ANNONS
image/svg+xml

Kvinnlig skaparkraft, korvproffsen Scherman och Anita Lindblom

/
Alla dessa fantastiska kvinnor! Träffade Margareta Holgersdotter som jag intervjuade för M-magasin och blir knockad av all kraft som blommar ut efter 50. Det är som en vulkan som ligger och puttrar i decennier och sen kommer explosionen. Så mycket kreativitet och uppfinningsrikedom som Sveriges “äldre” kvinnor har när väl vulkanen fått sitt utbrott. Kvinnorna gör numera slag i saken när det gäller sina drömmar. Det är aldrig försent, en klyscha jag älskar. Exemplen på de som ändrar sina liv kan fylla en årsproduktion av M.
Margareta Holgersdotter snubblade jag över i en kalklada på Gotland, där det var en utställning av annorlunda armaturer jag aldrig skådat förr. Organza, sidenband, pompombollar, spets och läder. Vem är hon undrade jag. Nu vet jag och snart vet du mer.
IMG_4116

Margareta Holgersdotter mitt i skapandet.

Jan och Margareta Scherman älskar korv och jobbar hårt för att detta livsmedel ska älskas som köttbullar, rårakor och västerbottensost – alltså en svensk nationalklenod. Janne med hjälp av hustrun har scannat hela Sveriges korvproffs i sina lokala miljöer och allt har blivit en härlig bok med korv från norr till söder. Jag som känner paret vet hur dedikerade de är korven och häromdagen var det bokrelease. Maggan som också är min gympakompis har så fina skräddarsnygga kläder som jag mer kopplar ihop med oxfilé än med korv. Men det är ju förstås fördomar.

Så dog Anita Lindblom, 82 år gammal. Hon lämnade Sverige och jag försökte få till en intervju i Frankrike där hon bodde på Rivieran, men det var stört omöjligt. Hon ville vara ifred. Anita Lindblom hade på riktigt dragit sig undan och ryktet sa att hon levde med några katter och var fullt nöjd med det. Varför? Jo på grund av rejäla skatteskulder, sa man. Det blev billigare i Frankrike. När jag träffade henne för Svensk Damtidning hade jag en stor sedelbunt med i handväskan. Det var pengar hon skulle få för att hon sålt sina kärleksbrev till Svensk Damtidning. Breven var från boxaren Bosse Högberg. När tidningen erbjöds breven var äktenskapet över. Vi träffades i samband med filmen Rännstensungar som blev en succé. Men trots att så många älskade henne valde hon anonymiteten i Frankrike. Men det verkliga skälet till att hon aldrig flyttade tillbaka var bråket med flyttfirman som enligt henne demolerade hennes bohag. Rättsprocessen pågick i flera år, hon fick aldrig rätt och straffade då Sverige genom att inte sätta sin fot här.

IMG_4091

Paret Scherman och deras lilla älskling, korven.

IMG_4115

Anita Lindblom och jag 1976.

Vet du vad techforskarna har tagit reda och hur långt de har kommit? Vet du att det finns underkläder med sensorer som mäter och kan förändra ditt motionsresultat? Vet du att det finns en app idag som mäter dina lyckokänslor? Var på digitalgudinnan Sara Öhrvalls bokrelease och lyssnade på vad AI-framtiden (artificiell intelligens) betyder för oss. Läskigt hotande och faktiskt fantastiskt. Vi var 50 stycken som träffades i Rosendals trädgård där det gamla samhället med sina odlingar kontrasterade mot de nya tekniska landvinningar Sara berättade om.
En gång i tiden engagerade vi henne som konsult och då sa hon de förlösande orden om tidningen amelia: Ni ska vara ett batteri som laddar läsarna, men sen är det de som kör. Ni erbjuder energin. Och så blev det. Tack Sara.
IMG-4127

Sara Öhrvall med sin minsta, Ottilia, hennes fjärde barn.

Vilken podd lyssnar du på? Ja det finns verkligen många att välja mellan. Nu senaste har jag följt Expressen Kulturs podd (Martina Montelius och Gunilla Brodrej). Framförallt då ett inslag om Åsa Linderborg och hennes bok Året med 13 månader (mycket bra!!!) och deras påstående om att debattören och författaren Lena Andersson kanske är en man, och till sist ett inslag där de kommenterar alla som kommenterat dem. Så kan man också få en podd att gå runt. Du är provocerande i ditt första inslag som skapar ilska, sen har du den angripne som gäst i det andra programmet, och i det tredje programmet handlar det om reaktionerna från de två föregående programmen.
Själv är jag just nu med i en mycket mindre kontroversiell podd som heter Hälsorevolutionen och som görs av Maria Borelius och Carina Nunstedt. Mitt inslag handlade om Coronan förstås och om jag drabbats av rädsla. Det har jag inte. Däremot ett slags missmod. Tar eländet aldrig slut? Fick ett ilsket och bra brev från en 70-åring som vill ut. Som  70+ ska hon hålla sig isolerad och hon kände sig diskriminerad och hindrad.
Jag tycker jag sköter mig vad gäller distans och kramar. Men instängd är jag inte. Inte hindrad heller.
IMG-0086

Så här ser podd-marknadsföringen ut Maria Borelius och vi som är gäster.

Nu möter jag hösten med gröna naglar och på taket dundrar det hårda regndroppar. När man bor på vinden hörs allt mer, blåst eller regn. Jag gillar det.
IMG-4134

Mina gröna höstfingrar.

0
5

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

En fri själ har lämnat oss

/

Vem lyfter dig när du faller? Frågar prästen Stoika Hristova retoriskt när hon begraver en magnifik personlighet, men vars psykiska sjukdom begränsade hans livsutrymme. Adam Inczedy-Gombos förenade kropp, själ och ande, säger Stoika och jag minns hans år tillsammans med min vän Åsa Moberg. De skrev tillsammans Adams bok för att beskriva och få andra att förstå det bipolära livet, Adam med sin mani och Åsa som författare och hans kärleksfulla medberoende. De tillsammans var sannerligen kropp, själ och ande i ett oroligt berg och dalbaneliv.

Stoika berättade om hur han plågades av skuld till sina barn, fruar och vänner, som (nästan) alla var närvarande vid begravningen i Stockholm. Men då ville alla bara minnas det unika med Adam. Det blev en ovanlig begravning där urnan tronade mellan kangas från Afrika och skogens blomster. En begravning Adam skulle ha gillat. Askan ska spridas i havet önskade  barnen. En fri själ ska inte grävas ner.
IMG-4081
IMG-4079

En drömmare och fotograf lämnar jordelivet.

Bara några dar senare hyllar vi livet när barnbarnet Ella fyller elva år, på en solig brygga på Värmdö. För henne är framtiden bara ljus och full av möjligheter och yrkesvalet har hon redan bestämt, polis ska hon bli. Bränderna i Kalifornien, Arktis som smälter, värmen som stiger – detta tynger henne inte alls, även om Greta Thunberg är ytterst bekant. Hon samlar pant och försöker tjäna pengar, för pengar har hon förstått vitsen med. För den allra största drömmen är att få åka tillbaka till Kenya och särskilt till flickhemmet vi besökte i julas och där hennes blonda hår blev en hit.
IMG-4106

Ett härligt sätt att äta födelsedagstårta.

IMG-2221

Största minnet från Kenya är inte safarin utan flickhemmet.

Redan 1919 skrev Greger Paulsson om Vackrare Vardagsvara, om att konst, formgivning skulle vara för alla. IKEA anammade detta och skapade sin Demokratiska design, det vill säga, design för folket. För mig har Vackrare Vardagsvara varit att jag vill att det jag använder och ser varje dag ska smeka mitt öga. Idag fick jag hjälp av Bosse att sätt upp Margareta Holgersdotters tyllampa. Hela sovrummet förändrades. Roligare vardagsvara är inte så dumt det heller.
IMG-4086

En tylldröm och även sladden är rosa.

Slank iväg på bio för att kännas mig lite vanlig igen – för första gången på ett halvår – och den lilla salongen var faktiskt nästan full och på duken visades ett äktenskap fullt av giftpilar. Filmen heter Shirley och berättar om skräckförfattaren Shirley Jacksons instängda liv. Elisabeth Moss spelar huvudrollen och är lysande, liksom Michael Stuhlbarg som spelar hennes tafsande professorsman.
Film är faktiskt bäst på bio kan jag lugnt säga efter ha suttit och sett så oändligt många tv-serier under Coronan.
shirley-first-look-cropped

Filmen Shirley kan rekommenderas om man vill ha två bra timmars dysfunktionellt äktenskap.

Den älskade konstnären och numera programledaren Lars Lerin har kommit med ny bok, Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter, en rörande beskrivning av en gammal kvinna som bor alldeles ensam i skogen och inte vill flytta till äldreboende, för vad skulle då hända med de 28 katterna? Den lanseras som en barnbok, skulle snarare säga att den är för alla oss som älskar katter och Lars Lerin. Och nu har min son Filips familj blivit med katt, Stella som har fem tår på vardera tass. Det är ingen ras utan en slags missbildning. De fem tårna  gör att hon kallas skeppskatt för att man trodde förr att dessa katter var skapta för att de skulle kunna klättra i master. Och när kattsuget sätter igång får jag tillgång. Min egen Caruso som skrek så tenorhögt är i katthimlen.
IMG-3227

Stella med fem tår, en alldeles ovanlig bondkatt.

IMG_0367

Världens gulligaste Caruso.

0
6

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Italienskt badliv, Brøgger och en lust att skriva mer om mina män

/

Mycket glad att vi inte har munskyddstvång. Har testat “The Italian way” vilket innebär fram och tillbaka, på och av, i fickan, under hakan, på armen, i handväskan. Nedanför näsan, runt halsen. Dessutom har de flesta munskydd i tyg från olika designers, somliga med strass. Varje gång du går inomhus, till exempel i affärer åker munskyddet på och utomhus av. Däremot är de bra på distans och i kollektivtrafiken. Men på stranden vill man ju umgås och prata. Och där de fria.

Så tack Tegnell att du orkar hålla emot. Att vården har munskydd är en helt annan sak.
munskydd

Varianter av att ha munskydd.

IMG_3140

Hos frisören, munskydd förstås. Det är ju inomhus.

Jag älskar det italienska badlivet. Här promenerar gamla farfar stödd på barnbarnets arm fram och tillbaka. Här går man strandpromenader med väninnorna och bara pratar i timmar. Unga kärlekspar leker i vattnet. Här umgås generationerna. Så många aktiva far- och mormödrar som jag sett som bär på barnbarn som inte vill sova.
IMG_4050

Mormor Och bebis.

IMG_4068

Badliv på den italienska rivieran.

Resans bästa lektyr är ett samtal i bokform med danska frispråkiga feministikonen Suzanne Brøgger. Vilket kvinnoliv den damen har levt. Hon berättar så ärligt om allt – bland annat om en stalker som blev ett jätteproblem. Och jag som tänkte bli en. Men på håll. Hon behöver inte vara rädd. Blev så inspirerad och funderade att precis som hon skriva om mina män. Det har ju varit några och alla har betytt mycket. I min bok Kvinnoarvet har jag undvikit dem. De erfarenheterna har jag sparat. Men nu kliar det i fingrarna. En som skulle älska att vara med är Lucio.
IMG_0082

Det kan aldrig bli för mycket ljus på Lucio.

IMG_3123

Resans bästa lektyr! Kanske är det dags för mig att också skriva om mina män?

Maten. Man måste säga något om maten. I år har smaklökarna verkligen jobbat. Att sitta i den adliga ätten Montagus (engelsmän) historiska trädgård och äta deras grönsaker i den exklusiva restaurang Nove: Himmelskt. Idag ägs allt av tv-producenten Ricci. Om ni har vägarna förbi Alassio missa inte Giardini la Pergola.
IMG_3070

Detta är en förrätt.

IMG_3984

Frukt i en av Italiens omtalade trådgårdar där Europas största samling av Agapantus finns.

Jag ser mig omkring och konstaterar att pastan verkar inte fastna på italienare under 60 år. Men vart tar alla trerätters vägen? Själv är jag liksom Göran Greider glad över resår (läs mer i ett kommande nummer av M-magasin).
Vi tvingas åka hem en dag tidigare än beräknat. Plötsligt kom en checkinuppmaning om avfärd den 13. Va! Men vår biljett säger ju den 14. Då har SAS ändrat. Det vore väl trevligt med service som kanske hade varnat och berättat om ombokningen en hel dag innan. Corona jag förstår. Men lite framförhållning kan man väl begära!
Årets släktresa för Lucio är slut och med hem har vi vin från området och Alassios berömda kyssar.
IMG_4057

Vinet som får åka med oss hem.

0
11

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml