Vandring

Härligt, sorgligt och imponerande

2017-09-15 Skriv en kommentar
Familj / Föreläsning / Kvinnofrågor / Vandring

Så har man varit ute i landet igen. Den här gången Borlänge där olika entreprenörer och företagare samlats för att lyssna på mina misstag och andras som ändå blir en framgång. För alla vet att succéer också kantas av dikeskörningar.

Om Janne och Ann från Snöborgs gård också gjort misstag fick vi inte veta, för de fick Årets företagarpris i den regionen. Gården i Dala Järna som funnits i familjens ägor i 400 år är ett kretsloppsställe där köttdjuren äter pizza som annars skulle slängas från ett jätteföretag i Vansbro. Allt tas till vara i ett gigantiskt jordbruk där potatis spelar huvudrollen. Mycket imponerande företagande och jag lärde mig flera nya ord. Bland annat mellankalv som de vill bli störst på. Så här ser de ut: Sorgligare men lika imponerande var det i Botkyrka, där jag var med och firade Botkyrkas kvinno- och tjejjour, 15 år av omhändertagande av slagna, hotade kvinnor och barn som placeras i olika boenden i kommunen. Rummet var fullt av mappievolontärer som liksom jag undrade hur länge det ska vara norm att kvinnor och barn måste fly och förövaren sitter kvar i bostaden. En skam och något som de vill ändra på. Jag med!

Här står fightern Elisabeth Uddén som är ordförande och som försöker lyfta frågan. I dag är de flesta som kommer och måste få skyddat boende koppling till hederskultur.

Barnens pappa Lasse bodde i Frankrike i många år men längtade så tillbaka till Sverige på grund av naturen. Nu när vi besökte graven såg det ut som han var ett med den. Han dog 1985 i malignt melanom och blev 55 år. 

Hur gammal blir jag om jag håller på så här?

Himmelskt god, serveras på Borggårdskafeet på Tyresö slott. Kunde ha ätit det dubbla. Ska kolla med Mai-Lis Hellenius, livsstilsprofessorn som precis vunnit fint pris med sin bok Livsviktigt. Hon följer med och föreläser den 8–9 oktober på vår populära Lyckokryss, om den livsviktiga Mappie-hälsan.

Nu med fina fötter far jag till Åre för att vandra med 6 andra kvinns och vi ska tillsammans minnas vår Monica G. Hej då.

Vad händer när vi vandrar?

2017-06-11 Skriv en kommentar
Vandring

Varför är vi så många mappiesar som vandrar? Behöver vi den långsammare takten? Eller är det ett sätt att vara lite mer här och nu? Oavsett skäl är det ett underbart sätt att umgås. Vi vandrade i Portugal, i Sintra och i Cascais. Och alla blev vi lite kära i Portugal. Att vara med i en vandringsgrupp är något jag rekommenderar. Man går och går där det är vackert. Sen ser man till att middagarna är goda och roliga. Och att bed&breakfast-ställena är tilltalande. Men somligt icke planerat kan hända. Som till exempel att man faller och bryter handleden som Marianne gjorde. Efter tre dar på fötter och lite fado i Lissabon åkte vi hem från landet som ligger trea i fredstabellen. Kanske är det därför polisbilarna kan se ut så här. Roliga slott, vacker grönska och ett sätt att umgås som ökar välbefinnandet och alla blir gladare! Och vad händer på hemmafronten. Jo, bort med för mycket grönska och mer utsikt från mitt hus. Snälla grannar gick med på att sålla lite bland växtligheten på Dalarö. Det tackar jag för och allra mest Johan N som hänger i trädet. Han som gjorde det ljusare. Och sen kom en grind. Skapad av Henrik Siberg   Så vacker. Nu väntar bara grönskan i krukorna. Och mina små tanter blev lite skyddade. Och rådjuren fick det lite svårare. Här är grabbarna från Skövde Simon Arthursson och själva designern Henrik. Tack så snyggt det blev killar. Vi firar skolavslutning och Sixtens första betyg. Nu väntar 10 veckors ledighet. Samma sak för Signe och Ella. Här står alla rörda föräldrar och farföräldrar och kollar in när barnen sjunger in sommaren. Och mitt allra första år sen jag var 15 år utan semester. För nu är jag ju ledig jämt – om jag vill. 

Här är glädjebilder. Solceller till Safe House i Jumla Nepal. Pengar som några läsare (resenärerna på Kambodjaresan) och vi som var på plats i Nepal för M samlade in för att kvinnorna skulle få el. Och häromveckan kom solcellerna till den avlägsna stan. Här jobbas det för högtryck och ingen är gladare än Bhagwati Shrestra, föreståndaren för hemmet, där slagna och hotade kvinnor får en plats och vars verksamhet M-kronan stödjer. Överst på önskelistan stod solceller som inte rymdes i budgeten. Men nu, tack vare M-läsare, så kom el till värme, ljus och dator till Jumlas kvinnohus. TACK.

I Love Paris

2016-05-19 Skriv en kommentar
Läsarresa / Vandring

M-magasinläsarna är aktiva nyfikna och resesugna! En grupp for till Svalbard för att kolla isbjörnar och vi, en grupp på 20, valde den parisiska atmosfären.

Här pekar Peter Wik ut var Catherine Denevue bor eller var det någon annan fransk kändis? Vi fick reda på så mycket. Peter bor i Paris och vet allt om varför Paris heter Paris (parisifolket som bodde på Ile de la Cite) och att franska män tycker muskler ska sitta i huvudet och föraktar muskelbyggare. Att kultur är viktigt på riktigt och var vi ska äta moules frites.

Monica, Kerstin och Bi framför en av Monets näckrosmålningar.

Så här målade Picasso innan han blev kubist. Ingrid och Carina från Frösön och Östersund på Musee de L’Orangerie.

Vi kollar kyrkan som är omskriven i Da Vincikoden och äter picknicklunch vid Seine. Marianne Petterson, från Åland, har tänkt på vad hon ska sätta på sig. Kolla så rätt!

Vi dukar upp ostar, rosevin, färskt bröd och jordgubbar. Underbart i solen. Nina, jag, Marianne och Siv.

Blir bara latare

2015-06-05 4 kommentarer
Vandring

En dödssynd är att vara lat på Facebook, instagram, hashtag och blogg. Det har jag blivit. Förvånat betraktar jag alla som varje dag, ibland flera gånger om dagen lägger ut bilder på sig själv eller maträtter. Det blir alltmer ointressant. Det måste enbart handla om bekräftelse.

 Jag vill använda min möjlighet att nå ut med att meddela något annat än hur jag ser ut, känner och vad jag ätit. Här vill jag slå ett slag för vandringslust. Monica, Marianne och Suss, 3 bidrottningar i mediebranschen som ingår i “min” vandringsgrupp. En underbar umgängesform. Man går i ett nytt område, den här gången Kullabygden i Skåne och pratar. Vi är tio personer och längs den milslånga vandringen hinner man tala med alla. Så badar vi i iskallt vatten och på kvällen en god trerätters hos Rut på Skäret. Nästa dag är det dags igen och sen åker vi hem.

     Visst syns det på bilderna hur kul vi har det?

Gör som vi – bilda en liten vandringsgrupp bestäm ett område eller led och känn hur långsamheten berikar dig. Stäng också av telefonen.