ANNONS
image/svg+xml

Om att fira ljusningen, spela in en podd och planera en skilsmässa

/

Nu händer det saker. Det känns i luften men framför allt syns det bland 65+. De är glada, de är befriade och de vill fira. På Facebook visar alla sina överarmsplåster, nästan i samma utsträckning som glädjen över barnbarn. Och precis som Susanne Ljung konstaterade, hon med programmet Stil i P1, att efter den gråa coronamysbrallan kommer glittret tillbaka och färggladheten.

För att fira att den neddragna pandemigardinen sakta går upp stod några på min innergård på Söder och skålade för framtiden och för att vi hoppades på att vårdpersonalen i år ska få sommarsemester. Vi ska inte glömma dem, de gör enorma insatser fortfarande.

IMG_5302

Vad gör man inte för att pigga upp en dag då smittan inte gått ner men vaccinet nu flödar. Agneta, Kerstin och Inger.

FullSizeRender

Kallt men glatt och jag drar mitt strå till skojstacken. Man blir onekligen lite gladare av tokiga glasögon.

Mind är en förening som jobbar med och mot psykisk ohälsa och de parade ihop mig med Adrian Macéus, 15 år. Vi pratade om skillnaderna att vara ung och ha ont i själen och vara gammal och också ha ont just där. Den unge Adrian hade verkligen funderat, han är aktiv i föreningen Friends som jobbar mot mobbning och just nu aktuell på tv (CMore) som Bert i Bert. Det är en nyinspelning av de superpopulära böckerna om Bert som Anders Jacobsson och Sören Olsson skrivit och som verkar hålla i generationer. Adrian, 15, är skådespelare, artist, dansare, gör egna låtar och jag minns honom som en betydligt yngre pojke som drömde om att bli en dansare i ett tufft gruvarbetarsamhälle på Irland. Pjäsen jag såg honom i var den oförglömliga Billy Elliott på Stockholms Stadsteater. Men trots alla sina framgångar vet han hur det är att ha ont i själen. Adrian blev mobbad i skolan och vet hur det känns att vara utanför. Jag, som är ordförande i Ensamhetskommissionen pratade om den farliga äldre ensamheten och han om de sårbara unga. Det blir en artikel i tidningen Mind.  Tacksam för sådana här ovanliga möten.

IMG_5296

Här sitter jag och beundrar Adrian under Gustaf III-statyn på Skeppsbron i Stockholm.

Ramslöken på mitt hemliga ställe hade vuxit tillräckligt för att skörda. Först vandrade vi 6 km upp och ner i skogen och sen plockade vi. Lucio gjorde både ljuvlig ramslökssoppa och pesto. Tänk att ett så litet blad kan ge så mycket smak.

IMG_4238

Ramslökssoppa.

Mitt och väninnan Suss hemliga projekt får vi nu tala om. Ja, så märkvärdigt är det ju inte alls, för alla gör ju poddar, men kanske inte så många som satsar på 50-plusplus som vi kommer att göra. Roligare än ni tror med Suss och Amelia heter den och premiär blir den 20 april. Så småningom kan ni ladda ner den från Apple Podcaster, Spotify och Google Podcast och om du inte vet hur man gör, fråga någon. Har du väl appen i mobilen så är det sen hur lätt som helst. I podden talar vi förstås om sådant som vi känner igen och troligen du också. Roligt lovar vi också.

IMG_5320

Så här ser det ut när vi poddar.

På handduken står det “Can’t wait to carpe diem as soon as I find my keys.”

Det eviga vandrandet som vi sysslat med under den här perioden då vi helst ska mötas utomhus, ska krönas med M-magasins Arjeplogsvandring i början av juli, och till min stora glädje är den nästan utsåld. Finns några platser kvar säger Maria Söderberg, som ska leda oss rätt, hon kan både blommor och fjällets historia. Maria bor i Arjeplog och har skaffat sig en spårhunds kunskap om området. Om du vill komma med på vår M resa har du en bokningslänk här (klicka).

Om vår resa inte passar så har Hornavan fler erbjudanden för att uppleva fjällen. Gå in på den här länken (klicka) och vandra på ett nytt sätt tillsammans med Maria i Top of Arjeplog.

Personal 1

Välkommen säger Kristin Söderberg, ägare av Hornavan Hotell, Anders Söderberg, också ägare och Karin Jakobsson, marknadsansvarig.

Jag har träffat, Sveriges som jag tror, enda skilsmässoplanerare, Charlotte Ljung, som vet hur det är när en skilsmässa står för dörren och inte vet vart man ska vända sig för att få hjälp med juridik, ekonomi och inte minst känslor. Bröllopsplanerare känner man till, men vad händer kärleken tar slut?

Då brukar många gå i parterapi. Men här har Charlottes företag Endbright växlat upp till något mer heltäckande och kommer med räddningen i form av experter som hon samlat in under ett paraply. Men vem vill planera in en skilsmässa, nej men rätt vad det är står man där – tyvärr går 50% av äktenskapen i kras – och då kan det vara bra med ett samlat grepp. Helt enkelt en skilmässoplanering.

IMG_5323

Charlotte Ljung var med i Malou efter tio i fredags (9/4).

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Påsken, skor från havet och – sprutan!

/

Veckans största händelse är den här gången inte påsken, inte alla Gotlandsupplevelserna utan SPRUTAN! Via appen Alltid öppet fick jag en tid på Sabbatsbergs sjukhus samma dag som jag bokade, åkte dit och inom loppet av en halvtimme fick jag Astra Zenecas vaccin i armen. Det var ingen som sa något om att jag inte var 75+. Vet ej vem som missat att de inbjudna skulle vara 75+. Jag stod i en liten uppsluppen kö där alla talade med alla, eftersom glädjen var så stor över att vi äntligen skulle få det omskrivna vaccinet. Jag fick inga som helst biverkningar, satt kvar den obligatoriska kvarten och åkte hem i eufori. Tänk det kunde jag väl aldrig tro att lycka i vår välfärdsvärld stavas vaccin.

IMG_5228

Det är dan före skärtorsdagen och jag ser ut som om jag är på väg till Blåkulla.

IMG_5231

Bildbevis (som man alltid sa på Aftonbladet) och om 9 veckor bir det en spruta till.

Av flera skäl blev det Gotland i påsk, mycket välordnad överfart med lydiga medborgare på båten som hade både munskydd och höll avstånd och ett spegelblankt hav. Visby tog emot i sol men med en kall blåst och jag testade en ny bit vandringsled på denna vackra ö med Lucios dotter Sandra som annars jobbar på sjukhuset i världsarvstaden (174 byggnadsminnesmärken).

IMG_4163

Ilandflutna skor har blivit ett roligt skoträd. Vad är Austasjön frågade jag. Det är gotländska för Östersjön.

IMG_4166

Ramslöken stod frodig och grann i kanten av havet. Ramslökssoppa, ramslökspesto, mums. Jag vet ett ställe i närheten av Dalarö, snart är det plockdags där.

Ett lamm måste ju intas (benämningen får finns inte på Gotland, finns bara lamm) och det gjorde vi på värdshuset Lindgården, men mest kommer jag komma ihåg deras superlånga lista av gindrinkar. Inte visste jag att vi i Sverige har så många ginbrännerier, Från Gotland (förstås) från Bergslagen, Norrtälje, Skåne, Falun, Norrbotten – inalles 130 svenska ginsorter finns på Systemet. Idag är inte en längre en GT – gin och tonic – vad den har varit. Det kallas hantverk och inte snobberi, säger de som kan skilja gin-och-tonicarna åt. Och svenska Hernö från Höga kusten har vunnit internationella ginpriser. Så det så.

IMG_5258

Så här kan två förföriska gindrinkar se ut på Lindgården.

Det var första utflykten med elbilen och vi kom lätt till Gotland och sen började räckviddsångesten, var ska vi ladda, två stolpar vid Biblioteket i Visby verkade konstant upptagna. Stolpen utanför Maxi funkade inte och de andra var upptagna. Men som en räddande ängel tog hotellägaren Tobbe Larsson på Villa Alma, där vi tagit in för påsken, hem bilen och laddade den i sitt garage. Det kallar jag service. För övrigt var hotellet ljuvligt och synnerligen välplacerat.

Och jag älskar när ägarna står och säger välkommen vid frukosten så alla känner sig omhändertagna och sedda. (Detta säger jag inte för att vi fick ladda bilen).

Av förklarliga skäl blev det inte så många bilutflykter på ön. Kyrkorna får vänta. Mitt mål är att besöka alla 100. Jag har avverkat ca 40 st. Att åka upp och tillbaka Bungenäs på norra ön, där sonens familj håller till, tog nästan halva laddningen. Men sen hade vi ju ångestdämparen Tobbe Larssons garage.

IMG_5245

Tobbe, Lucio och barnbarnet Enzo utanför hotellet alldeles mellan Almedalen och havet. Och med utsikt från alla fönster.

IMG_5250

Villa Almas frukost var en kulinarisk upplevelse, en viktig parameter när jag väljer hotell.

Med Vigdis Hjorths bok Är Mor Död, en stark uppgörelse mellan en dotter och en mamma som inte vill träffas, har jag träffat mina söner i påsk och reflekterat över att det är kanske tur att jag inte har någon dotter. Tänker på hur jag ska vara när vi träffas i familjen och försöker bli en mer tillbakalutad person. Nämen var dig själv, säger Lucio, jag är det också, men tassar ändå lite försiktigt fram. Kan inte komma med mina vassa mammarepliker (som jag själv tycker är roliga) och synpunkter på hur de lever sina liv. Kan inte chefa familjen, chefar i alla fall Lucio. När jag väl kommer hem är jag lycklig över att allt gått bra, över att de alla finns i mitt liv och över att vi faktiskt uppriktigt gillar varandra. Högtider som jul, påsk och midsommar prövar familjer, inte bara min, och i vägen står förväntningarna av stort mys och ännu mer trevlighet. Allt ska vara så underbart. När går dessa förväntningshinder över?

IMG_5260

I solen med svärdotter Lina, India och 17-åringen Sixten.

IMG_5267

Påskpresenten var ett brännbollsset. De mindre barnen var inte lika roade som vi vuxna.

IMG_5283

Naturbingo på annandan med Ella och Signe. Var hittar vi myran? Det gick att få barnbarnen att släppa skärmen. Kul ändå att göra något under tråkpromenaderna med vuxna.

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Pizza på krogen & bingo i skogen

/

Nu är det mammadiskussioner igen i kulturvärlden med anledning av den norska författaren Vigdis Hjorths omdiskuterade superhyllade roman Är mor död. Läs den och fundera på om du bär din mamma som ett hål i kroppen eller som en sten i skon. Med jämna mellanrum diskuterar vi våra mödrar och oavsett vilken sorts mamma man haft så lämnar hon märken. I min bok Kvinnoarvet dök min mamma upp, helt oplanerat både här och när jag grävde i mitt komihåg. Men aldrig som en sten i skon.

VigdisHjorth_413_highres Foto Sara Angelica Spilling

Vigdis Hjorth skakar om igen. Förra gången var det med boken Arv och Miljö som handlar om skuld och livslögner.

Sara Angelica Spilling

Vi snuddade vid våra mammor när Britt-Marie Mattsson och jag var med i 1,6 miljonerklubbens webbinarium för att diskutera våra böcker. Britt-Marie Mattsson har gjort en stor insats med sin bok Kvinnorna byggde välfärden där hon beskriver vad som hände när vår generation går ut på arbetsmarknaden på 70-talet och förändrar Sverige. Den 20 år yngre Emma Hamberg var också med, med sin nya feelgoodbok Je m´apelle Agneta som beskriver vad som kan hända en 50-årig kvinna som drar från hem och man. Hon vill utmana sitt liv. En riktig humörhöjare tyckte både jag och Alexandra Charles som var den som intervjuade vår livserfarna trio.

IMG_5209

Så här kan ett webbinarium se ut. Jag, Britt-Marie, Emma och Alexandra.

Så skönt att få ägna sig åt att spela Naturbingo och leta sten eller mossa istället för prata mammarelationer. Ett toppenspel för påskens utomhusträffar där barn är med. Kan rekommenderas, gå in på naturbingo.se och sen är det bara att fotokopiera. Har gått den ljuvliga Havtornsslingan på Gålö och försökt lyssna på vårfåglarna. Det går så där. Jag hör, men är det en trast, eller lärka? Då kan jag ta fram fågelappen, tänk så mycket bra det finns i en mobiltelefon!

IMG_5212

Så här ser naturbingon ut, Fina A4-blad i plastficka.

IMG_5218

Jag och Kjelle tar lite hjälp uppför berget

I mitt kvarter finns Cafe Dello Sport, italienskt förstås, och det är inte bara nöjsamt att vara där, pizzan är jättegod. Att sitta på Dello, äta pizza och lyssna på Toni och Massimos italienska gnabb är nästan som att vara på plats i Italien där den tredje covidvågen just nu stänger ner landet. När, när blir v ii Europa och hela världen fria från denna ettriga, hotande, farliga smitta? Något vaccin har ännu inte nått min årgång här på Södermalm i Stockholm.

IMG_5217

Martin och pizzakartonger som väntar på att fyllas med heta, goda, ostiga pizzor.

Zoom och liknande digitala möten ger mig en grått ansikte, påsigt och utan energi. Gräver i badrumsskåpet och hittar en burk med ansiktsmask-creme och smörjer in mig i hopp om att mitt, som det heter, “lockdown-face” ska få lite glow. Läser i Svenska Dagbladet att plastikkirurgerna fått fler kunder och om skönhetskliniker med kö till ansiktsbehandlingarna. Det är alltså inte bara jag som tvingas att möta mitt eget ansikte under långa mötestimmar och gjort samma iakttagelser. Men jag har i alla fall inte bokat någon tid för fillers eller annat uppsnyggande. Härdar ut för snart kommer solen!

IMG_5214

Jag och min ansiktsmask. Sen blir det glow!!!

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml