinsky, ja ni vet vem.
– Jag blev kär i min chef, jag var 22 år. (Chefen var president Bill Clinton.)

I dag 20 år senare bor hon i London och kämpar mot näthat (hon var den första som utsattes för nätets infernalitet och tack vare sin mamma som varje kväll satt på sängkanten tog hon inte sitt liv). I Sverige var hon för att motta nätverket Klara K:s Pingvinpris, ett pris som ges till någon utsatt som behöver pingvinernas sätt att värma en frusen.

Monica höll ett strålande tal. Medan ingen i dag klandrar Bill C för att ha utnyttjat en ung förälskad praktikant, kan Monica inte ens bo i USA. I dag vet hon allt om skam och jobbar mot näthat som hon uppfattar bara blir värre.

Själv fattar jag inte var allt detta hat kommer ifrån. Som ansvarig för media tycker jag att alla som drar nättroll omedelbart skulle stänga av sina kommentarfält.

Pedofiler finns där barn finns, säger Elaine Eksvärd när jag är på hennes lansering. Det är en smärtsam, plågsam läsning om Elaines barndom med en man i hennes närhet som göder barnet med porrfilm och som på nätterna berör henne. Och här talar vi om ett litet barn, ingen tonåring. På bilden får hon en stödkram från Hudiksvallbon Agneta Sjödin.


Två starka damer som vill förändra världen, Eva Röse och Alexandra Pascalidou på frukost med UNICEF.  Önskas: filantroper.

 Här får Stina Wollter pris för ”2015 års färgstarkaste kvinna” av företaget Gudrun Sjödén. Ovan två som tittade på och där kan vi verkligen snacka om färgstarkt, Zinat Pirzadeh och Claire Wikholm. Här gäller sällan den lilla svarta.

Här är M-magasins färgstarkaste – Birgitta Piper. Lyssna på vår podd Pengarna och Livet, och lär dig bästa 50-plusekonomin. Gå in på vår hemsida och lyssna. Ska vara igång från påsk.
Mera färgstarkt: jag, Kråke Lithander och Monica Gunne på utflykt i Dalaröarkipelagen. Inte så mycket hav, mer bageribesök.

Kvinnor, det är mitt liv, de!

Nu firar vi – kvinnor

2016-03-08 1 kommentar
Kvinnofrågor

I dag är den 8 mars, kvinnodagen. Och är alla de andra dagarna på året tillägnade män?

Nä, ska inte sura. Det går framåt för oss kvinnor på många fronter även om vi har en bra bit kvar, men när jag var med om P1:s Debatt med förträffliga Alexandra Pascalidou blev jag nästan en manskramare.

 Jo några av deltagarna framställde män som skändare av kvinnokroppen, att vi var enbart spottkopp och slagfält för dem.

Jag tänkte på de män jag känner, på mina söner som är bra karlar och mina pojkbarnbarn som ska växa upp och respektera vårt kön vårt kunnande och våra nej. Då är det inte så kul att klumpas ihop till en grupp tafsande sextokiga otäckingar under beteckningen Män. 

Vilken kvinnovärld väntar Ella 6 år? Och Signe 4?

I dag är pensionen rejält könsskiljande. Män har ca 34 procent mer i pension. Vi jobbar oavlönat i hemmet ca 5 veckor mer per år än män. Sådant vill jag hellre debattera. Vilket inte innebär att jag tycker att våra kroppar inte ska få vara ifred. Det är självklart. Den rädsla och upplevelse av att vara ett villebråd är tyvärr en realitet. Men jag vill ändra på det tillsammans med män. Inte stå i ett kvinnohörn och hata.

Vi har gjort M-magasins första podd som blev succé. Gå in på hemsidan och lyssna. I dag spelar vi in nästa, en ekonomipodd med vår Birgitta Piper – plånbokens svar på dr Phil. För vad är riktigt viktigt? Jo ekonomisk makt över sitt liv. Så kallat Fuckoff money. 

Här sitter kvinnan bakom podden, Lis Landmark, M-magasins art director Marianne Brandt med firartårtan och längst till vänster har vi Helena Hjort, min vänstra hand och tidningens hjärta.

I går blev jag kärleksbombad i Alingsås. Höll föredrag för 170 personer (mest kvinnor) och fick den här fina presenten.  

 Finns det något mer kvinnligt än en disktrasa med fika på? I min värld existerar disktrasan bredvid rörtången. Båda ingår i en feminists verktygslåda. 

Nu vet jag lite mer om Alingsås, potatisarnas, kaféernas och trähusens stad och som är full av kraftkvinnor. Några åt jag middag med och blev som alltid när jag lämnar innerstaden glad över energin runt om i landet. Som gammal 08 behövs täta turer till mindre orter för att förstå Sverige.  

   
Och framför allt för att förstå villkoren för landets kvinnor. Ni som jag buntar ihop och kallar målgrupp. 

Ha en underbar kvinnodag! Det är trots ojämlikheter det bästa könet!

 

Jag tankar kvinnor

2016-02-09 Skriv en kommentar
Eko-effekten / Familj / Kvinnofrågor

I så många år har kvinnor varit mitt största fokus, mitt intressantaste spionobjekt och de som har min största beundran. Här ser vi en, 10-barnsmamman, vd:n, läkaren Anna Hammarström från Hudiksvall.

Modeslitvargen Ia Greiff som nu snart stylat 150 omslag av M-magasin! 

Lill Lindfors blev Årets Mappie, 75 år och en toppenkvinna. Skicklig, engagerad och klok.

Männen då? Jag som pratar så mycket om relationer, de är på sätt och vis biroller i mitt liv. Men de behövs men måste tuktas för att inte likt träd växa och skugga för mycket. 

Sånt säger man när man ska fylla 69. Jag är mitt i värsta no bullshit time!

Här plåtas inte för Polarn och Pyret som det verkar, utan här vill jag visa vem som tar plats längst fram och fotografen Mårten står på behörigt avstånd. Haha. Skojar bara!

Sida vid sida, man och kvinna men vem av oss är Björn Kjellman? Han var en helt lysande konferencier på vår ”Oscarsgala”, Årets Mappie på Grand Hôtel i Stocholm. Läs och se mer av  vår fantastiska Mappiegala här bredvid.

Här är mera män, och en liten pöjk. Lars Lerin som blev vår Hedersmappie har blivit förälder ihop med maken Junior. Här med den fem månader gamla sonen.

Och här är min fina fästman Lucio som sätter upp mamma på väggen.

Just nu håller jag på med Eko-effekten. Vilket betyder att jag ska jämföra besprutad mat med obesprutad. Det betyder dagliga kissprov. Här på hotellet i Glada Hudik.

Fortsättning följer.

Livet det är detsom pågår när jag är upptagen med annat

2015-12-22 1 kommentar
Barn / Familj / Kvinnofrågor / Mamma / Nepal

Den träffsäkra rubriken har jag knyckt från någon men det är just det jag ofta upplever. Va är det redan igår?

Här mäts Sixten danföredanföredopparedan. 156 cm. Snart är han ifatt mig. Att mäta, skriva upp, fotografera håller kvar tiden. Om 9 dagar är ett nytt år. Vad hände i år? Det ska jag anteckna i min minnesbok.

Ett stort märke i min livsparkett är att min mamma lämnat mig. Vi som varit så täta. Jag har lagt ner stora foton i hennes kista. Vi följer henne in i himlen. Tänkte lägga ner Nicorette också, som hon älskade och var helt beroende av. Men jag avstod, gillade ju aldrig hennes maniska tuggande. La ner mosters sjal istället.

Här ligger och jag och gör reportage om en världsunik undersökning som pågår i hela Sverige. Berättar mer om den i kommande nr av M. Här mäts min bukfetma. Jag har ett vattenpass på magen. Då när man under en hel dag undersöks så är det en dubbel dos mindfulness. Du bara är närvarande. Och ingen annanstans.
Det är på barnen man ser sina egna år. Farmor jag kan nästan läsa, säger Ella sex och ljudar fram Mamma Mu. Signe fyra är inte där ännu men snart eftersom hon härmar storasyster i allt. När man är med barnbarn så är det också bara här och nu.
Dålig sömn tror jag påverkar mitt minne – har blivit så glömsk. Här är gästrummet på Dalarö perfekt för sömnlösa som kan ligga och fundera över vart luftballongerna tar vägen och räkna moln. Då vill man verkligen inte vara närvarande. Nej låt mig få följa med i luftballongen rakt in i sömnmolnen.
I morgon är den 23:e och julafton med gåvor kärlek, pynt och fylla alldeles nära inpå. I morgon ska jag sitta med de nepalesiska kvinnornas liv och skriva. De har ingen julafton nånsin. Så olika villkoren är beroende av ur vilket kvinnosköte vid föds.

Nej det här är inga nepalesiska kvinnor (foton på dem ligger på datorn nånstans och telefonen hittar inte). Så istället får det bli två välbeställda svenska tanter på vernissage i Varberg. Vars villkor totalt förändrats av välstånd och ny livsstil.

Här får ni se bild på peruanska kvinnor. Även deras liv är väsensskild ifrån mitt. Och också de lever i ett jordbävningsland som Nepal. I år har jag besökt båda dessa bergsland, Nepal och Peru och de har vissa likheter.

Här hemma har alla svart hur festligt det än är. I Nepal och Peru har alla färg. Kanske är det så en fattig vardag bäst uthärdas.

God Jul kära läsare och tack för att ni läst ända hit.

Vilka kvinnor!

2015-03-26 Skriv en kommentar
Barn / Kvinnofrågor / Nepal / Okategoriserade / Unicef

Vad vore världen utan starka kvinnor? Här i Nepal har jag mött så många som kämpar för att ta sig ur fattigdom och allt elände det medför. Kvinnor som får stryk, kvinnor som gifts bort vid 13, kvinnor som måste slita på fälten efter barnsbörd så att livmodern trillar ut, och kvinnor som får ta över allt jobb när han är lönearbetare i Bahrein, Saudi eller Malaysia.

Men de ger inte upp. Bildar kedjor i byarna, reser sig, protesterar och framförallt ser till att deras flickor får det bättre.

     Jag är styrkt och lessen om vartannat. Så mycket elände på en vecka. Men så mycket kraft och glädje. Underbart få vara med. Tack läsare, det är M-kronan som gör att vi, Lena Tallberg och fotografen Håkan Elofsson kan få åka på dessa fältresor.

    

För handväskan i tiden!

2015-02-21 3 kommentarer
Konst / Kvinnofrågor / Okategoriserade

(null)
Så kul! Eller hur?
Allt har med Susanna Arwins statybråk att göra. Hon gjorde en staty av Danuta, kvinnan som avbildas i Hans Runessons berömda foto.

(null)
Och det var tänkt att hon Danuta, skulle stå staty på på torget i Växjö. Men kulturnämnden sa nej för statyn uppmanade till våld. Vapnet var handväskan.

(null)
Detta ledde till dagens handväskuppror. Nu hänger vi kvinnor handväskor på alla manliga krigshetsare som självklart står staty runt om i Sverige.
Och flera kommuner har sagt till Susanna Arwin, tanternas förespråkare:
– Vi vill ha henne hos oss!
Fortsättning följer. Hemma i Växjö är Susanna belägrad av alla medier som vill ha kommentarer. Och i Bergkvara finns hennes café Svenska Tantens café.
Handväskan har också blivit ett smycke att hänga om halsen (fredligt). Se nästa nummer av M. Susanna har förstås gjort smycket.
Leve tanten och hennes vapen tantväskan.

Kvinnor, kvinnor var jag än går

2014-03-04 2 kommentarer
Kvinnofrågor / Nepal / Okategoriserade

20140304-210430.jpg

Så pratar vi med kvinnan – om man vill att hon ska handla. Det handlade en intressant konferens om i Köpenhamn. Vaddå är det skillnad på den manliga och den kvinnliga konsumenten?
Ja verkligen! Kvinnor handlar mycket mer med hjärtat och med en inställning av att det hon köper ska vara ändamålsenligt, enkelt att först och praktiska. Och faktiskt också estetiska.
Här står Mary Dean, chef över KickSkirt i USA, och berättar hur hon gjorde för att lyckas. Hon frågade kvinnorna helt enkelt, lät ingen man lägga sig i på reklambyrån där hon jobbade.

20140304-210444.jpg
Det handlade om att gå ner i vikt. Budskapet blev inte alls något om kilon utan om känslor.
Jag vill min dotter ska vara stolt över mig. Det var budskapet i reklamen.
Underförstått att hon inte längre skulle behöva skäms för sin tjocka mamma. Och överviktiga kvinnor anmälde sig i en aldrig sinande ström.
Jag pratade om våra mappiesar om vårt gråa guld. Gruppen som fortfarande är osynlig för många reklammakare. Och fick applåder för att jag är världens äldsta återkommande omslagsflicka. Ett statement som gillades.

20140304-211709.jpg
Bilden är från Kathmandu där ingen hade en aning om mig, M-tidningen eller Mappies. Däremot om kvinnokraft. P g a att så många män reser utomlands så bildas en öppning i den patriarkala strukturen som nu kvinnorna tar. Och jäklar anamma vilken kvinnokraft i byarna.
Om detta ska ni få läsa i en tidning nära er.
För övrigt vill jag bara säga: 8 mars kvinnodagen behövs. Heja kvinnor!

20140304-212432.jpg