Okategoriserade

Mitt i glädjen ett dödsbud

2017-11-17 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Rikard Wolff är död. Det kommer ett sms från sonen. Och glädjen i Rio dämpas. En mycket omtyckt människa har lämnat oss och vi sörjer.

Hejdå Rikard. Du var en fin människa och jag tänker på din dotter.

Jesusstatyn 800 M över havet. Var du än befinner dig i Rio så syns den jättestora statyn. En fantastisk utsikt härifrån över det somliga säger är världens vackraste stad.

Elisabeth kollar ett av brassarnas stora intresse fotbollsstadion.

Vi fotograferar vattenfall i regnskogen. M magasins ryggsäckar i en livskraftig färg lyser upp

Välkommen sa jag till sex sprillans nya M resenärer i Rios botaniska trädgård. Gunnel, Seija, Annika, Marie, Elisabeth och Eva .

Vi hinner bada förstås. Hotellet har 2 pooler och sen förstås Copacabana utanför.

Carolyn, Marianne , Gunilla och Soili skålar och längtar inte hem. Men nu kommer jag till väsentligheter Samban!

Lena Och Kari grabbade tag i servitörerna som inte var nödbedda. Att dansa tillhör livet.

Vi var på ett roligt ställe med sambadans.Rio scenarium heter stället, en gammal antikaffär som blev sambadanshall. Kerstin får sitt åkband. Vilket innebär fria drinkar. Så det är bara att åka.

Vitamin C som Capirinja är drycken i Rio. Det var det vi fick åkbanden för.

Bodil får också åkband och som vi dansade sen. Svettigt och härligt.

Fyra Elisabeth har vi med oss. Här kommer de i full kraft på en ny vacker utsiktsplats som stan är full av. Den här regnskogen ligger mitt i stan. Här möter jag världens största råtta!

Den bodde i den botaniska trädgården också den mitt i stan. 38 grader idag och lunch i en av Rios 800 favelor hos tant Leia. Favelan Rochinha har ca 200 000 invånare och är den mest välskötta kåkstaden. Jättegod mat på små plastbord på taket.

Brasiliansk husmanskost. Sen blir det många många steg och en liten matsmältare. Forts följer.

M-mums på Sockertoppen

2017-11-16 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Rio nästa. Samba, Sockertopp (inte diabetesvarning, ett utsiktsberg 400 M ö havet och ett av mångmiljonstaden kännemärken) och 40 förväntansfulla M läsare. Rio de Janeiro som portugiserna kom till på erövrade för 500 år sen, är en riktigt häftig stad med stränder, höghus och i bergssluttningarna de berömda fattiga och farliga favelorna.

Peter Wik vår fantastiska guide älskar gruppplåtning med armar uppåt sträck. Och vi lyder honom förstås. I bakgrunden ser man linbanan som tog oss upp till Sockertoppen

Larisa Bergman som annars jobbar på Danderyds sjukhus och utsikten från toppen. Den gick inte av för hackor. Ingen var höjdrädd.

Varken Inger Tobell, M magasins flitigaste resenär(tror jag) eller den tjusiga trion av Catarina Ek Britt-marie Sanden och Carolyn Bentö den senare från Jönköping och Brighton. Kvinnor med liv som jag är omåttligt nyfiken på.

Marielle Moalem sänkte åldern på snittet är bara 48! Och det är inte första gången hon reser med mamma Heléne Delsanti i mycket fin M baddräkt. 37 grader i november.

Lena Bergström Sterwe vågade sig ut bland underströmmar och kraftiga vågor på Copacabana den mest berömda stranden i Rio. Där vi bor. 100 M fr stranden. Mycket kroppar. Mycket string. Mycket bollar och mycket glädje. Brassestolar överallt.

mittenbilden visar att stranden är full av de som jobbar. Här en pantsamlare Och här jobbar vi med kroppen. Peter är inte bara guide. Han kör morgongympa också vilket kan behövas då matportionerna är enorma.

Kicki Lust, Larisa Bergman och Susanne Bertilsson i Hiltons takpool på 39 våningen. Ja kan vi ha det bättre? Fortsättning följer.

Att vara anhörig

2017-10-02 Skriv en kommentar
Okategoriserade

På onsdag ska jag prata om att vara Anhörig (till en gamling alltså). Nu är jag närmast anhörig till min gamla moster 92.

För första gången kom fick min moster se var hennes systers aska förvaras i Högalidskyrkans colombarium. Det blev ett rörande möte. Att vara anhörig till en strokedrabbad 92åring är ingen Walk in the park. Men ibland sväller hjärtat.

Postpensionsångest

2017-08-28 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Nämen semestern har inget slut. Inget datum lyser extra starkt i min agenda Jag borde jubla. Men istället infann sig en låg känsla av och vem är jag nu. Bläddrade i min agenda och såg att helt borta var jag inte. Förstod plötsligt de som från en dag till en annan går från rutiner till oavbruten ledighet och att efter den första känslan av lycka drabbas av den omtalade tomheten.

Vad gjorde jag?

Gladde mig åt min träning hos Yvonne. Ökar med en timme till. Nu SKA det bli två timmar i veckan. Sen gick jag på några av de inbjudningar jag fortfarande får som bokfest på Manilla.

Katarina Wennstam , Marie Jungstedt och Carl -Johan Wallgren var tre av 650 bubbeldrickande buffeätande kulturmän och kvinnor. Två tungviktare i det sammanhanget är systrarna Eva Beckman på SVT och Åsa på DN.

Går på teatern. Ser Anna Pettersson strimla förgöra och nyskapa Strindbergs Fadren ihop med Johan Rabeus roligt och annorlunda och den gamla historien om faderns oro över – är detta verkligen mitt barn? Frågan kändes brännande aktuell även idag när DNA finns. Spelas på Strindbergs intima teater vid Norra Bantorget i Stockholm. Strindberg är fortfarande Strindberg.

Lika intensivt och härligt kort var Stadsteatern i Stockholms pjäs Lugnet före stormen. Dan Ekborg, Sven Ahlström och Robert Fux. 70 minuters lysande skådespeleri om att spela Hitler (och Goebbels). En skrattfest där teatern får sig en känga som ppblåsta värlsdförbättrare. Skarpt skojigt och med fantastiskt sylvassa repliker.

Gå och Se båda!

Ja, och med allt detta och dessutom ett familjekalas för Lucio så blev pensionärstillvaron helt ok. Jag måste inte vara mitt jobb. Nu ska jag vara det som jag önskat mig :en kvinna med mycket fri tid.På bilden ovan O sole Mio med Ola Eliasson baryton från Operan som sjöng hem sambons 70åriga liv.

Besökte barnbarnet Sixten som var handräckate till Mange Schmidt på Brofästen. Mange sjöng inte utan sålde falafel och urgoda halloumiburgare på Brofästen under Liljeholmsbron. Alldeles vid Hornstulls riviera. En helg till håller sonen och Rennie Mirro till med sina aktiviteter under bron.

Ja det blev ju lite att göra. Förstår inte hur jag hunnit allt detta om jag jobbat. Tjingeling!

PS. Har du ingen egen bastu kan du alltid hoppa in i den här.eller hyra. Stod vid Årstaviken. Där allt händer.

Festival i brott

2017-08-03 Skriv en kommentar
Gotland / Okategoriserade

Här står jag med Sveriges bäst säljande deckarförfattare: Martin Widmark. Mannen bakom Detektivbyrån Lasse-Maja. Camilla Läckberg, Jens Lapidus och andra deckardrottningar och -kungar har ingen chans. Lasse Maja regerar. Crime Gotland har startat och jag har mjukat upp mig med att prata med Denise Rudberg med 600.000 sålda elegant crimeböcker där Östermalmskvinnan 60 plus, Marianne Jidhoff, regerar. Och grabbarna som tillsammans skriver om SolBritt Sollan på Singö – 60 plus hon också. De heter Johan Kant och Anders Gustafson och ogillar precis som Denise för mycket av blod tortyr och våldsamma detaljer. Att ha kvinnliga huvudpersoner som är 60 plus är så ovanligt att det blir ett seminarium.
Det blev ett skojigt samtal om hundar som dreglar och farmor/mormorsförebilder och om 60 plussare har sex. I morgon ska jag intervjua Malin Persson Giolito som skrivit en helt lysande bok, Störst av allt. Då ska jag bland annat fråga henne om vad som är hennes störst av allt. Hennes pappa GW Persson undervisade mig i rättssociologi och jag blev hopplöst förälskad. Då fanns hon som bebis.
Några år senare kom Filip till världen. Här med fru fotografen Lina. De var starten på mitt förhållande till Gotland. En ö som har allt min sommar önskar. En gång i tiden var det Österlen men numera har Gotland tagit förstaplatsen.
Vad är hemligheten? Konsten. Människorna (Gunilla Axén på bilden) kyrkorna. Och alla de ljusa vägarna.
Och maten. Här serverar gården Nypling Mat och Vin oss gotländska läckerheten med ätbart ogräs. Så gott! Nä nu ska jag sluta tjata om denna märkliga ö. Det här däremot är fotograferat på Muskö och kära läsare – vad är detta?

När livet är skört

2017-06-28 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Häromdagen dog skådespelaren Michael Nyqvist.   För de allra flesta alldeles oväntat.Han dog  i lungcancer, den mest dödliga av våra cancertyper. Jag träffade honom då och då alltid på väg till Italien. Där fanns hans “äkta” italienska pappa. Närmare bestämt i Florens. Honom hade han via enormt skickliga efterforskningar (som han gjort själv) och detektivarbete som till slut ledde till hans pappas stora famn och en helt ny familj. Om detta intervjuade jag honom på en italiensk krog i Stockholm för flera år sen. Sen höll vi en hyfsad kontakt och jag tyckte så mycket om hans ovanliga ickeskrytiga hållning. Han var inte bara en lysande skådis, bra pappa och (som jag tror) bra man och en tänkare. Vad gör jag i universum? Vad är drt jag vill förmedla? Vad är en människa? Gonatt Michael. We Love you. 

Plötsligt händer det mig. Jag krockar. Kör in i framförvarande bil i kö dan före midsommarafton. Det var mitt fel. Höll inte tillräckligt avstånd och hann inte bromsa. Ingen skadades. Tack Gode -någon. Änglavakt. 

Vår bil bärgades och vi fortsatte till midsommarens mål Limedsforsen i västra Dalarna. Krockade vid Ekolsund ca fem mil väster om Stockholm och nånstans innan Malugn hade chocken lagt sig och jag kände att jag måste köra igen för att våga. Ungefär som man säger till de som trillar av hästar: Upp igen. Eftersom nätterna är ljusa var vår sena ankomst inget problem. Bror hämtade oss till en holme i sjön Grycken.  Så vackert. Det blev en balsamatisk midsommar, lugn vacker och pratintensiv och  inga Små Grodor. Den här gången. Mer prat om livet. Och hur skört det kan vara. Karla, Åsa och jag kollar in närområdet. Så sällan jag är norröver men varje gång får jag naturupplevelser av tredje graden. Jag känner nån slags blandning av att vara en liten lort i universum och högst levande. Lucio fångar en gädda och är lycklig. Här ligger den under ett smörtäcke. När vi åker hem från detta ljuvliga boställe som en gång tillhört traktens provinssialläkare,  upplever jag åter den där starka närvarokänsla och tacksamheten att jag får vara med kicking and Alive. Det kunde ha gått åt helvete där på E18. Och Då visste jag inte att Micke N. livslånga var på väg att slockna. Här viftar Åsa adjö från den holme jag besökte första gången 1984 innan jag livrädd började på Aftonbladet. Då blev denna kvinna extra viktig för mig och det har bestått sen dess. Ju mer jag läser, ju mer jag känner så vet jag idag hur viktigt det är med närhet. Här är två flickor Signe och Ella som mest tycker farmor kladdig med sina pussar. Läser högt för dem i en rolig bok om en tokig farmor och funderar på hur de ser på mig. Hur är jag som farmor? Rolig? Bestämd? Nån man vill vara med ? Hade själv varken farmor eller mormor under min uppväxt VEn som ville veta hur jag tänker om samhället och äldre är KDS partiledare Ebba Busch Thor. Kom till Riksdagshuset med mina synpunkter och funderade sedan inte alls på äldrefrågor snarare tvärtom. Yngrefrågor. 2 barn 1 parti och minskande opinionssiffror. Hur ser hennes livspussel ut. När vi sågs var hon nyponrosskär och optimistisk. Snart får även jag ett livspussel om än litet. En eller två katter ska passa in i mitt resande liv. Välkommen!!!

Ljuset som smärtar

2017-06-20 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Nu är det som vackrast. Ljuset vill inte gå och lägga sig och det är så magnifikt vackert. Smärtsamt vackert , kanske för att jag vet att det är så kort tid och att det gäller att inte sova för tidigt utan att sitta ute och se skymningen sakta komma, titta på klockan och förundras. Det är en av alla fördelar med att bo här i norr. Börje Lindberg 89, en glädjekälla och inspiration kom till Dalarö för stt snygga till Lifterskan, hans trästaty som står i min trådgård. Det växer så det knakar och jag bläddrar i AlltomTrädgårds ljuvliga reportage och ser den ena trädgården efter den andra jag vill härma. Massor av rosor,  Verbena, Riddarsporrar och luktärtor. Men så ska jag åka iväg över midsommar och vem ska vattna? Och sen blir det Kroatien,  Italien och Gotland och sen är det augusti. Hjälp !!mina trädgårdslustar passar inte med min verklighet. Men nu äntligen ska mitt liv passa in med en eller två katter. Jag har längtat men känt  att jag prioriterat resor.men nu är det dags.  I augusti då jäklar! Var och kollade in amelias chefredaktör Maria Sognefors lilla kull. Och där blev jag fast. Får se om det blir en eller två.

Vilken provokatör hon var en gång i tiden  , Marie-Louise Bergenstråhle de Geer Ekman och vilken utställning Moderna i Stockholm bjuder på. Minns min unga vänstertid med tidningen Puss som hon och maken Carl Johan de Geer gjorde. Jag  jobbade på Svensk Damtidning som kontorist och pluggade på Komvux på kvällen och alla roliga killar var marxistlenister och muffarna (moderat ungdom) hånade vi. Dagar Marie Louiseutställningen väckte liv i. Sen gick det där över och jag blev kär i en borgerlig snubbe ,Gösta Linderholm. Det blev våning katt och sommarställe. Inte så revolutionärt precis. Idag bor jag på hotell som t o m har kuddspray! Så kan det gå. Vi börjat bli attraktiva också som konsumenter nu. Vi 65plussare är jättemånga och set vore väl väldigt dumt att ignorera oss.  Själv har jag äntligen blivit med Spotify. Hittar så mycket underbar musik från förr. Det är ganska skönt med nostalgi. Kombinerat med modern teknik. Nu ska jag gå ut och uppleva juninatten. Mitt levande lejon Lucio är i stan. På Dalarö är det bara jag och sommarnatten. 

Fel. Men här blir det rätt. 

2017-06-20 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Oj det blev fel! Här kommer rättelse. Opastöriserad mjölk är det inte påpekar Lotta Bogren. Det är olagligt att sälja. Det ska stå lågpastöriserad. Ber om ursäkt Puttersjaus gård.