Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda, döms för brott mot griftefriden.
Högst två år kan man få för det. Enligt brottsbalken 16 kapitel, 10 §.
Så hur kommer det sig att griftefriden inte tycks gälla de döda på utställningen Body Worlds?
I sjutton år har den tyskte professorn Günther von Hagen och hans kollega och fru Angelina Whalley rest världen runt med sina flådda och plastbehandlade människolik. Hela eller i delar, arrangerade i mer eller mindre utmanande positioner, en del uppskurna. Som den höggravida kvinnan, som visas i Svenska Dagbladet i dag (20/7). I samband med invigningen av utställningen på Tom Tits Experiment i Södertälje.
Man vilka är dessa människor?
Varför gäller inte lagen för dem?
På sin hemsida (bodyworlds.com) förklarar professor von Hagens att det handlar om personer som declared during their lifetime that their bodies should be made available after their deaths for the qualification of physicians and the instruction of laypersons. Det skulle alltså handla om frivilliga donationer till läkarvetenskapen och i syfte att undervisa lagkunniga.
Tillåt Kulturtanten att tvivla på att donatorerna ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig vilken show deras kroppar skulle medverka i.
Och hur kan det komma sig att de förnekats den djupt mänskliga rättigheten att få vila i frid – åtminstone efter döden?