Dagens kulturleende

För några veckor sedan fick morgonresenärerna i Köpenhamns tunnelbana en angenäm överraskning. Plötsligt började allt fler i den fullsatta vagnen plocka fram instrument och tillsammans spela Griegs Morgonstämning. Det var Sjællands Symfoniorkester i samarbete med danska radion som ordnat denna flash mob som fick kollektivtrafiken att glimma, och spred leenden på allas läppar. Det här längtar vi efter också i Stockholm! Se filmen här eller på M-magasins facebooksida.

I huvudet på manliga operachefer

”Du har fått för lite kuk.” ”En våldtagen feminist är en bra feminist. ”Hoppas du blir våldtagen ditt pissluder.” Radioprogrammet Medierna tar upp kvinnohatet i kommentarsfälten. Kulturtanten fick nästan hjärtsnörp av vissa manliga operachefers förhållningssätt till Gunilla Brodrejs kritik av rådande operasexism på 2000-talet. Brodrej, som är operarecensent på Expressen, skrev att Göteborgsoperans uppsättning av Lady Macbeth från Mzensk är ett exempel på manlig sexistisk regiblick. Då skrev dramaturgen Göran Gademan så här på sin Facebook-sida:

NN: ”Tror att hon behöver ett rejält kylskåpsknull.”
Gademan: ”Där satte du fingret på den ömma punkten, NN.”
Operasångare: ”Hon har nog fått för lite…”
Tranberg: ”Ömma punkten: Kylskåpshandtaget, eller…”
Gademan: ”hahaha”.

Gunilla Brodrej skriver: ”Göran Gademan har svarat på min blogg, men också fortsatt samtalet på Facebook där maken Sören Tranberg (redaktör för tidskriften Opera), en solist i Göteborgs-operans ensemble samt några andra operaintresserade vänner fantiserar om mitt sexualliv. De tycks dela den gamla välkända vanföreställningen om att bara en kvinna blir penetrerad så blir hon snäll. Dessvärre exemplifierar den här tråden just den typen av föreställningsvärld som präglar somliga opera­föreställningar.”

Läs hela artikeln här.
Lyssna på radioprogrammet  här!

Tack och lov slipper vi sådant i M-magasins kommentarsfält!

Farmor dansar på bordet

Att kunna förverkliga en filmidé har varit i stort sett omöjligt för en filmare som inte har uppbackning av någon (rik) finansiär. Tills nu. För nu finns det något som kallas crowd funding och som går ut på att många ger små donationer för att ett visst projektet ska kunna genomföras. Och många bäckar små kan få saker att hända.

En som hoppas är Hanna Sköld, en svensk ung filmare i Malmö som drömmer om att göra en film om farmödrar och mormödrar, filmen heter Granny´s dancing on the table och om tillräckligt många hjälper till, så blir den klar under 2013. Hanna bjuder in alla att berätta sina mormödrars och farmödras histoirer, hon lovar till och med utforma en docka efter någons farmor om man är med och bidrar till projektet.

Läs mer om och få en liten förtitt på filmen här, gillar du projektet kan du gå vidare vidare hit.

Värmen är här

Och med den romantiken. Nu kan vi återigen flirta vid kaféborden ute på stan. Dessutom börjar snart Franska filmfestivalen i tre städer: I Stockolm på biografen Sture 4–12 maj, i Norrköping på Cinema 11–14 maj och i Göteborg på Hagabion 17–20 maj. Kulturtanten har sett öppningsfilmen Nathalie: mycket Audrey Tautou, Paris, romantik och lite komik. Ha en underbar valborgsmässohelg!

För alla 80-åriga kvinnor

Om du inte har varit på någon audition tidigare, har du chansen nu. Folkoperan ska sätta upp Carmina Burana av Carl Orff och söker damer 80+ vars berättelser ska vävas in i verket om livets förgänglighet. Övirga på scen är operasångaren Olle Persson, orkester, körer och barn. Premiär den 19 oktober och regissör är Mellika Melouani Melani. Intresserad? Håll utkik på Folkoperans webbplats. Telefon: 08-616 07 00, mejl: info@folkoperan.se

Kulturmys

Det ska vara smått och intimt och i en källare. Och kanske lite mat till. Då blir kultur riktigt mysigt!
Några exempel: Musikvalvet Baggen i en vinkällare från 1500-talet på Svartmangatan 27, Gamla stan. Gamla proggare minns plejset som Bobadilla. De 49 personer som ryms sitter tätt, och nära nära musikerna. Gå dit en onsdag, fredag eller lördag, kolla programmet här, och ta en ripasso eller amarone i pausen.

Bio rios salong fyra ligger i källaren på restaurang Barbro i skuggan av Liljeholmsbron. Där halvligger man i en saccosäck, lägger armen om sin vän i en soffa eller sitter skönt vid ett barbord och tar en öl samtidigt som filmen rullar. En bardisk finns längs ena väggen, och man kan även få mat nerburen från restaurangen till filmstarten. 32 personer får plats, biljett köps på Bio rio lite längre upp på gatan och här finns programmet. Just nu kan man till exempel se den här.

PS På bilden har filmen inte börjat rulla än, vi väntar in alla som beställt sushi.

Analysera mera på bio

Konceptet är klockrent: Visa en aktuell film, låt en psykoanalytiker tolka den efteråt och bjud in publiken till ett samtal.
I går kväll (onsdag 18/4) var det dags igen, på Folkets Bio/Zita i Stockholm, i samverkan med Svenska Psykoanalytiska föreningen. Först såg vi den förtjusande och gripande Tomboy, av franska regissören Céline Sciamma. En film som har vunnit diverse priser på olika filmfestivaler världen runt, med sin inifrån-skildring av barns värld.
Zoë Heran är enastående i huvudrollen, som Laure, 10 år. Under ett sommarlov förvandlar hon sig till pojke – och utmanar alla gängse könsroller. Men var sitter egentligen könet – i kroppen eller i hjärnan?
Om det samtalade publiken livligt efteråt. (Där också psykoanalytikern Clarence Crafoord och författaren och coachen Barbro Dahlbom-Hall fanns på plats.)
Nästa tillfälle att samtala om film med psykoanalytiker blir den i början av maj. Filmen då heter Terraferma och är italiensk, en film fick 5M av M-magasins recensent.
Mer info: zita.se

Världens godaste sushi

Jiro Ono är 85 – och världens skickligaste sushi-mästare. Hans lilla restaurang – endast tio platser! – ligger i tunnelbanan i Tokyo. Och har tre stjärnor i berömda Guide MIchelin. Vilket ju innebär att den är värd att göra en extra resa till. Sushifantaster från hela världen står alltså på kö för att komma hit. Ibland i åratal.
I den prisbelönta dokumentären Dreams of Sushi (som har svensk premiär 20 april) ges en fullkomligt fascinerande inblick i japanska traditioner, inte bara vid matbordet.
I ett klipp ur filmen kan du se en av Jiros kockar berätta om det långa och mödosamma arbetet bakom att få sina ägg godkända av Jiro. Klippet är textat på svenska.

Kulturtantfrukost

Bland randiga leggings och prickiga sjalar trängdes kulturminister Lena Liljeroth-Adelsohn, modeexperten Cay Bond, formgivaren Wanja Djanaieff, journalister från alla medier och kulturtanter av alla modeschanger. (Påfallande många rödhåriga.)
Alla ville vi äta frukost i morse hos Gudrun Sjödén.
Mitt i smeten stod värdinnan själv, förstås, 2011 års Stilmappie.
Platsen är helig för de frälsta: Regeringsgatan 30 i Stockholm. Imperiet började byggas just här, för 36 år sedan, 1976.
Sedan dess har allt blivit mycket, mycket större. Också själva affärslokalen, som nu fräschats upp rejält. Man har till och med släpat in ett helt träd. ”För att hylla det ekologiska tänkandet”, säger Gudrun.
Det ligger helt i linje med det präktiga mottot: ”Hållbar svensk design med en grön själ”. Men i butiken dominerade alla nyanser av rött, rosa och ”sommarvitt”.

Safari är grejen!

Du behöver inte åka ända till den afrikanska savannen för att vara med om ett safari. Här hemma utökas möjligheterna för att titta på olika sorters individer. Överklassafari på Solsidan blev ju en fullbokad hit, men här är fler varianter för den som vill vidga sina vyer:

• BONDESAFARI – allt tv-tittande på bönder som söker partners har ökat nyfikenhet på lantlivet. Här hittar du en bondesafari i vår!
• LUSSAFARI – besök vilken svensk skola som helst och be att få titta i barnens hårbottnar. Skollössen är tillbaka, men ser de ut som på 1800-talet?
• VARGSAFARI – det sägs att vargarna stryker i Hagfors city. Åk dit och kolla om det är sant!

• SLUMSAFARI – finns inte bara i Indien, utan även Köpenhamn har guidade turer i hur livet som hemlös är.

• VILTSAFARI I CITY – också Stockholm har vilda djur. Här får du information om en tur bland 08-älgar.

PS. I bioaktuella Snön på Kilimanjaro ser vi ett franskt par betrakta strandfolkets alla utseenden som en safari. Fransmännen är för övrigt proffs på att sätta sig på ett kafé för att bara vara och länge betrakta livets brokiga myller.