Italien

Hur mycket tål Venedig?

2017-11-05 Skriv en kommentar
Barnbarnsresa / Italien / Resa

Tyckte barn, svärdotter och barnbarn i lagom ålder skulle få sig en dos kultur och seklers skönhet. Så det blev höstlov i världens vackraste stad – enligt mitt förmenande – Venedig. Trodde det skulle vara lite lugnare, men då hade jag glömt kineserna. Som nu väller fram för de vill också se Europas slitna drottning.

Här är det blötast när vattnet stiger. Markusplatsen i den blå timmen och de flesta turisterna är på väg till sina hotell. Staden sjunker lite varje år och vattnet stiger. Det är inte en bra kombo så nu försöker man tekniskt hitta en lösning. Låt oss hoppas på det bästa.

Självklart åkte vi gondol, 80 euro för en halvtimme och då ingick en kram av gondoljären Rudi. Som berättade för oss varför det var så dyrt att glida runt i kanalerna på ett meditativt lugnt sätt. En gondol är ett litet mästerverk av åtta träslag och tre månaders arbete.

40 miljoner människor kommer till den här magiska staden i lagunen varje år och nu pratar man om begränsningar. Alla dessa turister gör stans serviceanställda snorkiga eftersom de vet att Venedig inte avgörs av halvdålig mat och tilltal.

Casanova (här var hans hus) var den ende som flydde Dogepalatsets fängelsehålor berättade vi för flickorna när vi besökte de nakna cellerna.

– Farmor var kissade dom?

Från fängelsets mörker till färgglädjen i Burano, en liten ö i lagunen. Och när solen sken så tyckte de små att detta var skojigare än att bada i pool i ett varmare land.

Farmor vad är en konstnär?

Konsten syns överallt från medeltida altartavlor med Jesus i alla möjliga situationer från Bibeln, och den moderna från alla Biennaler staden haft. Kul för små och stora.

Chichetti är en slags tapas, jättegoda.

Med alla gränder och kanaler och båt till och från en flygplats blev det här en annan slags reseupplevelse, långt från Disney, Mumin och Lollo och Barnie och annat självklart barnvänligt. Otippat skitkul!

En skylt jag såg i Venedig och som stämmer in lite på mitt liv just nu.

Den här är också en bra illustration till ett ledigt liv, fotograferad på Dalarö.

Caruso gläder sin omgivning och mig. Så roligt att vara med katt igen!

Och till slut den fulfula lådan som möjliggjorde aircondition i mitt blomrum är äntligen vackert dold. Susanna Arwin har designat den vackra plåten som verkligen pryder husfasaden. Tack.

Först M sen Axel Munthe

2017-09-25 Skriv en kommentar
Italien / Kultur / Läsarresa / Möten

Kristina Kappelin, SVT:s Italienkorrespondet och  Aftonbladets fotbollskrönikör, kom från Rom för att berätta för M-läsarna om maten, kärleken, historien om Italien. Det land hon bott i mer 30 år. Och vi gratulerade till nya jobbet som nästa intendent på Axel Munthes Villa San Michele.

IMG_3105

Resans äldsta var Helen 90 från Uppsala som vi synade med en förhoppning om att vi också skulle vara så där pigga när vi blir 90.

IMG_3114Solen kom på besök och det blev både pool och massage. Hotellet ligger mycket vackert på en kulle utanför Parma. Slottet/borgen är från 1000-talet och har funnits i familjen Corazza sen 1900-talet.

Flärd har inget med ålder att göra. De här sitter på ben som hängt med i 67 år.

IMG_3117

Turister släpps inte in i den privata delen av slottet. Men för M har Anna Maria Corazza Bildt gjort undantag. Själv var hon sjuk i Stockholm, men pappa Giacomo, 89, ”il professore” hoppade in som värd
Vi hade klätt upp oss till tänderna för en fantastisk galamiddag och tittade på slottets skönhet även interiört.
uppkladdaVisst passar vi bra där på slottstrappan.

IMG_3137
Världens gulligaste bil. Fiat 600. I en sån kom min Lucio till Sverige 1968. Den stod parkerad i slottets vinkällare.

IMG_3134

Laila med sitt pastadiplom. Och nedan Italiens härligaste par. VD Petra och chef Maurizio i slottets spegelsal som delar ut mera diplom till alla som vet att det krävs 11 ägg för en bra pastadeg.

IMG_3135
Nästa dag vigdes åt grisens delikata dyrbara rumpa. Parmaskinkan är världsberömd Finast och dyrast är  den ovanliga svarta grisens stjärt . Culatello di Parma heter den mest gudomliga del på Parmagrisen. Den köpte vi och packade ner i våra allt tyngre väskor. Och sen hem med ost, vin och skinka lite skor och en och annan klänning.

IMG_3141

Familjen är den viktigaste byggstenen i Italien berättar Kristina för oss. Men för M och M:s alla resor är det läsare som Rose-Marie här. Glada, terränggående och nyfikna. Välkommen alla ni som blir sugna på att hänga med oss.

IMG_3142

 

 

 

Benvenuto a Tabiano

2017-09-22 Skriv en kommentar
Italien / Läsarresa / Möten

Nu var vi tillbaka med 33 nya M-läsare på Anna Maria Corazza Bildts slott i Parma, mitt i skink- och ostmecka. Här står chef Maurizio.

IMG_3036

Pastabak. Dans. Sång och supergott resultat och Urban, resans enda man som fick kyss av Tabianos VD  Petra. Vi sjöng ABBA och Volare och pastabaket gick som en dans.

IMG_3089

IMG_3069 IMG_3080 IMG_3082 IMG_3086

Även de fyra  glutenintoleranta fick vara med, med Maurizios egna mjölblandning. Så vänligt!
IMG_3067

FullSizeRender

Inte en stadstur utan ett mästerverk. Italien har 70 procent av världens konstskatter, så självklart hade basilikan i Parma något märkvärdigt för oss att titta på: Marias himmelsfärd när hon ska återförenas med sin sin där uppe vars ben svävade och påminde om en groda, målat av Coraggio. Jungfru Maria som avbildas i sin himmelsfärd – inte vanligt.

Ingen resa utan shopping. Linda, Rose-Marie och Susanne hade försett sig.
Självklart fick vi se ett riktigt häftig mathantverk, parmesantillverkning i det enda distrikt som får kalla osten för parmigiano reggiano.

IMG_3057

Kere Issa från Burkina Fasso (jobbat 4 år i osttillverkningen )var ostmästaren som visade hur det går till att göra den perfekta osten.

IMG_3102

Wow. Ost för över hundra miljoner. Barbro, Ingrid och Ingela köpte sen en rejäl bit att mumsa och minnas hemma. Och sån respekt vi fick för priset. Så många timmar. Så många vändningar av osten. Så många lagringsmånader. Minst 24 helst 36.

IMG_3099
IMG_3051

 

Så regnade det men med en guide som Melanie så blir allt underbart.

 

 

Där skönheten och operan bor

2017-07-10 Skriv en kommentar
Italien / Möten / Semester

Om man drabbats av Amalfikustens skönhet en gång så vill man återkomma. Torna a Sorrento (tillbaka till Sorrento) som sången heter på riksitalienska – så har längtande skönhetstörstande turister gjort – och så också vi. Så vackert satt kompisarna Eva och Salvatore och kände extra Amore.

Vi bodde mittemot vulkanen Vesuvius och Napolibukten och såg Capri i solnedgången. Dit åkte vi förstås, men missade Rennie Mirros och Karl Dyalls Swedish Shuffle på Villa Axel Munthe på Capri. Men inte dem, de var kvar på ön  när vi kom. Överst Rennie med dottern Li Siena, 9 mån. Delar av gruppen som bl a består av Trio X och sopranen Jeanette Köhn som ligger bakom Swedish Shuffle. Här testar Lucio hennes italienska via just sången om Sorrento. Hon fick mer än godkänt.

Villa Axel Munthe – där bor verkligen skönheten. Måste visa några bilder så ni som inte varit där omedelbart bokar en resa. (Va! Tror du alla har råd åka vart som helst. Nej ni kan bara njuta av bilderna).  

Handen på den 3 000-åriga sfinxen lägger man om man vill önska sig något. Utsikten breathtaking!

Axel Munthe hade bredvid sin säng Hypnos, sömnens gudinna. Överallt i huset finns utsökta antika statyer. Han var inte bara en enorm hund- och fågelvän utan också en konstsamlare av rang. Hypnos och Capri taget från färjan från Sorrento.

La terra del Amore kallas den här trakten. Och just där Salvatore och Eva sitter satt Sophia Loren och Vittorio de Sica. Hela kusten är nedlusad av plaketter med konstnärer, författare, artister som besökt denna inspirerande plats där livet är som en opera. Somliga får huvudrollerna och andra är de fattiga statisterna.  Nu går flyget tillbaka. Jag tar en paus. Återkommer.

Gastronomiskt världsarv

2017-05-20 Skriv en kommentar
Italien / Läsarresa

Parma är utsedd som ett Unesco Världsarv när det handlar om matstad. Och vi förstod varför. Vi fick se och smaka det som kallas för mathantverk. Vilka skinkor, vilka salami, vilka ostar. Gastrohögtid.

M magasins italienska resa till Tabiano i Reggio Emilia hotade midjemåttet hos våra 35 läsare som var med. Här provar Gunilla från Halmstad den berömda Culatello di Zibello. Och lite annat smått och gott. I en gigantisk skinkkällare, kallad skinkgrotta, med olika temperaturer och olika ljusinsläpp hänger de finaste grisrumporna på rad i nästan 2 år. Den mest berömda grisen är svart och de är tingade år i förväg av lyxhotell eller privatpersoner som  prins Albert, prins Charles med flera. Culatellon kostar cirka 1 400 kr/kg. Ann-Charlotte från Kisa hittade sin skinka i en affär i den vackra staden Parma.

Så provade vi alldeles ovanliga viner. Den här familjen var one of a kind. Pappan Cardinali, juvelhandlare, sålde sin business och köpte vingård där barnen också jobbar. Vi skålade för mamman som pappan har på ett kort i handen. För utan henne hade det inte blivit något av den gamla vingården. Här syns det ovanliga vita vinet, som är bärnstensgult och för mig en ny smakupplevelse. Skön inställning till vinodlingen hade enologen Alberto Cardinali som inte hade några regler utan ansåg att vinet var klart när han tyckte var gott. Vinbuskar var det snarare än rankor. Han odlade som man gjorde förr i tiden, utan några som helst tillsatser. Systern Laura höll ordning på sin ”hippieodlarbror” och såg till att vi alla fick smaka. Vigneto Cardinali var annorlunda. Deras produktion delades mellan Japan och Parmaområdet. Ett eftersökt vin. Vi hann med både kultur och poolhäng på slottet. De avklädda damerna är Heléne, Inger och Annika, de sistnämnda i M-baddräkten. Det blev poäng på det! Guiden från Parma var lysande. Inflyttad och supercharmig. En ny-italienare. Parmaområdet mår bra. Här får de flesta ickeitalienare jobb. Även de som kommer från Afrika. Fika på torget i Castell Arquato, en liten stad från 900-talet, välbevarad precis som M-läsarna. Väskan hem blev tung, kläder från outlet, lufttorkade skinkor och parmesanostar.

Den här lyckade resan ska vi upprepa i september. Välkommen och skål säger Kerstin, Kerstin och Kerstin. Trio i Kerstins på middag i Anna Maria Corazzas slott i Tabiano. Lite EU-politik blev det också. Kampanjförklädet gick till Kajsa som fyllde 70 och blev hyllad med egen tårta också.

Arrivederci Tabiano!Grazie Cosetta och Petra som basar på Tabiano. Kan både administrera, fixa logistiken och dansa! När vi lämnade slottet satte Petra på ABBA. Och vi for iväg med The winner takes it all och just så kändes det!

Vad är väl en bal på slottet?

2017-05-19 Skriv en kommentar
Italien / Läsarresa / Möten / Okategoriserade

Anna Maria Corazza Bildt öppnade sitt födelseslott och bjöd in oss på schangdobel slottsmiddag. 35 läsare följde med på vår italienska resa till Tabiano i närheten av Parma på en 4-dagars mat-, vin- och kulturupplevelse.

Satte på mig sydafrikastrutsen för att få lite galakänsla. Pappa och stolt slottsägare Giacomo Corazza visade oss runt. Anna Marias färg är blå. Hela gänget från Kalix i norr till Trollenäs i söder. Slottet har sen några år fått cirka 40 hotellrum och några fristående villor, totalrenoverade i tidstypisk stil. Så där rymdes vi alla. Kajsa passade på att fylla 70 på ankomstdagen, då vi alla fick en ros av EU-parlamentarikern Anna Maria. Bakom står resans enda supertrevlige man Erik med sin lika trevliga fru Maggan. Gunwer, Violet, Elisabeth, och Annika uppklädda för middag i spegelsalen på slottet. Jag längtar till Italien sjöng vi alla på kvällen. Och jag intervjuade fru Bildt om hennes engagemang i EU. Så åt vi och bakade pasta och drack deras speciella vin. Sedan shoppade på en av Italiens bästa outlets. Överst Rigmor, Heléne, Kerstin, Lisbet som bakar spagetti. Det gör också Kajsa, Eva, Anita och Britt-Marie. Personalen var lärare samtidigt som de och vi sjöng Volare. Kökskillarna Agato, Mentore och Maurizio, chefen på det goda köket, och Eva-Kristina från Vimmerby. En hel aktieklubb var med ”Kvinns” som i 30 år satsat rätt och njuter här av sina utdelningar. Här syns Gunvor, Gunilla E, Gunnel I. I soffan sitter Ulla Britt, Birgitta, Kerstin och Gunilla A. Slottets påfågel Luigi höll oss sällskap till frukost och till drinken. Guiden Katarina som hade en riktig näktergals sångröst, Stina från Luxemburg och M:s Kerstin Broström. Vi är i parmesan-mecka och självklart serverades sparrisrisotton i en parmesanostform. MMMMM gott! Familjen Corazza är också parmesanproducenter. Men tillverkningssättet fick vi se på annat håll. Överst, så här går parmesantillverkningen till. Idano och Lorenzo jobbar där man gör ca 5 000 ostar à 44 kg styck per år. Till detta går det åt mellan 80 000 och 90 000 liter särskild mjölk. Av kossor som bara betat specialgräs. Vi blev imponerade av allt hantverk och förstod varför Parmiggiano Reggiano kostar så pass mycket. Lillemor, Gunilla och Iemmi som ärägare till det berömda mejeriet La Madonnina framför berg av ostar som står där mellan 12 och 24 månader.

Fortsättning följer på vår rapport om vår  italienska resa och ni som blir sugna – vi upprepar den i september, den18:e. Häng med – det finns några platser kvar!

Varför hänger det en skinka till prins Albert  av Monaco. Det berättar jag om i morgon eller i övermorgon!

Snopplösa gudar i Rom och Livslust i Götet

2017-03-02 Skriv en kommentar
Familj / Hemma / Italien / Kryssning

Går förbi de ändlösa köerna till Vatikanmuseet för att äntligen se Sixtinska kapellet och alla kostbara konstverk som döljer sig bakom de höga murarna i den stenrika Vatikanstaten. Vi har hyrt en guide med förhandsköpta biljetter som ger oss gräddfil rakt in. I det undersköna Sixtinska kapellet där Michelangelo målade sin version av himmel och helvete och Skapelseberättelsen är det förbjudet att fotografera så därför visar jag taket på väg dit. Det blev som en aptitretare. Kapellet knockade mig. Michelangelo levde fruktansvärt sparsamt och dog i mycket hög ålder. Unnade sig ingenting och visste definitivt inte om ordet seniorlycka. Efter hans död dök en ung släkting upp och ärvde miljoner då! Svirade upp det mesta men verken består och skönheten går inte att sälja. En urna från romartiden – vet ni varför urnan är vågmönstrad? Jo för att där ska du lägga dina fingrar för att komma så nära som möjligt den döde. Tillsammans även efter döden. Motsatsen till livet efter detta är Gun Mattsson, en synnerligen levande och aktiv person som rattar något som heter Livslust. Det är inom Göteborgs kommun som hon huserar och hade den goda smaken att bjuda in mig för att tala om mitt livs resa. Då hade jag just kommit hem från Rom och kände verkligen alla mina 70 år skölja över mig. Tröttande? Nej då bara en liten tupplur. Jag är just nu mitt uppe i nåt jag kallar seniorlycka. Och höjdpunkten!! Kommer snart då vi har fest och föredrag på vår galabåt och korar Årets Mappie. Den 2 april är det dags. Det finns fortfarande platser kvar. Ett fantastiskt dygn utlovas.  Kom och träffa mig, M:s chefredaktör Åsa Lundegård, lysande föreläsare och förstås alla fantastiska M-läsare. Läs mer i tidningen eller här bredvid bloggen. Förra året. Vem är vem? Björn Kjellman och jag.

 

 

 

 

Hejdå, klacken!

2015-09-07 3 kommentarer
Italien / Läsarresa


Birgitta Viring Simonson får smaka den pinfärska olivoljan under de 100-åriga olivträden i Lecce.


Andäktigt i katedralen i Lecce barockstaden i Apulien. Mycket religiöst område i Italien.


Här byggs vänskap. Ulla Britt Nielsen Dahl och Margareta Tingström.


Resans ståuppare Barbro Bengtsson.


Astrid Torpenberg och Eva Johnson på fiskrestaurangen i Gallipoli.


Tre najader i poolen på hotel Masseria Chiancone i Martina Francaområdet. Barbro, Gun och Monica.


Hoppsan! Vad händer inte när man är på M resa! Lecces fotbollslag dyker upp med starka vader och glada miner. Nu adjö från dem italienska klacken.