Konsten att ta hand om livet.

Allt eftersom åren går blir man duktigare på att ta hand om livet. För att förväntningarna dämpas. Toleransens mjuka dimma lägger sig över utbrott och irritation. Vilket inte innebär att man slätas ut.

Här står två ivriga konstnärer. Gustav Kraitz, 91 år, ställer alltid ut nånstans men nu förbereder han stora keramiska kuddar som ska ställas ut hos Sven-Harrys museum i Stockholm våren 2018. Hustrun Ulla som också är konstnär har gjort den vackra gravida kvinnan mellan dem. För dem är morgondagen en bärare av möjligheter. Så vill jag också tänka. Träffar dem i Båstadtrakten där de bor helt underbart och där jätteugnen står och ska bränna framtidens konstverk.
En fanfar för Lucio som blivit 70 och grannen Torben tar fram sin trumpet. Det var en alldeles vanlig måndagmorgon med lite grannkärlek.

Puss och tack för en dag till. Har inte riktigt vant mig vid min nya ledighet, men känslan av att tacka dagen har höjts upp till hundra. Blomsterprakten är från Norrvikens trädgårdar – ett ställe jag vill återkomma till. Så långt från motsättningarna i Stockholm mellan de som vill vara kvar i vårt land och de som vill skicka hem. Vår tids frågor blir alltmer komplicerade och det svårt att vara tvärsäker. Låt toleransens milda dimma svepa in över aggressiviteten i vårt land.

Även gamla tjurar blir mildögda. Här står mediatungviktaren Ove Joanson och hyllas av sina barnbarn Märta och Tuva. Ove fyllde 70 och fyllde hela Stavsnäs med gratulanter, musik och en riktig rodeotjur. Denna duktiga, varma människa som en gång i tiden skickade sina sylvassa kommentarer från Washington till oss kunde inte hålla tårarna borta när hans småflickor bjöd upp sin morfar.

Ajö min bil. Det är jag som skickat in dig i en för tidig plåtdöd. Men enligt ANDERS PLÅT återanvänds det mesta av dig. Skönt.

Blod svett och glädje. Min son Filip och Rennie kör sitt vågade projekt Brofästen vidare. Det är Teatern under bron som lockar folk till Liljeholmsbrons brofäste för att bland annat se pjäsen Skuldsanering, där jag tyckte mig se en stjärna födas. Isabelle Tuoma Pettersson.

Utmattande kärlek. Fyra på en gång. Ljudnivån hög och plötsligt så försvann den tolerans jag berättat om. Farmor fick tillbaka en skarp ton. En av de fyra sa argt när vi skiljdes åt efteråt:

– Jag vill inte träffa dig mer farmor.

Så gick det med den milda dimman.

Jo, vi blev sams.

Nu säljer min son Filip och Lina sitt älskade gula hus i Roma på Gotland. Så mycken glädje det bott i dessa väggar. Först Guds glädje – huset har varit ett missionshus, sen glasblåsarkonstnärens glädje och nu småbarnsföräldrarna Adamos glädje, som nu drar till norra Gotland. Gå in på hemnet.se och kolla mellersta Gotland. Ett gult hus med torn och en hel länga därtill och massor av bilder. Roma Larsarve heter huset.

LOADING..