Läsarresa

Slavar byggde landet

2017-11-21 Skriv en kommentar
Brasilien / Dans / Läsarresa

Brasiliens historia är 3,5-5 miljoner afrikaner från Västafrika som skeppades över och blev slavar i hem och på sockerrörsplantager. Och indianer förstås. De som ägde landet innan portugiserna tog stryptag på jättelandet. I dag ett land på ca 208 miljoner.

I dag har 75 procent av oss svart blod i våra ådror, berättar underbara alfakvinnan och guiden Claudia för oss.

1888 förbjöd den dåvarande portugisiske kungen slaveriet och kungen förlorade kronan – året därpå blev Brasilien republik.

Det är viktigt att minnas sin afrikanska historia, sa Claudia och tog oss till Rios gamla stan där staden föddes, ett område som nu renoveras och där man hittat gravar som nu visas för publik.

Vi fick vara med om brassefotboll på klassiska Maracanastadion. Innan laddar man med öl och dans. Vi med.

Marianne Pettersson dansar på. Det gör Kari Brattberg, Mona Nelding och Annika Fritz Kundström också. Mitt ibland 20 000 riobor står vi och hejar Eva Eklund, Lena Bergström (rygg) Susanne Bertilsson i regnrock.

Fotbollen var underbar. Fantastisk stämning. Vi höll på det lokala Riolaget och det var en fröjd se så många familjer. Inte en huligan så långt mitt öga såg.

En yngre upplaga av fotbollsfans som förstås höll på Fluminence, Riolaget som vann med 2-0 i ett lätt regn. Sen hem och avskedsmiddag på flott ställe. Pussar och kontaktlistor utväxlades och jag är helt säker på att många av oss kommer att ses igen. Ingen reser som M.

Siv Nilsson, Susanne Nordström, Turid Lein, Seija Lagerberg och Elisabeth Rydhagen – skål och hejdå alla vackra, trevliga , glada och M-läsare!

Var är vi?

2017-11-20 Skriv en kommentar
Brasilien

Vi är i Rio men frågan tillhör det mest fascinerande museet i Rio. Museo do Amanha. Museet om morgondagen.

Var kommer vi ifrån? Vilka är vi och vart är vi på väg? En stor vit extrem byggnad invid Rios hamn ska försöka svara på dessa gigantiska frågor.

Kan inte beskriva allt. Måste upplevas. Smart interaktivitet kring klotets och människornas villkor. Och till slut den stora frågor; hur tar vi oss, mänskligheten dit vi vill komma?

Sedan tillbaka den livsbejakande staden. Samba över allt på gator och i den gigantiska Prideparaden som gick från Ipanemastranden till vår del av Rio. Roligt men också ficktjuvsmecka.

Överst sambadamer och den lilla korta är jag. Nästa bild Inger Tobell bakom syns det Nina Björk och lite T-shirtshopping finns alltid med i nån hörna. Här Larisa Bergman och Elisabeth Karlsson från Västerås.

Far och son var med bland oss kvinnor och försvann ut i den mjuka Rionatten när vi andra gick och sussade. Milan och Ranko Davidovic från Morgongåva hade inga problem med kvinnoövervikten.

Toaletter är jag särskilt intresserad av och här i Rio finns både tandtrådsmaskin och munskölj! Ingrid Pettersson från Malmö testar munsköljet.

Och så här glad blev hon. Sitter bredvid Solbritt Eden från Uppsala.

Eva Jonsson från Leksand vilar fötterna och våra påsar när vi är på historiska kungliga palatset i Petropolis där portugisiske kungen Pedro II levde med sin fru i många år och dit den Österrikiske intellektuelle Stefan Zweig emigrerat då Hitler förbjöd hans böcker på 30-talet. 1942 tog han och hans fru sitt liv när Hitler gick in i Österrike. Paret hittades av hembiträdet i sina sängar. Den stenrike juveleraren H Stern har gjort villan till en historisk plats.

I kungliga palatset fick våra skor inte beträda golvet utan vi gled fram som när Pippi Långstrump skurade golv. Roligt.

Så mycket intressant och så roligt och så snacksaligt vi har det. I dag blir det brassefotboll.

Ovan Kerstin Gustavson från Storvreta och Inger Andersson från Höga kusten med lite gladfjädrar i håret.

Och hur var maten då? Mycket kött och mycket av allt. Ja väldigt mycket. Och för det mesta gott.

Nästa hållplats Rio

2017-11-11 Skriv en kommentar
Läsarresa / Möten

Snart dags för nästa mappieresa och den går till sambastaden Rio de Janeiro. 40 danssugna, mogna M-läsare packar ner solskydd och danspjuck. Och jag med.

Men innan Rio blev det Älvsjö. Lucio fick i present på Fars Dag, en eftermiddag mitt bland det han älskar mest: mat och vin, Stockholmsmässan i Älvsjö. Och vem står där om inte bonussonen Henrik och hans barn Theo, i Olja och Olivs monter. (Finns annars på Erstagatan i Stockholm.)

Och självklart tidningen Amelias matstjärna Jessica Frey som också stod på scen och lagade mat. Hela mässan var förstås full av folk som åt och framförallt drack i de olika smaka-på-stånden. Paolo Roberto stod på scen med sin italienska släkts recept och lagade mat inför publik och vi passade på att hälsa på hans VD, exfrun Lena. Här står unge herr Benvenuto, Max, och hans sambo Katti och själva italienska pappa Lucio mitt bland pasta pizza och parmesan. Kokböcker fanns förstås också i mängd. En ovanlig sådan är den Anna Benson gjort för att dra in pengar till forskning i området prostatacancer.

Kvinnan i mitten heter Eva Englin, som köpte den Blå kokboken för att stödja. Susanne Spermeder är vego och sjuksköterska, hon hade gjort en egen liten bok med Stockholms bästa vegorestauranger.

Varsågod mer mat. Här Ett konstverk som är lika gott som det ser ut. Tössebagariet i Stockholm kräver en disciplinerad besökare men då och då kan jag inte motstå och det är jag glad för.

Herregud vad är det som händer? Jag och Malena Ivarsson var lätt chockade när skådespelare, 456 st, berättade hur det går till bakom kulisserna ovanpå alla tidigare rapporter om tafsande män. Och vi konstaterade att #metoo-kampanjen visade sådana avgrunder vi inte riktigt hade en aning om. Och hon är ju terapeut sexbranschen och jag en f d tidningsredaktör med många sexreportage som passerat mina ögon. Vad visste vi?

Vitog en kopp tillsammans lätt chockade.

Hur mycket tål Venedig?

2017-11-05 Skriv en kommentar
Barnbarnsresa / Italien / Resa

Tyckte barn, svärdotter och barnbarn i lagom ålder skulle få sig en dos kultur och seklers skönhet. Så det blev höstlov i världens vackraste stad – enligt mitt förmenande – Venedig. Trodde det skulle vara lite lugnare, men då hade jag glömt kineserna. Som nu väller fram för de vill också se Europas slitna drottning.

Här är det blötast när vattnet stiger. Markusplatsen i den blå timmen och de flesta turisterna är på väg till sina hotell. Staden sjunker lite varje år och vattnet stiger. Det är inte en bra kombo så nu försöker man tekniskt hitta en lösning. Låt oss hoppas på det bästa.

Självklart åkte vi gondol, 80 euro för en halvtimme och då ingick en kram av gondoljären Rudi. Som berättade för oss varför det var så dyrt att glida runt i kanalerna på ett meditativt lugnt sätt. En gondol är ett litet mästerverk av åtta träslag och tre månaders arbete.

40 miljoner människor kommer till den här magiska staden i lagunen varje år och nu pratar man om begränsningar. Alla dessa turister gör stans serviceanställda snorkiga eftersom de vet att Venedig inte avgörs av halvdålig mat och tilltal.

Casanova (här var hans hus) var den ende som flydde Dogepalatsets fängelsehålor berättade vi för flickorna när vi besökte de nakna cellerna.

– Farmor var kissade dom?

Från fängelsets mörker till färgglädjen i Burano, en liten ö i lagunen. Och när solen sken så tyckte de små att detta var skojigare än att bada i pool i ett varmare land.

Farmor vad är en konstnär?

Konsten syns överallt från medeltida altartavlor med Jesus i alla möjliga situationer från Bibeln, och den moderna från alla Biennaler staden haft. Kul för små och stora.

Chichetti är en slags tapas, jättegoda.

Med alla gränder och kanaler och båt till och från en flygplats blev det här en annan slags reseupplevelse, långt från Disney, Mumin och Lollo och Barnie och annat självklart barnvänligt. Otippat skitkul!

En skylt jag såg i Venedig och som stämmer in lite på mitt liv just nu.

Den här är också en bra illustration till ett ledigt liv, fotograferad på Dalarö.

Caruso gläder sin omgivning och mig. Så roligt att vara med katt igen!

Och till slut den fulfula lådan som möjliggjorde aircondition i mitt blomrum är äntligen vackert dold. Susanna Arwin har designat den vackra plåten som verkligen pryder husfasaden. Tack.

Dansa mig till Åbo

2017-10-10 Skriv en kommentar
Lyckokryssning / Möten / Resa

Ja så blev det när M:s lyckokryss med 650 läsare for iväg för 24 häftiga timmar på Östersjön med – som vanligt – Sveriges mest intressanta föreläsare, och Geir Gulliksen från Norge.

Båtfärden började lugnt till dess M-läsarna gungade loss med Ann Wilson som salsalärare. Som vi dansade och chockade orkestern som från scenen stirrade ner  på några hundra mappiesar som vilt svängde loss.

Se en film här!

Överst dansar M:s Åsa Lundegård med Ann Wilson och nedanför scenen försöker vi andra hänga med. Sen släppte vi loss! 

Tre generationer Tingström från Uppsala: Emily, Elmina och Margareta och M -bossen Åsa.

Med oss hade vi bland annat doktorerna Maj-Lis Hellenius och Claes Hultling.

Vad gör vi här då? Tränar avslappning kanske? På våra kryss vet man ju inte vad som befalls från scen. Vi är i alla fall glada och lydiga och det är vi också när M-stjärnan Birgitta Piper säger åt oss att inte vara ekonomiska blindstyren. Birgitta eldade upp oss med sambo-fy och indexfonder. Efteråt var damen mycket flitigt uppvaktad. Stammisar är det gott om obord. Det finns de som varit med ALLA gånger. Här två som i alla fall varit minst tio. Inger Tobell och Ingrid Holmer.

När båten efter 24 underbara timmar kom tillbaka till Siljaterminalen var vi lyckligare än dan innan.

Nästa år blir det den femtonde färden till kroppslig och själslig lycka tack vare alla fantastiska föreläsare.

Välkommen igen alla kryssare och alla ni andra som ännu inte provat på. Och OBS! Hittills aldrig sjögång för er som är känsliga för sjösjuka.

Först M sen Axel Munthe

2017-09-25 Skriv en kommentar
Italien / Kultur / Läsarresa / Möten

Kristina Kappelin, SVT:s Italienkorrespondet och  Aftonbladets fotbollskrönikör, kom från Rom för att berätta för M-läsarna om maten, kärleken, historien om Italien. Det land hon bott i mer 30 år. Och vi gratulerade till nya jobbet som nästa intendent på Axel Munthes Villa San Michele.

IMG_3105

Resans äldsta var Helen 90 från Uppsala som vi synade med en förhoppning om att vi också skulle vara så där pigga när vi blir 90.

IMG_3114Solen kom på besök och det blev både pool och massage. Hotellet ligger mycket vackert på en kulle utanför Parma. Slottet/borgen är från 1000-talet och har funnits i familjen Corazza sen 1900-talet.

Flärd har inget med ålder att göra. De här sitter på ben som hängt med i 67 år.

IMG_3117

Turister släpps inte in i den privata delen av slottet. Men för M har Anna Maria Corazza Bildt gjort undantag. Själv var hon sjuk i Stockholm, men pappa Giacomo, 89, ”il professore” hoppade in som värd
Vi hade klätt upp oss till tänderna för en fantastisk galamiddag och tittade på slottets skönhet även interiört.
uppkladdaVisst passar vi bra där på slottstrappan.

IMG_3137
Världens gulligaste bil. Fiat 600. I en sån kom min Lucio till Sverige 1968. Den stod parkerad i slottets vinkällare.

IMG_3134

Laila med sitt pastadiplom. Och nedan Italiens härligaste par. VD Petra och chef Maurizio i slottets spegelsal som delar ut mera diplom till alla som vet att det krävs 11 ägg för en bra pastadeg.

IMG_3135
Nästa dag vigdes åt grisens delikata dyrbara rumpa. Parmaskinkan är världsberömd Finast och dyrast är  den ovanliga svarta grisens stjärt . Culatello di Parma heter den mest gudomliga del på Parmagrisen. Den köpte vi och packade ner i våra allt tyngre väskor. Och sen hem med ost, vin och skinka lite skor och en och annan klänning.

IMG_3141

Familjen är den viktigaste byggstenen i Italien berättar Kristina för oss. Men för M och M:s alla resor är det läsare som Rose-Marie här. Glada, terränggående och nyfikna. Välkommen alla ni som blir sugna på att hänga med oss.

IMG_3142

 

 

 

Benvenuto a Tabiano

2017-09-22 Skriv en kommentar
Italien / Läsarresa / Möten

Nu var vi tillbaka med 33 nya M-läsare på Anna Maria Corazza Bildts slott i Parma, mitt i skink- och ostmecka. Här står chef Maurizio.

IMG_3036

Pastabak. Dans. Sång och supergott resultat och Urban, resans enda man som fick kyss av Tabianos VD  Petra. Vi sjöng ABBA och Volare och pastabaket gick som en dans.

IMG_3089

IMG_3069 IMG_3080 IMG_3082 IMG_3086

Även de fyra  glutenintoleranta fick vara med, med Maurizios egna mjölblandning. Så vänligt!
IMG_3067

FullSizeRender

Inte en stadstur utan ett mästerverk. Italien har 70 procent av världens konstskatter, så självklart hade basilikan i Parma något märkvärdigt för oss att titta på: Marias himmelsfärd när hon ska återförenas med sin sin där uppe vars ben svävade och påminde om en groda, målat av Coraggio. Jungfru Maria som avbildas i sin himmelsfärd – inte vanligt.

Ingen resa utan shopping. Linda, Rose-Marie och Susanne hade försett sig.
Självklart fick vi se ett riktigt häftig mathantverk, parmesantillverkning i det enda distrikt som får kalla osten för parmigiano reggiano.

IMG_3057

Kere Issa från Burkina Fasso (jobbat 4 år i osttillverkningen )var ostmästaren som visade hur det går till att göra den perfekta osten.

IMG_3102

Wow. Ost för över hundra miljoner. Barbro, Ingrid och Ingela köpte sen en rejäl bit att mumsa och minnas hemma. Och sån respekt vi fick för priset. Så många timmar. Så många vändningar av osten. Så många lagringsmånader. Minst 24 helst 36.

IMG_3099
IMG_3051

 

Så regnade det men med en guide som Melanie så blir allt underbart.

 

 

Där skönheten och operan bor

2017-07-10 Skriv en kommentar
Italien / Möten / Semester

Om man drabbats av Amalfikustens skönhet en gång så vill man återkomma. Torna a Sorrento (tillbaka till Sorrento) som sången heter på riksitalienska – så har längtande skönhetstörstande turister gjort – och så också vi. Så vackert satt kompisarna Eva och Salvatore och kände extra Amore.

Vi bodde mittemot vulkanen Vesuvius och Napolibukten och såg Capri i solnedgången. Dit åkte vi förstås, men missade Rennie Mirros och Karl Dyalls Swedish Shuffle på Villa Axel Munthe på Capri. Men inte dem, de var kvar på ön  när vi kom. Överst Rennie med dottern Li Siena, 9 mån. Delar av gruppen som bl a består av Trio X och sopranen Jeanette Köhn som ligger bakom Swedish Shuffle. Här testar Lucio hennes italienska via just sången om Sorrento. Hon fick mer än godkänt.

Villa Axel Munthe – där bor verkligen skönheten. Måste visa några bilder så ni som inte varit där omedelbart bokar en resa. (Va! Tror du alla har råd åka vart som helst. Nej ni kan bara njuta av bilderna).  

Handen på den 3 000-åriga sfinxen lägger man om man vill önska sig något. Utsikten breathtaking!

Axel Munthe hade bredvid sin säng Hypnos, sömnens gudinna. Överallt i huset finns utsökta antika statyer. Han var inte bara en enorm hund- och fågelvän utan också en konstsamlare av rang. Hypnos och Capri taget från färjan från Sorrento.

La terra del Amore kallas den här trakten. Och just där Salvatore och Eva sitter satt Sophia Loren och Vittorio de Sica. Hela kusten är nedlusad av plaketter med konstnärer, författare, artister som besökt denna inspirerande plats där livet är som en opera. Somliga får huvudrollerna och andra är de fattiga statisterna.  Nu går flyget tillbaka. Jag tar en paus. Återkommer.