På scen

När inget skaver längre – hur kul är det?

2017-10-02 Skriv en kommentar
På scen

playhouse_1500

Häromdagen satt vi och pratade om minnen här på jobbet. Om sådant man är säker på har hänt, som man vet att man varit med om, men som man plötsligt får bevis för bara var ett felkomihåg. Något man har skapat i sitt huvud – inte för att luras eller skryta, utan för att man helt enkelt minns det så. Ett minne som blivit en del ens självbild, en fantasi som blivit verklighet.

Och så kommer pjäsen som sätter fingret på just det. Vad minnas man på riktigt? Vad vill man att andra ska minnas när man en gång är borta? När gränserna mellan verkliga minnen och påhittade suddas ut – vem blir man? Och blir trassliga relationer bättre om minnena ”friseras” en aning? Eller – kanske blir allt ganska meningslöst utan det som skaver …

Komedin Prima liv av Jordan Harrison (som för övrigt också skriver manus till tv-serien Orange is the new black), ges på Playhouse teater till mitten av november.

Om att vara utanför

2017-03-31 Skriv en kommentar
På scen

EfvermanFux– När berättelsen gestaltas av skådespelare så får jag plötsligt empati för människorna på scenen, vilket gör att man inte kan ha med mig på repetitionerna, för då börjar jag bara böla! Och sen slås jag av att ”men det är ju jag, det är ju mig själv jag sitter och tycker synd om”, och då blir det plötsligt jättepinsamt, säger Martina Montelius i en intervju i SVT kultur inför premiären av Främlingsleguanen.

Författaren och teaterdirektörens självbiografiska debutroman, som Kulturtanten inte har läst, har blivit teater på hennes egen Brunnsgatan fyra i Stockholm. Det överintelligenta och ensamma barnet som säger upp sig från dagis spelas av två, Robert Fux och Anna-Lena Efverman, vilka också spelar övriga roller. Vilka stjärnor – utanförskapets ord strömmar genom dem i en timme och åtta minuter! Det är dock inte helt enkelt att hålla sig fast i båten när den språkliga forsen väller fram. Anna-Lena Efverman har en genial komisk timing som gör att ”båten” hamnar på rätt köl igen.

– En av de saker som träffar mig mest i den här berättelsen är temat om barnet som vuxna instinktivt inte tycker om, för sådana barn finns också. Det är en berättelse som sällan hörs, säger regissören Natalie Ringler i nämnda intervju.

Barnets utsatthet och ensamhet svider, den är magnifikt gestaltad. Föräldrarnas roll är kort och gott ”upphovsmän” och i hemmet finns bara en leguan. Barnet tycker att det är svårt att leka med andra barn och plågas av att vara intelligentare än dagisfröken. Lämnar ett av genrepen med stråk av sorg och tänkte på när vuxna Martina Montelius var med i Vänligen Lars Lerin där hon beskrev annorlundaskapet nästan som en självbild och teatern som en av få platser där man inte behöver känna sig felaktig: Vad har en människa utan problem på en teater att göra? sa hon och berättade att hon är mer nervös för att vara med ”andra” än att ställa sig på en scen. En sak kan vi konstatera, att Martina Montelius har en fabuleringsförmåga utöver det vanliga, och den får man verkligen smaka på i den här föreställningen!
Främlingsleguanen

Den bortglömda fröken Rosalind Franklin

2017-02-28 Skriv en kommentar
Kultur / På scen

F51_460px

När Phototograph 51 gick upp på en av Londons West End-scener för två år sedan var det med en hyllad Nicole Kidman i huvudrollen som DNA-forskaren Rosalind Franklin. På Playhouse teater är det Cecilia Frode som får axla Anna Zieglers ordtäta, 100 minuter långa föreställning. Hon går en hård kamp mot manliga forskare som åker snålskjuts på hennes upptäckter, förminskar hennes arbete och kallar henne ”fröken” trots hennes doktorstitel. Så småningom förärades två av dem ett Nobelpris för sin forskning, något de inte hade kunnat klara utan hennes röntgenbilder. I synnerhet fotografi nummer 51, där bevis kom fram på att DNA-strukturen är spiralformad. Rosalind, liksom många andra kvinnliga forskare, försvann in i skuggan utan något erkännande.

Fyra spiraltrappor är den bärande dekoren. Och när både föremål och skådespelare förflyttas över golvet, går det i snirklar, som för visa hur svårt det var att forska fram bevisen för livets DNA-gåta.

I vår samtid pågår debatten om hur kvinnliga forskare ska få fler professurer vid universiteten. Ämnet är aktuellt, men också det tycks gå i spiraler.

Fotografi 51 får MMMM.

Galet rolig änka

2017-02-13 Skriv en kommentar
Musik / På scen

I Henrik Dorsins satir på operettklassikern Glada Änkan på Kungliga Operan i Stockholm slängs kängor åt alla håll. Dyster finopera à la Wagner eller glättig  musikal i någon sportarena – allt får en släng av sleven.

Handlingen kretsar kring jakten på en publiksuccé, en nödvändighet för att Operan ska överleva. Föreställningens mappie, sekreteraren Katarina (Miriam Treichl med skön röst) får idén att sätta upp Glada Änkan. Det borde ge klirr i kassan och rädda kvar chefen, Benny Zetterberg (Henrik Dorsin – jodå han sjunger också, och det går att lyssna på!).

Vi ser ett operahus i förfall, med personalutrymmen som lånats ut till sponsorerna och återanvända missanpassade scenkostymer. Från scenens högtalare en uppmaning: ”stäng inte av mobilerna, utan twittra och facebooka gärna så att vi når ut riktigt mycket”…

Var går gränsen för hur kommersiellt ett operahus måste bli? Det är tramsigt, men också bitskt –  och framför allt hysteriskt roligt.

Elin Rombo som änkan är sanslöst bra, rösten förstås, men också rolltolkningen. Man blir glad! Föreställningen ges till och med den 9 maj.

 

Till mammor från döttrar

2016-12-29 Skriv en kommentar
På scen

Från Spoken word-artisterna på Lilla Dramatens scen rakt in i hjärtat. Jag sneglar försiktigt, en mamma sitter bredvid mig i bänkraden, hennes dotter berättar om henne, starkt och ömt.

Rysningen sprider sig upp genom bänkraderna när Rojda Sekersöz och sedan också Mariama Jobe med starka stämmor drabbar oss med sina mammahyllningar.

Önskar att hela världen kunde lyssna. Fyll Globen, Scandinavium, Friends Arena och allt vad det heter med detta! Och fler föreställningar på Lilla Dramaten tack.

spoken_rojda

Här en mammahyllning av Rojda Sekersöz från ett tidigare tillfälle.

 

Tänj på samhällskroppen

2016-12-02 Skriv en kommentar
Cirkus / Musik / På scen

En akrobat tänjer lite i taget. Så småningom går det att göra det som ingen tror är möjligt.

I Cirkus Cirkörs Limits sätter akrobaterna sina kroppsliga utmaningar i relation till världens flyktingsituation. På scenen bygger balansakten mellan akrobaterna på tillit. På att den som står underst tar ansvar för den som står på hens axlar. Det krävs gemensamma ansträngningar för att gränserna för vad som är möjligt ska kunna förskjutas.

”När jag var liten tänkte jag att vi människor förflyttar oss över jorden för att hålla jordklotet i balans. När vi stänger gränser och bygger stängsel får det jorden att tappa balansen och tippa över.”

Så säger Cirkus Cirkörs grundare och konstnärliga ledare Tilde Björfors. För hennes cirkus är gränsöverskridande själva grunden, både för artisterna och som mellanmänskligt fenomen.

Om akrobater kan, så kan också vår gemensamma Sverigekropp tränas och tänjas för att bli bättre på att hantera risker, rädslor och hjärnspöken, är budskapet. Motsatsen leder inte till något gott, varken på cirkus eller i verkligheten.

Genom hela den magiska föreställningen ljuder en gungande, rytmisk värlsdmusik-ljudbild av Samuel Andersson, som gör att man tror att kanske, kanske kan det vara möjligt.

Tillsammansteater

2016-03-23 Skriv en kommentar
Kultur / På scen

Ni vet hur det känns när man inser att man kanske kommer att bli utvald för att plockas upp på scenen på en teaterföreställning? Det är hemskt. Man vill inte. Man tittar bort, ner i väskan eller gör sig väldigt upptagen med en fläck på tröjan.

Men så skulle det inte förbli, visade det sig. För här kommer en pjäs där vi – publiken – är ensemblen. Utan oss hade det faktiskt inte blivit något. Jo, det finns en skådis också, Björn Lönner, som styr oss likt en dirigent framför en orkester. Vi hakar på, och de som nyss hukat i bänkraderna är plötsligt glada att ha blivit utvalda medspelare. Vi har roligt! Vi gör en pjäs tillsammans! Och vi gör det bra!

Vi är på Playhouse, teatern som alltid varit nära sin publik. Först i den trånga gamla salongen, och den kontakten visar sig finnas kvar också på nya adressen. Här tar de det ovanliga greppet att stänga av halva salongen och flytta ner publiken till scenen, där vi glatt levererar våra repliker och får improvisera så gott vi förmår.

Allt som är underbart av Duncan Macmillan är en berättelse med en mörk botten. Men varm i hjärtat blir man, både av att få vara med och skapa och om den fina berättelsen om pojken som gör listor på bra saker för att göra sin deprimerade mamma glad.

Överst på pojkens lista står glass. Överst på min lista står sådan här teater.

Opera för under två kronor i minuten!

2016-03-11 Skriv en kommentar
Musik / På scen

Kulturtanten lockades av en femtimmars operaföreställning häromdagen. Hon grundade med ostomelett, kokade kaffe på termos, inhandlade en chokladbiskvi och begav sig högst upp i operahuset. Fick närkontakt med änglarna under taket och den stora bulliga barocklampan. De 400 kronorna för biljetten blev  ju bara … få se … knappt 1 krona och 60 öre i minuten!

Jamen fick hon sittkramp? Började snarka? Blev kissnödig? Nej. Nej. Och ja, men kön var inte så lång.

Är man bara lite nyfiken på en riktigt lång operaföreställning så är det den här man ska ta. Här har det tunga, religiösa Wagnerbudskapet fått en modern förankring och leder till en fantastisk upplösning i sista akten! Man nästan suckar av lättnad över regissören Christof Loys påhitt.
Vad??? Nej nej, ingen spoiler här.

Och sångarna då? 5 M går till Peter Mattei, Katarina Dalayman och till två av sopranblomsterflickorna som fick huden att knottras.

Och det vet väl alla – knottrig hud är det som opera går ut på, egentligen.

Spelas mars ut på Operan i Stockholm.
Foto: Micke Sandström

En iskall Jelinek

2016-03-09 Skriv en kommentar
På scen

Hur är det att gå på en tre timmar lång mastodontföreställning där orden sprutar i en komplex väv av associationer, förtydliganden och vridningar? Jo tack, bra. Fast föreställningen som teater Galeasen på Skeppsholmen i Stockholm ger sig på under mars – Elfriede Jelineks Winterreise – kräver förstås sin koncentration. Här blottläggs samtidens vidriga smutsigheter, patriarkala strukturer och allehanda källar-unkna klichéer, iscensatta i en iskall scenografi som effektivt illustrerar västvärldens kyliga samhällsklimat. De tre skådespelarna Ester Claesson, Daniel Nyström och Petra Fransson formligen ord-besprutar oss till tonerna av Schuberts pianomusik. Mind-blowing! Spelas till och med den 20 mars. På bilden från vänster: Ester Claesson, Daniel Nyström, Petra Fransson. Foto: Elisabet Sverlander Läs mer på: galeasen.se/pa-scen

Perspektiv på flyktingsituationen

2015-12-07 1 kommentar
Kultur / På scen

Vill ni ha perspektiv på dagens svåra flyktingsituation se Kristina från Duvemåla innan den försvinner i januari. Den här uppsättningen slår den tidigare. Nästan 45 procent av de svenska utvandrarna klarade inte hemlängtan och umbäranden utan återvände. Strålande musikal dessutom. Andra akten oförglömlig. Circus i Stockholm är scenen.

Mer historia, kurden/svensken Özz Nujen och Måns Möller bara svensk, möts om den svenska historien och vem som är ”en riktig svensk”. Sataniskt roligt. Jag skrattade i 110 minuter. De skojar om allt från bidragsgalna invandrare till Kungen och prinsessan Madeleine.
Du får en ny uppfattning om vad som är svenskt. Också våra egna utvandrare är med på ett hörn. Se den. Lysande. Jag gick ut med värk i skrattmusklerna och en ny syn på Sverige.
Spelas på Rival i Stockholm till och med den 12 december.

Vill du se Ebenezer Scrooge på Lucia? Vinn biljetter!

2015-12-01 Skriv en kommentar
Kultur / På scen

Vi på M har fått 2×2 biljetter till julklassikern A Christmas Carol på Maximteatern i Stockholm, Charles Dickens kända och populära julsaga. I år är det sjunde året som teatern sätter upp föreställningen, och att gå och se den före jul har blivit en omtyckt tradition för många som återkommer år efter år. Kanske blir det du som går därifrån och nynnar på de välkända sångerna We Wish You A Merry Christmas och Ding Dong Merrily on High.

Biljetterna gäller till föreställningen söndagen den 13 december kl 13.

A Christmas Carol spelas den 4–27 december på Maximteatern i Stockholm i klassisk uppsättning på engelska. Tävlingen görs i samarbete med Blixten & Co. 

Så här tävlar du:
Svara på frågan: I vilken stad utspelar sig A Christmas Carol
Skicka svaret tillsammans med ditt namn, adress och telefonnummer i ett mejl till webredaktion@m-magasin.se senast den 4 december. 

Generationsdrama med tempo på nya Playhouse

2015-10-20 Skriv en kommentar
Kultur / På scen

Styrkan med Playhouse teater är inte bara repertoaren av moderna off off Broadway-pjäser, utan har också mycket varit den förra, extremt intima salongen, där bänkraderna skakade när det hettade till på scenen, den lilla ostbrickan på papperstallrik i pausen och påsen med te som alla fick med sig hem. Man bara gillade. För en tid sedan meddelade de att de hade stora planer och skulle flytta in till city. Hjälp – skulle de klara den förvandlingen utan att förlora identiteten?

Häromdagen var det upp till bevis i de nya lokalerna som renoverats med hjälp av privatfinansiering i mångmiljonklassen. Slitna spagettioperan Regina på Drottninggatan har blivit stans mest sobra salong. Pengarna har också räckt till en bar och en Brooklyninspirerad bistro ut mot Drottninggatan.

Som öppningsföreställning valdes generationskomedin Den sista måltiden av den amerikanske dramatikern Dan LeFranc, i regi av Elisabet Klason, vilken tidigare gjort succé både i Chicago och New York.

Och det blev verkligen åka av! Åtta skådespelare på scenen byter karaktärer i rasande tempo. Nyfödd blir tonåring, barnen blir föräldrar, mamman blir mormor och vem är vem egentligen? 80 år och livet passerar revy, med ett stråk av sorg över de som försvinner. Gå och se, gärna tillsammans med familjemedlemmar i alla åldrar. Här finns igenkänning för alla. Inte minst är de två yngsta skådespelarna, Nora Lundqvist och Edvin Engström, helt fantastiska.

Premiären är avklarad med den äran. Playhouse fortsätter att ge oss en liten glimt av New York och off off Broadway-feeling. Att de numera gör det i annars ganska trista city-kvarter gör förhoppningsvis att fler hittar dit. Ett tips är att bekanta sig med teatern och deras repertoar genom att gå på en reading, det är gratis och hålls då och då inför nya uppsättningar, läs mer på playhouse.se

Foto Baldur Bragason

Mer spoken word, tack

2015-10-06 Skriv en kommentar
Kultur / På scen

Går på Spoken Word och hittar mig själv som arg ung. Vilket härligt återseende! Hade nästan glömt att jag fanns. My Vingren heter hon som tillsammans med vänner på Dramatens Lilla scen levererar välformulerade beskrivningar av vår samtid i form av dikter, berättelser och sånger. Vilken kraft orden har! Och så skönt enkelt. Så starkt och angeläget.

Och note to self, Kulturtanten, hit hittar den yngre publiken. Gråa hår i minoritet. Varför har inte alla teatrar överallt och ständigt en spoken word-repertoar?

Läs mer.

Terapi i soppsalongen

2015-01-21 2 kommentarer
Kultur / På scen

För alla som önskar att den utmärkta tv-serien In Treatment aldrig hade tagit slut har en sevärd ny kortpjäs just gått upp på Klara Soppteater i Stockholm. Som genom ett titthål följer vi med in i en terapisession där en äldre man, spelad av Lennart Hjulström, försöker hitta en lösning på sin livsånga sorg. Ensam som en vråk har han levt, utan att kunna försonas med sig själv för att han för länge sedan tänkt en av de mest förbjudna tankarna. Vad händer när man favoriserar ett barn, och vänder ett annat ryggen? Vem har han blivit under samvetets ok, och hur ser andra på honom? Kan han försonas med sig själv innan det är försent?

Manusförfattaren, M:s relationsexpert Per Naroskin, får fart på våra egna funderingar. Där sitter vi vid soppskålen och tänker på våra egna relationer – med våra barn, syskon och föräldrar. Dags att ta itu med dem, kanske, medan vi kan.

Vår huvudperson betalar 800 kronor per session, och hinner med ganska många på de 55 minuter föreställningen Nu när jag ändå är här tar. Så man kan gott säga att vi som har betalat 195 kr för biljetten verkligen får valuta för pengarna. Och en god soppa.

Operans nya nervsystem

2014-11-25 Skriv en kommentar
På scen

Det krävs lite extra tryck om en operaföreställning ska nå fram när den avnjuts från en storbildsskärm långt ifrån operahuset. Den finkulturella stämningen är som bortblåst. I stället är det folkfest för 70+-are med gråa hjässor, enstaka rullatorer och gott om stöttande händer. Vad gör det då att några platser är dubbelbokade och att vissa i salongen ”viskar” trots att operachefens introduktion redan rullar på duken.

Den här kvällen har Stodkholmsoperasn uppsättning av Puccinis Madama Butterfly tusentals extra åskådare på 64 platser runt om i landet. Asmik Grigorian, född 1981, gör den krävande rollen som Cho-Cho-San, den 15-åriga japanskan som gifter sig med amerikanen Mr Pinkerton. En sorgsen berättelse om en kvinnas förlorade heder (tyvärr inte utan aktualitet). Hennes känslor flyger genom väggarna från Operan, genom kameralinsen och ut i förorter, små och stora städer och in genom öron, några med hörapparater, som gärna njuter av kultur, särskilt om den erbjuds på hemmaplan. Vi förflyttas till Nagasaki i början av 1900-talet, där vi sitter i tillsammans i Tumba, som en tentakel i ett kulturellt nervsystem.

Kvällens fniss fick huvudrollens Mr Pinkerton (Daniel Johansson) som i paussändningen från bakom ridån får frågan ”hur känns det?”. Och blir lika svarslös som vilken idrottsstjärna som helst. Förmodligen den allra svåraste frågan att få i vilken halvlek som helst.

 

 

 

Svart komedi och en jättestor ballonghund

2014-10-16 Skriv en kommentar
Kultur / På scen


…och sen dör man. Så heter berättelsen om några slitna själars trassliga relationer. På Sveriges kanske mest intima scen blir man aldrig besviken. Mycket för att man i den trånga lokalen kommer så nära skådespelet att man känner sig som en del av det. Även när det handlar om en brutal white trash-historia som här. Tragiskt, roligt och en oväntad vändning efter pausen. Detta är sista föreställningen i lokalerna på Sibyllegatan. Bara inte flytten till större lokaler påverkar menligt på intimiteten, det skulle vara synd. Skönare stolar utlovas, det är bra för kulturtantsryggar, men inte allt för en bra teaterkväll.

Just nu hyllas Moderna museets skulpturutställning med Jeff Koons som det stora dragplåstret. I konstsalongen går alla fram och speglar sig i den, och tar selfies. Hunden tokälskas av rika asiatiska finansmän. Förra året såldes en av de fem originalhundarna på auktion för hisnande 58,4 miljoner dollar, alltså nästan en halv miljard kronor. Känns det lite dyrt finns också kinesiska piratkopior för runt 500 dollar, eller alltså cirka 3 800 kr. Över 150 personer arbetar åt Koons. ”Han är så stor att det inte längre spelar någon roll vad folk tycker om honom” skrev NY Magazine nyligen. Så då så. Då tycker jag att han är lite överreklamerad.

 

Klungans knasiga gubbar

2014-09-18 Skriv en kommentar
På scen

Skatten ekar, magarna guppar. Mansflabben från bänkraden bakom viner om öronen. När humorgruppen Klungan dissekerar samtiden i På rätt sida om okej, träder vi människor fram i hela vår skröplighet, misslyckade och missförstådda. Och fullt upptagna med att polera bilden av oss som framgångsrika. Tajmingen är perfekt, komiken svart, melankolin som en våt filt.

Klungans figurer med sin vardagliga skröplighet är precis vad man behöver som motvikt till alla överlyckade människor. Tänk om det fanns fler män som kunde använda sina kroppar som Klungangänget… Manskroppar kan verkligen vara komiska. Man får också hoppas att budskapet går hem mitt i gapflabbandet.

Men John Cleeses Silly walks är faktiskt bättre i original.

För turnéplan se riksteatern.se

Akvareller, covers och intim teater

2014-03-24 Skriv en kommentar
Kultur / Musik / På scen

1. Lars Lerins nya utställning på Sandgrund i Karlstad. Akvareller som tar andan ur en. Svarta himlar. Svart is. Röda nöjesfält. Känslor i vattenfärg. 5M.

2. Pressfotografernas utställning Årets Bild, Värmlands Museum, lämnar en hel del i övrigt att önska. Inte vad gäller bilderna, de är i många fall lysande. Men pressfotograferna hade behövt lägga betydligt mer omsorg på texterna. 2M

3. Utställningen om Värmlands historia från forntid till nutid är en kul labyrint att kryssa fram igenom, om än lite dåligt upplyst för mappieögon. Och om man har ljudinspelningar av härliga värmlänningar så måste det ju komma ljud i hörlurarna, annars blir en lessen! 3M

4. Spilt Milk. Lokalt coverband som spelar varje fredagkväll på Koriander i Karlstad. Toppenkillar. 4M

5. Alltför många stjärnor, ny föreställning på lilla mysiga Playouse teater nära Östermalmstorg i Stockholm. Om att stänga in, stänga ute eller fly ifrån sorgen. Och om kärlek. Stockholms bästa scen för intim teater. 4M

En föreställning för villrådiga

2013-10-14 1 kommentar
Kultur / På scen

Skaffa barn eller rädda världen? Favoritteatern Playhouse är tillbaka med en ny pjäs – engagerande, välspelad och angelägen som alltid. I Nästa Andetag, skriven av Duncan Macmillan. Paret står inför den stora frågan: Skaffa barn eller rädda världen? De är goda människor. De gör allt rätt – sopsorterar, cyklar och är till och med beredda att sluta flyga. Och så goda människor borde ju kunna sätta barn till världen. Eller? Betyder det att de som inte är goda inte borde få ha barn?
På scenen en stor sandhög, den är bil, säng, vardagsrum och till och med Ikea. Massor av sand i början, massor av tid. På slutet, sent i livet, endast en tunn rännil från taket, en fin och effektiv scenografi. Anders Berg och Charlotta Jonsson spelar så att huden knottrar sig. Desperation, velighet, villrådighet, vånda. Fattar de rätt beslut? Eller fel fel? Eller?

Vi som passerat barnafödaråldern minns våndorna, frågorna. Undrar – var det enklare förr? Eller glömmer man? Vill säga till de unga: Sluta att jaga det perfekta. Men jag minns att vi var lika villrådiga som ni en gång. Men i mindre steg, blir livet inte lika oöverkomligt. Det blir liksom till medan man lever det.

En perfekt föreställning för alla villrådiga.

 

Se dig själv genom barnens ögon

2013-01-14 1 kommentar
Kultur / På scen

Vad gör vuxna hela dagarna egentligen? De kanske gör böcker, skriver och fixar och sitter vid ett stort bord. En är chef och bestämmer allt. Ibland är chefen dum, ibland snäll. Men det finns också en ännu högre chef som kanske snart kommer och är jätte jätte arg.

Som barn befinner man sig i glappet mellan att vara säker på att man vet precis allt (och mamma och pappa vet också allt), samtidigt som man bara har kunskap om fragment av verkligheten. Pjäsen Ett informellt samtal om den rådande situation av John Ajvide Lindqvist och Tomas Alfredson på Dramatens Lilla scen bygger på samtal med några barn. Vuxenvärlden är obegriplig som i en skrattspegel.

Stackars barn som måste stå ut med oss vuxna och våra mystiska vuxensaker. Och försöka hitta förklaringar till varför vi gör som vi gör. Om de bara visste att vi knappt fattar mer själva…
Återuppliva minnet av din bardom, förstå barnen lite bättre och få distans till vuxenvärlden. Se pjäsen!