Tänk att spinna en väv av era livshistorier

Hemkommen från två M-resor känner jag mig rik. Rik på kraft, rik på livshistorier, rik på så mycket kvinnoglädje. Amalfikustens bedövande skönhet hjälpte förstås till, liksom solen och italienarnas inkluderande sätt. När vi satt på Caruso-terrassen på det anrika hotellet Excelsior Vittoria i Sorrento och såg Vesuvius och Medelhavet i ett rosa solnedgångssken, gjorde det nästan ont. Kan skönhet värka? Ja faktiskt, men på ett ljuvt sätt.

Jag fick ynnesten att vara med om många kvinnliga läsares berättelser, få glimtar av intressanta, men också smärtsamma år. Önskade att jag hade haft en inspelningsapparat för att samla allt till 1 000 timmars kvinnoliv. Det skulle bli en fantastisk väv av starka steg, spruckna drömmar, lycka, sjukdomar, svek och nya satsningar – igen. Ny partner, ny hund, nytt barnbarn, nytt jobb, nya svenskar och nya vänner. Den mogna attraktiva pionjärpersonen (en M-läsare) förnekar sig inte, nyfikenheten på morgondagen finns kvar, liksom lusten på det goda livet oavsett ålder.

– Australien blir det nog nästa år, sa jag när jag drog M-magasins många kommande resor 2019.

Åtminstone sex händer viftade och sa, då vill vi följa med. Den lång-långa resan i ett trångt flygplan var sekundär, för de ville uppleva den avlägsna kontinenten. Några av händerna tillhörde dem som var närmare 80 än 75.

Jag blev imponerad och tänkte om 70 är det nya 50. Vad är 80 då?

Alla var vi stela i kroppen (utom de tre döttrarna som till min stora glädje följde med sina mammor och sänkte gruppens medelålder) när vi reste oss ur busstolen, men det tog inte många sekunder innan alla travade på som glada russ på grönbete. Alla visste hur viktigt rörelse och motion är och kämpade mot pastabergen på våra tallrikar.

Dessa kvinnor är välinformerade, välskötta och tillräckligt well off (ett amerikanskt ord som betyder att de har råd) att ta hand om sig. Hälsa har blivit en klassmarkör. Allt fler berättar om hur stora skillnaderna har blivit mellan områden med medelhög till hög inkomst och de med låg. Låg inkomst, låg utbildning, blir också sämre hälsa, sämre skola, sämre bostadsområden, och idag är det allt oftare så att om du föds fattig förblir du fattig. Den berömda klassresan har blivit svårare att göra.

Men det går att ta sig ut ur fattigdomsfällan. Åtskilliga är de berättelser som handlar om kvinnor som reser sig och försöker hitta ett bättre liv för sig och sina barn. Alexandra Pascalidou har skrivit en bok, Mammorna, som har gett röst åt kvinnor längst ner i hackordningen. Här är det fattiga kvinnor i Sverige det handlar om. En kuslig påminnelse om att den väv jag ville väva av kvinnlig erfarenhet, jävlaranamma, och förmåga att förbättra sina liv har blivit så mycket tuffare.

Jag lyssnar på mina M-läsare och tänker på att vi var unga under år av framtidshopp och framåtskridande, när välfärden byggde sin plattform. Vi var en del av kvinnorörelsen, vi-kan-vi-vill-vi-törs-kvinnor, och var med och la grundstenarna för kvinnans frigörelse. Vi var den första yrkesarbetande kvinnogenerationen som fick en egen ekonomi. Känner stolthet över att vara en pionjär. Vi hade Pippi som den tidens stora influencer, med frihet, i opposition med konventionen och en hel väska med gullpengar. Idag är det Isabella Löwengrip (Blondinbella). Guldpengar har hon definitivt, bloggen var nyskapande och hon bestämmer tvivelsutan över sitt eget liv.

Men det finns en avgörande skillnad.
Vi hade självklara framtidsutsikter, medan framtiden idag stavas klimat-ångest, osäkerhet på arbetsmarknaden och kroppsperfektion. Det känns rätt skönt att få lov att vara en mappie, och vill man använda sig av all vår erfarenhet så finns vi här.

Till sist: M-magasins läsare på resa är
1. Nyfikna
2. Glada (och alla kvinnorna på bilden i mitten heter faktiskt Ulla!)
3. Många!

2018_15_am_kronika

  1. Så vacker vistelse ni haft i det underbara Sorrento. Så känslosamt och så givande samtal ni haft. Och visst är det så att vi “äldre” har massor av erfarenheter att dela med oss av, oavsett om vi är män eller kvinnor.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vi borde prata mer om de sista hemska åren

Det handlar inte om de sista ljuva åren, berättar professor Mats Thorslund för mig. Han är socialgerontolog vid Karolinska institutet och har studerat åldrandet. Det är snarare de sista hemska åren. Han tycker att vi pratar väldigt mycket om att 70 är det nya 50 och det nya hälsosamma åldrandet och hoppar över det allra sista skedet i våra liv.

Vi har fått en mängd nya friska år, men också fler sjuka sista år innan vi går bort. Omvårdnad och bättre mediciner gör att vi håller oss vid liv. Att leva länge någorlunda frisk är vad vi alla vill. Men de allra sista åren, hur mycket vi än tränat och ätit medelhavskost, kan bli riktigt eländiga och det vill den här generationen inte tala om. Säger professorn.

Min mamma Elda levde på just en sådan där övertid och ville inget hellre än att Jesus Kristus skulle hämta henne. Men han dröjde alldeles för länge ansåg hon. Nu är det min moster Liliana, 93, som sitter på samma hem där mamma slutade sina dagar och säger, ”det räcker nu, tänk om jag bara kunde somna in”.

Men hon liksom jag vet att vi som bestämt allt i våra liv, kan inte bestämma över när livet ska ta slut om vi inte gör som Kråke Lithanders läkarmamma (som vi skrev i M-magasin om för ett par år sedan). Hon hade samlat på sig tabletter som hon visste skulle släcka hennes liv när hon tyckte det var dags. I god tid sade hon adjö till sina barn och en morgon vaknade hon inte mer.

Kanske kommer den här diskussionen att ta fart ju närmare rekordgenerationen (1945–64) kommer de där sista hemska åren. Det finns organisationer som jobbar för rätten till att få bestämma över sin egen död. Det är ett mycket svårt ställningstagande och just därför får professor Thorslund rätt i att vi talar för lite om våra sista år. Det är mycket lättare att bestämma vilka låtar som ska spelas på min begravning och en lista på älsklingsblommor.

Nu ska vi tala skilsmässor för det handlar det ofta om när hösten dragit igång. Ska vi fortsätta tillsammans eller ej? När jag var på Aftonbladet hade vi en löpsedelsklassiker varje augusti: Kön till skilsmässoadvokaterna ökar. Det hade regnat för mycket under semestern. Nu läser jag samma slags löpsedel 30 år senare, men nu berodde skilsmässokön på det varma vädret. Grunden är förstås inget väder utan handlar om konsten att vara tillsammans i fyra–fem veckor dygnet runt. Semestern blir barometern som avslöjar hur äktenskapet mår.

Elena Ferrante, den italienska författaren med den berömda Neapelsviten, har skrivit en skilsmässobok, Dagar av ensamhet. Den är ett vrål från en bedragen kvinna. Man tror att pseudonymen Elena Ferrante heter Anita Raja i verkligheten och hon är gift med författaren Domenico Starnone. Han har skrivit sin variant av en förvillande lik skilsmässa utifrån mannens perspektiv. Romanen Band är kylig och resonerande, men i Dagar av ensamhet kokar raseriet, förtvivlan och hämnden. Vad jag vet så lever paret fortfarande tillsammans. Bokskrivandet kanske var deras terapi, vad vet jag.

I vår bokklubb diskuterade vi just skrivandets terapi, både som ett stöd för minnet och ett sätt att reda ut känslor. Kanske skulle alla dessa par som köar för att prata ut hos terapeuten i stället låta fingrarna löpa över tangenterna. Eller ännu hellre, skriva för hand, för då blir man lite mer koncentrerad. Resultatet blir ofta att man vet mer vad man vill än innan.

Och för er lyckliga som inte behöver terapiskriva, ni kan istället skriva anvisningar i Vita Arkivet.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Även italienarna visar sitt kroppsklotter

Sitter bekvämt under ett parasoll på det som kallas den italienska rivieran och betraktar badlivet. Det är italiensk semester. Havet är fullt av joggande (jo!), gående, pratande, bollande, lekande människor. Ett aktivt badande, och i pauserna ett intensivt solande. Här verkar ingen vara rädd för malignt melanom. Nej, för Medelhavet har sedan generationer ansetts vara rena rama hälsokuren och den italienska olivhuden är inte lika känslig som den ljusa, säger de och solar på.

Kollar in kropparna och noterar att övervikt inte är deras problem. Längs den fyra kilometer långa stranden här i sambons födelseort Alassio ser jag inte en McDonald’s eller liknande, de flesta går hem och äter sin lunch, också av ekonomiska skäl.

Italienarna är tatuerade, ännu inte riktigt lika kroppsklottrade som de svenska, och jag ser inga tatueringar i ansiktet – tack och lov. Deras bad-byxor är mindre än hemma. Kvinnorna har någon enstaka liten fjäril på rygg eller vad, lite mer som ett evigt smycke. De mycket illustrerade kvinnorna är till 100 procent turister. Alla har, oavsett kroppsstorlek, bikini, modell mycket liten.

Min generation började med att förfasa oss över piercingen, särskilt den fula ringen i näsan, men det modet verkar ha gått över för att i stället blomma ut i fullständiga kroppsorgier av drakar, citat, tigrar och allt vad bäraren vill visa upp. Hörde på radion i Stina Wollters program Kroppskontakt om en som tatuerat bearnaisesås på sin kropp för hon tycker så mycket om olika såser. Men det är lättare att stå ut med än dem som också går loss på ansiktet. Det förfasar vi oss nu över. Vad månne komma sedan?

Det är väl meningen att den äldre generationen ska förfasa sig lite. Utom när det gäller ens egna barn och barnbarn, för de vet vi ju är så fina under den där klottrade huden. Säger vi lite plågat när de kommer och visar upp ytterligare en ”gaddning”. Själv tänker jag alltid, men kunde inte de där pengarna användas bättre? Särskilt när man vet att de kommer att tröttna och då kommer det att kosta ännu mer för att bli av med eländet.

Varför inte satsa på en aktieportfölj i stället, säger jag lite uppfostrande, släpp kroppen och tänk i stället på din framtid. Eller varför inte klimatkompensera för din billiga resa till Ibiza?

Ser från solstolen, där jag spanar på kulturella skillnader, flera italienska kvinnor (inga män) gå i vattnet med sina mammor på en slags hälsopromenad. Den gamla håller sin hand på axeln på dottern och så rör de sig sakta framåt på en morgonrunda med vatten upp till midjan. Å, så fint tänker jag och ser mig själv om 15 år med mina söner som knuffar fram mig i det halvkalla vattnet på Gotland, på hälsopromenad – not!

Pratar med kvinnan i solstolen bredvid för att höra hur de gör med sina gamla föräldrar i ett land nästan utan hemtjänst. Hon var då närmast hysterisk för hon hade både mamma och svärmor boende hemma och det var ingen gullig interiör hon berättade om. Två krävande gamlingar som ville ha allt serverat.
Signora, ni ska vara lyckliga i Sverige, sade hon på väg hem för att laga lunch till gamlingarna. Förr när kvinnorna i Italien inte jobbade var det inget problem, men tiderna har förändrats – men inte staten, sade hon ilsket. De vältrar över allt på familjen. Det vill säga kvinnorna.

En sak till såg jag från min solstol: och det var alla mor- och farfäder med sina barnbarn lekande i vattnet. Där gjorde de sin insats. Är badkulturen ungefär som resten i Italien, blev min fundering. Den fåfänga hannen påfåglar sig, kvinnan sköter familjen, och den äldre mannen leker vidare.

2018 13 ame final

Den senaste tidens glädjeämnen

Marianne Mörck, överraskningarnas kvinna, läs om henne här.

Medelhavsmat som äts i skönhet.

Familje-semester utan konflikter.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tacka fan för att vi klamrar oss fast!

Det är kompetenssvinn, säger John Mellkvist, pr-konsult och framtidsspanare, på ett seminarium om ålderism där jag deltar med min kunskap om ”de nya äldre”. Vilket bra ord, säger jag till John, för det är exakt vad det är när en hel generation tågar ut från arbetsmarknaden med all sin kunskap och erfarenhet.

Numera är vi några stycken som  tågar in igen eftersom vi behövs, men då som timanställda, i veteranpooler eller eget företag. För många av oss behövs och tycker inte att vi är färdiga för all den lediga tid som pensionen ger oss. Det gäller absolut inte alla, jag vet att det är så många som inte kan tänka sig att jobba en timme till i sina liv med sina gamla jobb. Som älskar sin välförtjänta pensionstid.

Men smaka på ordet kompetenssvinn. Var tar åratal av erfarenhet vägen? Och varför är näringslivet så envist med sin gamla uppfattning om att 50-plussare ska man helst bli av med? Utbilda i stället, satsa på kurser för 50-plus. För vi är ju inte dumma i huvudet, vi förstår ju att vi måste vidareutbilda oss för att klara all modern teknik som påverkar våra arbeten.

Jag frågade Stefan Fölster, nationalekonom (och barnbarn till Alva och Gunnar Myrdal) varför marknaden inte vill ha 50+, trots att de bevisligen är så oändligt mycket friskare och aktivare idag.

– De har en uppfattning om att ni klamrar er fast vid jobben och är förändringsobenägna.

Tacka fan för att vi klamrar oss fast, om vi åker ut vill ju ingen ha oss!

Trygghetsrådet, TRR, jobbar med att få 50+ i arbete igen efter avsked, och de har noterat att det faktiskt går lite bättre. Men att fördomar mot äldre (läs: över 50) arbetskraft sitter som cement. Fakta i målet kommer från Ingmar Skoog, professor och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, som i sin forskning konstaterat att 70 är det nya 50. Dessutom säger han att mentalt är 70 det nya 20. Med det menar han att vi går in i vår andra tonårstid, vi är lika fria som då, och dessutom säkrare och nöjdare med livet.

Men på det örat vill näringslivet inte höra. Inte heller att den äldre arbetskraften inte vabbar och är lojalare och blir på så sätt – med lite kurser – betydligt lönsammare än de yngre. De unga har en helt annan omloppshastighet, ett eller två år i snitt, arbetsgivaren investerar i den nya medarbetaren som sen försvinner till ett nytt jobb. De unga är lojala mot sig själva och sin karriär. Men vem var inte det själv när man var 27?

Hörde just om hur lite det satsas på kompetensutbildning för de äldre, inte ens läkarna får vidareutbildning. Och att en nyexaminerad ingenjörs kunskap räcker i tre–fem år, sen är det nya kurser även för den unga personen. Alla får räkna med oavbruten vidareutbildning om samhället fortsätter att tekniskt utveckla sig i rekordfart.

Det finns något som många äldre har, som kan tävla med de ungas hunger, digitala kunnande och höga svansföring: Det är åratal av erfarenhet av allt som fungerat på jobbet, och det är motsatsen, misstagen. Allt detta har genom åren samlats i en bank inne i våra huvuden och är det som hjälper oss att fatta bra beslut. Denna mödosamt ihopsamlade erfarenhetsbank vi bär på och som försvinner med oss när vi slutar frivilligt eller ofrivilligt, är det som John Mellkvist kallar kunskapssvinn.

Detta har jag inte sett många rader om. Däremot om matsvinn. Men det är enklare: Ät upp, kasta inte mat, lär dig laga rester.

Om oss kan man säga: Använd oss, släng inte ut oss och lär dig hur vi bäst presterar med resterna av vår knopp och kropp.

2018 12 ame3

Tre män som jag gillat extra mycket i sommar:

John Mellkvist, framtidsspanaren som tror vi mappiesar har framtiden för oss.

Ahmed Abdirahman, svensk näringspolitisk expert från Somalia och grundare av Järvaveckan.

Thomas Lindholm på Fårö vet hur man berättar historier och uppvaktar en kvinna.

Fotnot: Amelia Adamo, M:s grundare och senior editor fortsätter att skriva i M-magasin. Här hittar du hennes krönika från och med augusti 2018.

 

  1. Heja Amelia!
    Det har jag tyckt länge-att vi inte tas med längre. Jag vill lite till…

  2. Intressant och viktigt inlägg. idag har maken o jag varit på föreläsning/debatt anordnat av Centrum för åldrande och hälsa på universitetet i Göteborg. Temat var: Årsrik eller gammal – Vilken syn har politiker på äldre?
    Representanter från de olika partierna i GBG , Pensionärsföreningarna, Barbro Westerlund samt forskare inom området medverkade. Nu blir man sugen att lokalt arbeta för att dessa frågor inte bara dör när valet är över.

  3. Mycket handlar det om att blanda unga och äldre på våra arbetsplatser så att erfarenheter och nytänkande paras och leder framåt och uppåt.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Lyssna på Sommaren

Nu går Morran över världen och sprider sin iskyla. Det är filosofen Åsa Wikfors som får mig att reflektera över vår sköra demokrati med sin liknelse från Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Jag hör henne i en av de hittills (13/7) utmärkta Sommar i P1. Har lyssnat på nästan alla och de är så tänkvärda precis det vi behöver: kunskaper och mera kunskaper. Annars finns risk för felaktig historieuppfattning, fördomar och förenklade lösning. Särskilt med en idiot som styr världen ja ni vet vem.

Här är en ni ska lyssna på och imponeras av Ahmed Abdirahman. En annan är Katarina Wennstam och hennes nyttiga ilska över den ojämlika brottsbekämpningen. Lyssna på alla vetja!

Morgonstund i Tv4soffan i Almedalen. Nedan John Mellkvist framtidsspanare som även vår generation. Den kunniga och lyckliga!

Två deltagare som roseminglade Pingis Hadenius och Cathrin Olausson. . Många många litrar!

Också jag var i Almedalen (en bland 45000!) och pratade om ålder. Varför vi 60 plus som är så fantastiska men inte får vara med i arbetsslivet. När ska de förstå att mångårig kunskap och erfarenhet är något att älska.

Här har vi en till 60plussare som har massor att ge Marianne Mörck. Hör henne, se henne 7-8 oktober på vår Lyckokryss. Läs henne snart i tidningen. Var nere hos Malmö primadonnan i Bunkeflostrand och hennes 30 000 Kindereggleksaker och katten Pysen.

Nu packar jag för Italien. 10 familjemedlemmar ska äta

köpa skor

Umgås

Hej då Caruso på ett tag. Du är välomhändertagen. Puss från matte.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Robert de Niro på Gotland

Sommartider är alltid Gotlandstider och det är inte svårt få ihop en topplista av sånt som finns på den här vackra Ön. Obs ingen inbördes ordning i mina listor.

1. Djupvik hotell som erbjuder solnedgång av det mer magnifika slaget liksom desserterna. Varje år i alla fall en natt där, därför att hotellfrullen är lika magnifik som att se stora Karlsö i den nedåtgående solens strålar.

Och är det inte Robert de Niro som jag har mittemot mig?

2. Rosorna, blommorna. Sandra, Lucios äldsta kom till Ön och förälskade sig i dikesrenarna med vallmo och blåeld. Köpte ett litet hus nära Romakloster och kände på en gång att här mår hon bra. Så blev det och håller än 2,5 år senare.

3. Kyrkorna. Gotland har ca 100 kyrkor. Den ena mer intressant än den andra. Och vilka träsniderier, altartavlor och predikstolar. Västergarn heter den minsta av alla medeltidskyrkorna och är bedårande.

Och utanför Halla kyrka står de äldsta gravstenarna på parad. Som en installation. Lorentina Hanssons som dog 1931 är en. Om man gillar kyrkor, kolla kartan och se så tätt de står, så är Gotland ett Mekka. Skälet till att de är så många och så välbevarade är att först var det välståndet under medeltiden som byggde, sen var det fattigdomen som gjorde att man inte rev och byggde nytt.

4. Sonfamiljens Bungenäs i ett kalkbrott. Brutalt naturnära inga bilar tillåtna och alla hus superdesignade i trä. Vi äldre bekväma är inte lika kära i det kärva, men beundrar konsekvensen i genomförandet. Farmor har alltid med böcker.

5. Supervackra stenstränder. Konsten i naturen som finns överallt.

Här är Porten mot havet i Bläse.

Nu är det halvtid på Gotland. Nu blir det vila.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Somligt är evigt

En lista i en tid där allt går i turbo men somligt varar i minnet, dröjer sig kvar som en mjuk värme.

1. Den eviga staden. Var nere för att på nationaldagen berätta på den svenska ambassaden i Rom för italienarna som var samlade där hur det är att vara en “spagge bland svennar”. Svar Mycket Bra. Hade med mig min äldsta son som är en foodie hade valt alla mat- och dryckställen efter Peter Loewes bok, Rom för foodiesar, och hittade rätt.

Här står jag och pratar på en svensk ambassad som är kvinnodominerad, det högsta hönset är ambassadör Robert Rydberg en mycket trevlig man. Som uppenbarligen arbetstrivs med kvinnor

2. Skolavslutningar. Glada förhoppningsfulla och rörande. Här det Sixten som går ut 7an. Betyg? Det tar vi senare. Denna dag bara sol inne och sol ute.

3. Människan har alltid vandrat. Vår grupp hittade pärlor i Dalsland. 3 dagar iett ljuvligt område som Gud inte glömt men kanske gömt.

Bilder från konsten att njutvandra. Vandra äta kultur skönhet och helt underbara vänner och hotell.

4 Konst. Vi hann med två konstbesök i Rom. En märkvärdig kines som målar in sig i omvärlden,Liu Bolin. Enormt skicklig. Och ett av alla museer i Villa Borghese med intressanta bilder av verkligheten.

Ser ni honom i sopberget eller på operan i Verona?

Dessa är inte Liu Bolin.

Först en toa i Rom. Kafé konst. Sen Mats Theselius i Upperud , Dalsland, där ett litet konstmuseum ligger.

Klotterkonst i Rom. Jag skriver mamma ti amo på väggen.

5. Kärlek. Hyllningen till Benny Fredriksson på Stadsteatern i Stockholm var magnifik. Jag önskade att han hade fått ta del av all denna kärlek som manifesterade sig – innan han tog sitt liv i förtvivlan.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I syrenernas tid

Veckans lista är fylld av sol, syrener, sorg och dans.

1. Tack säger döttrarna till oss som är på Barbro Margareta Svenssons minnesgudstjänst i Storkyrkan. Lill-Babs var nog Sveriges mest populära artist och i kyrkan förstod man lite av vidden av den monumentala kärleken till henne. Hon fick så mycket därför att hon gav så mycket tillbaka. Under hela den vackra akten hade en liten fågel irrat sig in och kvittrade och alla vi 1000 personer i kyrkan tänkte samma sak. Det är Barbro.

2. Lill-Babs var en älskad mamma också och samma dag på kvällen firades Mors Dag i kanal 5, Läkarmissionen och Expressen hade gått ihop i en gala. Carolina Gynning och hennes mamma Agneta hade gjort priset som 3 svenska mammor fick. För sina fantastiska insatser. Mest applåder fick fostermamman som fostrat 51 barn!

På plats fanns också Camilla “veckans Brott” Kvartoft och hennes mamma Inger som prisade M-magasin. Tack Inger.

Mamma Carola var på plats och sjöng till Lill-Babs ära. Hennes dotter Zoe från Sydafrika var också med på den här mammagalan som också skulle samla in pengar till fattiga mödrar världen runt.

3. Syrenerna på landet doftar och växer och Caruso fyllde ett år och gick in i bastun för att få vara ifred när småbarnen kom stormande.

Jag vet att det är magnolia och inte en syren. Men den här bilden var vackrare. De växer hos en granne som har kaskader av magnolior i sin trädgård. Och ger skäl till lite härlig avundsjuka.

4. Drömmer om dans. Sambon älskar Let’s Dance och jag gick biljetter till semifinalen. Samtidigt fyllde Ann Wilson 50 år. Hurrarop i studion och tårta och hon lovade att nästa år skulle hon vara med igen på M:s hälsoresa.

Har själv däremot ingen som helst önskan att vara med i Let’s dance. Koordinationsförmågan är usel.

5. Sommarnatten överfaller mig med allt ljus och skoj. Therese och jag gick på salong i ett skrädderi och sen slog vi runt på Slussen. Mikael Sekund heter mannen bakom Freuds salong på Bauers skrädderi. Det handlade om 68 och politikers kläder.

Mikael, Barbro Hedvall och jag. Ovan Martin Ekolin vid en gammal raritet Husqvarna. Och vid bordet står skräddaren Pierre Johanson och lärlingen Nora Siltberg. Bauers skrädderi som funnits sen 1863 och som alltid ägts av folk som kobbar där.

6. Lilla hjärtat. Här står jag med ett helt gäng toppnoterade läkare i Uppsala. De är engagerade i världsrekordsundersökningen Scapis. Den största som gjorts för att kolla en populations hälsa. Och forskarna är rörande överens om vad som gör att vårt hjärta håller sig friskt.

Extra roligt att rulltrapporna i Uppsala konserthus var röda denna hjärtedag.

Till slut. Vill jag visa hur uppfinningsrik person fixar kalla flaskor till sommarpratet.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Så mycket bättre

Listan handlar om allt som blir så mycket bättre – om man tränar sig på att se det vackra, det häpnadsväckande och sin kropp som trots hälsporre, tandfickor och ryggfläsk är ett tempel att glädja sig åt. Längst där inne bor själen som också mår bättre av ett hyfsat hus.

1. Alla borde åka på Hälsoresa (som har råd) och investera i kroppen och i sinnet.

Här fanns mödrar och döttrar, väninnor, tvillingar och ensamåkare – alla rymdes i M-magasins famn. Vi dansade, stretchade, pratade och hade kul trots att Sverige (fan) hade bättre väder!

2. Agneta Ljungmans pruttkudde-klänning tog priset i underhållningsgrenen. Jamen vem kan matcha?

3. Ståupp och föreläsningar så man lär sig nåt också, varje kväll på M-resan i hälsans tecken.

En klassiker tror jag att Babbens mammografi på spanska blir, och när Eva Meurk talade kände jag hur fettlevern bara växte inom mig. Har jag koll på mina inälvor?

4. Att plocka bajs och hitta mus i matskål. Madeleine Månsson, alias DJ Gloria och 50-plus-diskodrottning, gick hundbajsvarvet varje morgon på Mallorca – där vi hade vår hälsoresa – före hennes morgonchigong. Och min katt Caruso förstod var han skulle placera sin mus. I matskålen förstås, dock på annan ö, Dalarö.

5. Relationer. Hur gammal jag än blir så undrar jag över människosläktet. En som fördjupat sig i varför vi gör som vi gör är författaren Helena von Zweibergk som var med på resan. En som funderat mer på USAs politik var Dagens ekos Agneta Furvik. Men på vår träningsresa funderade vi mer på hur mycket paella och mojiitos vi kunde inmundiga utan att sabba allt.

6. Så mycket bättre det blev för Gösta Linderholm när jag försvunnit ur hans liv. Jag fick en egen sång, Till Amelia, och han fick Lena. Och snart har det gått 50 år sen dess. Kärt möte i Strängnäs där paret bor.

Det var allt för den här gången. Kärlek på er alla♥️💋😻

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vad vore jag utan böcker

1. Fick anledning att fundera på vad som format mig via bokhyllan. Så roligt att minnas sin väg från Cherry Ames som fick mig att drömma om kärlek långt ifrån mammas och Oscar, till kritikernas älsklingar. En rolig bokfestival i Sigtuna med Piratförlaget som beställde mitt liv från bokbuss i förorten till nobelpristagare bland annat.

Sigtuna har böcker för alla i en gammal telefonkiosk – bra! Jag samtalade med Jan Guillou och Marie Louise Ekman om arvet efter 68 och hela skolan i Sigtuna var full av bokälskare. Sen var det Linda Skugge och hennes bok om sjukdomen Addison som hårt drabbat henne. Och vars diagnos hon fick ställa själv efter ett fasansfullt gatlopp hos läkare som mest trodde hon var en SvedaVärkBränn-kärring.

2. Elite hotel har en gång om året en underbar styrelseresa. Ägare är familjen Chakraborty, här dotter Caroline och styrelseledamoten Lena Patriksson Keller. Den gick till Florens. I regn tyvärr och med så mycket turister att man knappt såg den undersköna marmorkatedralen. Jag njuter ändå av den gamla staden och den jättegamla bron Ponte Vecchio över floden Arno och Michelangelos staty David – som i 500 år varit ett mansideal.

Hem på det mest bortskämda vis via privatjet.

Måste också visa rutschbanan i det gamla 1600-talspalatset. Det var en utställning av dansksvensken Casten Höller och där kom florentinare och turister susande i plåten.

3. Mathias Andersson, grundare av tv-programmet Lyxfällan har en podd. Den heter Ekonomi PåRiktigt och den var jag med i. Och jag sa som jag brukar säga att ingen frihet utan egna pengar plus en liten slant på banken. Spara är ett måste!

4. Det regnade i Florens men varken i Sigtuna eller på Värmdö dit jag hann för att njuta av barn, svärdöttrar och barnbarn.

5. Nu snart åker jag till Mallorca för härliga hälsopass med 100-tals läsare. Så här kul hade vi med Madeleine Månsson förra året. 😻livet svänger. Tjingeling!

 

  1. Hej Amelia! Jag såg dig i Sigtuna där du var moderator. Då hade du ett par härliga örhängen. Jag vet att det är ytligt men de var så vackra! Vill köpa till min mor om det går. Var finns de att köpa? Kram Eva 💕🙏

  2. Hej Amelia. Vad glad jag blev när någon äntligen liksom jag ”erkänner” sig ha läst Cherry Ames i tonåren. Ingen av mina jämnåriga känner till den bokserien. Tror de ljuger som någon sa!
    Skulle vara kul läsa om en bok, KB har väl.
    Ha så skoj med mina kompisar på Mallorca!
    Bästa hälsningar
    Jane

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Plötsligt ville jag ha

Om veckans stora och små händelser skrivet på valborgsmässoafton som startar mycket lovande!

1. Shopping av kläder har sällan varit en väg till lycka för mig, men nu så hände det. Jag håller på med min njutvandringsbok och behöver uppdatera mig om vad som händer på materialfronten för utelivet – och så lycklig jag blev. Det var som att komma in i värld av goda praliner.

Skor som är superlätta, klarar regn och som går att tvätta.

En kikare med toppkraft och som bara väger 3,5 hg. Sånt som är viktigt när man som jag inte vill bära i onödan.

Och en klocka som mäter allt (längd, höjd, kalorier och steg bland annat), inklusive din vandringsrutt, som du sen kan få utskriven på datorn. Ville ha allt.

Och titta så snygga kläder! Istället för allt grått och grönt så man blir förväxlad med en gran. Säkert bra om man är fågelskådare och ska smyga. Men jag ska vandra och med färg blir jag lättare att hitta om jag ramlar ner i en ravin eller går vilse.

2. Var på prisutdelning i ett av Stockholms vackraste villor, Nedre Manilla på Djurgården, Bonnierfamiljens representationsvilla med fullt av konstklenoder på väggarna. Det var Stiftelsen Eva Bonnier som delade ut sitt stipendium till litteraturprofessor Johan Svedjedal för hans arbete om poeten Karin Boye, Den nya dagen gryr.

Och bakom honom hänger den magnifika målningen av Fröding i sjuksängen som Rickard Berg gjort. Och vilka träffar jag på denna kulturtradition, om inte dessa två damer som jag förväxlats med: Marianne von Baumgarten och Susanne Hobohm. Har ni samma frisör, var det nån som sa. Jag och Susanne har Lucio, min sambo. Så det var lite rätt. Han klipper inte bara lockiga.

3. Peter Loewe, DN:s man i Rom har kommit med en efterlängtad bok, Rom för foodisar.

Underbart att veta var man ska gå, vilket har varit lite svårt i Rom. Tack.

Vill man ha lite Italien i Stockholm, ska man gå till Cafe dello sport. Dit tog jag Malena Ivarsson som ville ha lite Italien-feeling. Omgärdas av ägare Toni Caruso och stammisen Rottino Massimo.

4. Nu ska det bli klimakterie-tv. Hem till mig kom Malin Jacobson Båth för att göra ett inslag. Hot flashes minns jag det?

Nu höjs menopausen till kultur. Vänta bara. Fotografen heter Jonas Rudström och producent är Ira Mallik.

5. Fullmåne och ett underbart ljus över Dalarö. Man kan nästan bli naturreligiös.

6. Vad är det för fel på dig mamma, frågar Alex yngste och tittar upp mot det som kallas olyckliga hörnet på Dalarö. Min ständiga påminnelse om skillnaderna fungerar uppenbart. 

7. Katten Caruso bryr sig inte om livets orättvisor Han vill ha smek, mat och uteliv.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Caesars andedräkt blåser mig i nacken.

Om att vara dödlig och att använda tiden rätt. Veckans höjdpunkter och smärtpunkter.

1. Genève, FNs stora centrum var min koncentration under ett antal timmar. Först staden sen SWEA-gänget. Starka fina dagar med svenskor i förskingringen och ett FN inifrån.

Cilla, min värd i Genève, och jag i en av alla salar där förhandlingar om världen sker. Bakom oss en dramatisk målning om slaveriets upphörande. Idag är delar av mänskligheten fortfarande förslavad Sorgligt och vad kan det gigantiska plåsterhuset FN göra.

Vi måste ju tro på FN. Nu är säkerhetsrådet i Sverige i Backåkra, Dag Hammarskjölds älskade ställe på Österlen. En ovanlig man. Läs hans bok Vägmärken, finns också på Storytel. En man som alltid är aktuell.

Sveor i Genève. Höll föredrag och blev boostad av en grupp kvinnor som älskade Sverige på avstånd. Blev nyfiken på att veta mer om deras liv. Många följde med i 50 pluslivet hemma i Sverige via M-magasin. Kul.

2.Vilhelmina Hoffman, Årets Mappie och demensprofessor sa något så bra till mig om att åldras – det är som Att känna Caesars andedräkt blåsa en i nacken. Betyder: du är dödlig. Kan själv känna det när jag är som lyckligast. Då blåser det i nacken. Så hör jag att Avici inte finns längre. 28 år och flera år med depression trots enorma framgångar. Tim Bergling, så oerhört sorgligt. Du nådde så många med din musik. Och det var absolut inte dags för dig. Här får du något vackert, Mont Blanc väldigt nära himlen, där du är nu.

3. Mammarelease. En höjdpunkt. Först på radion där Eva Åkerlind och Eva Swedenmark möttes, för att tala om just höjd och smärtpunkter med mammor. Sen när möts på bok- invigningskalas.

Ja alla har vi en mamma, alla har vi en berättelse precis som syskonen Titti och Lilleba Sjöblom. Titti har skrivit om mamma Alice Babs.

4. Trianglar och konst. Bloomsburygruppen utmanade tidens ideal i England där de verkade och levde. Virginia Wolf var en av dem. Nu går de igen på Babybjörns konstmuseum Artipelag på Värmdö. En jätteintressant utställning som blev ännu bättre av guiden Emilia. Väninnan Suss fyllde år och bjöd ett antal väninnor på konst och lunch. En utmärkt kombo. Bloomsbury var ett

gäng som kastade omkull det vanliga sättet att leva. Triangeln var inte bara ett instrument utan också ett sätt att älska och leva. Den svartvita kvinnan på bilden är Vita Sackville West älskarinna till Virginia Wolf och skapare av en av världens mest berömda trädgårdar, Sissinghurst.

5. Caruso, älsklingskatten har bara höjdpunkter nu när Dalarö blivit hans mesta boplats. Enda smärtpunkten i hans lilla liv är bristen på nattliv, fastän han vill så får han inte vara ute när det är mörkt. Kanske får han det i ettårspresent snart!

6. Hur ser kärlek ut? Ibland i form av kärleksdryck. Lucio pressar rödbetsjuice när jag är på vift.

Minus på listan.

Min älskade lilla staty flickan i bubblan av Lena Cronqvist har gått sönder.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mammor alltid trend

Här ska det handla om mammaskuld och Mammapris. Och en mammas innanlårsbullar.

1. Den eviga mammaskulden har ökat kanske för att dagens 30-40 åringar är så upptagna av sin barndom och alla har en mamma som var på jobbet. Såg nyss mästerskapet i mammaskuld, Höstsonaten med Paula Ternström som dottern och Grynet Molvig som mamman. Ingmar Bergmans film är omgjord till en pjäs på knappt 2 utmärkta

Tim. Två timmars knivblad in den arbetande mammans själ. 76åriga Grynet identifierade jag mig med. Att vara en mamma ständigt på väg bort. Som älskar sitt jobb, och familj men som alltid ska säga förlåt till familjen för att hon inte tillräckligt sköter sig som mamma.

PS. Måste ta med Grynets partner Douglas von Sydow. som berättade att det var han som prenumererade på M och tyckte den var lysande. Samt gav gärna bort den som prengåva😍 Tack!

2. Kära mamma heter en bok jag medverkar i. Pratar om den i P3 kl 10,30 på torsdag. Det är reality och noveller om den första kvinnan i allas våra liv. Boken kommer ut 20.4

3 Mammapriset delas ut på Mors Dag. Tv 5 sänder galan och vi juryn hade det kärvt att välja bland alla mammor som gjort något mer än bara vara en bra mor. Här är juryn samlad saknas gör Pernilla Wahlgren. Lars Lindström Expressen. Kristin Kaspersen undertecknad och Özz Nujen.

4. Elda, min egen mamma, död sen 2 år, blir jag oavbrutet medveten om. Hur var hon egentligen som mamma. Svar utmärkt. Inga knivar här inte. Här hennes syster Miliana. En kvinna som tagit hand om andras barn. Ville aldrig ha egna. Nu när hon fyller 92 är jag hennes allt.

5.Matte fick lite bekymmer när Caruso kom med sin första fågel. En rödhake.

6. Pilska mödrar kan man läsa om i Franska kort. Författaren Anna Lena Brander från Uppsala har skrivit en vågad 60plusroman med charm och humor.

Innanlårsbullarna testades och var goda!

7. Kläder för mammor. Underbara Jessica Frey gör inte bara mat utan också kläder. Klänningar för oss dom gillar form mera än tält.

det var invigning av hennes “klädlinje”. Allt hittas på provrummet.se

8. Mammachoklad. Kan även ätas av andra. Älskar hemgjord choklad. Den här är supergod och från Gotland. Köptes på gotlandsbåten för att lyxas till med en liten whiskey en belöningskväll. Dock här gäller det att se upp för man kan bli både tjock och full om det (belöningarna)

fortsätter. 51% av svenskarna är överviktiga och åldersgruppen kvinnor 65-74 är den enda gruppen som ökar sitt alkoholintag.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

För stora bröst

Då och då drabbas jag av oväntade glädjechocker. Tacksam tar jag emot stunderna av oförfalskad joy. Sen får akademierna bråka, våren hålla sig borta och klimatet hota. Jag ägnar mig åt momentan glädje.

1. Kände inte till Christiana Morganti, en italiensk toppdansare. Nu har hon gett mig, 70, min charm och älskvärdhet, en dansares berättelse om muskelvärk och för stora bröst. På Dansens hus i Sthlm. Tyvärr bara 2 föreställningar (6–7 april). Underbara scener där det som händer under klänningen är synnerligen effektfullt.

2. Varför inte en självlysande gunga? Alexander Lerviks utställning på Kulturhuset var också oväntat sympatisk. En formgivare utan gränser som vänt panikångesten till kreativitet. Vill ha alla hans möbler. Särskilt den självlysande gungan.

3. Min matta från Nepal. Nu har jag tagit in våren i hemmet. Susanna Arwin (den svenska tanten) har designat, beställt och sett till att mattan, handknuten, knyts av vuxna och inte barn i landet Nepal där mattindustrin är stor och bara ett antal fabriker är certifierade. Susannas plan är att överskottet ska gå till vävarnas barn så de får gå i skola och inte sitta på knä och knyta redan vid 6 års ålder. Här ser ni min fina matta.

5. Mammor. Nu kommer boken Kära Mamma där jag har en story med. Och så ska jag vara med och dela ut ett Mammapris. Det är Expressen och Läkarmissionen som vill belöna någon svensk mamma. Pengarna som samlas in vid en tv-gala ska gå till världens mammor. Sänder en tanke till dem och till min egen modiga mamma.

Saknad mamma. En bild tagen hemma hos Barbro i Järvsö för två år sen när jag var där för intervju. En älskad mamma. Annars kan mammajobbet både kännas svårt och otacksamt men inte i Italien där mamman alltid hyllas. Inte bara på Mors dag. Barbro var väldigt italiensk, mycket känslor mycket matriarkat.

6. Snittblommor. Har blivit blomsterknarkare. Och ser man inga ute får man ta hem körsbärsblomningen.

9. Ingen lista utan katten Caruso.

10. Böcker. Här står f d kollegan från Aftonbladet Olle Svenning med sin bok om Erlander och bredvid står Tages barnbarn Annika Erlander. Enligt en recensent har boken snigeldynamik. Ska bli kul att få ta del av.

Och ingen lista utan minus.

Vi börjar med det lilla, hälsporren. Börjar dock bli bättre.

Är på Drottninggatan på dagen ett år efter Akilovs massaker. Hatar vad fanatism, extremism, rasism gör mot människorna.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Djävulen en fallen ängel

Det är stilla veckan och för mig som katolik är påsk mera Gud än godis. Så listan blir som följer.

1. Långfredag var den stora gråtdagen när Jesus dog på korset. Och nu hör jag på radion att vi behöver djävulen som kontrast mot godheten. Skulle hellre slippa den kontrasten men då blir det ju ingen story. Om Judas inte gett Jesus sin djävulska kyss hade vi inte någon påsk. Caruso är svart som natten. Svart är djävulens och sorgens färg och när man ser en svart katt ska man spotta 3 ggr. Det går ju inte för oss då får vi ingen saliv kvar.

2. Inget har engagerat mina vänner på Facebook så mycket som min begynnande hälsporre. Allt från rulla golfboll till laserstötar har rekommenderats. Tar tacksamt emot alla råd. Hade tänkt att denna påsk skulle bli skrivande (vandringsbok) och konditionstränande. Men enligt fotdoktorn ska den ömma hälen inte belastas för mycket.

Nya skor, nya fotbäddar, en specialstrumpa och tålamod är tvunget. Men hälsporre är ju inget dödligt.

3. Skriver gör jag nu i en praktstol från Hantverkarnas hus. Det där väl ingen skrivbordsstol sa sambon och kånkade upp den på Dalarö.

Jo sa jag. Min skrivbordsstol. Jag blir glad när jag ser den och följaktligen går jag med lätta steg till datorn, till uppdragen och till körjournal, kvitton och andra måsten.

4. Gult är vårens färg och nu på Dalarö skiner också den gula solen och jag sitter utomhus och hör om snön i Skåne, minns mina påskar i Åhustrakten. Då våren alltid hade kommit längre.

Idag med alla dessa klimatförändringar så får man förbereda sig med både solkräm och dunväst oavsett om det är Skåne, New York eller Dalarö.

5. Prat i kvadrat. Nu har samtalet upphöjts till status. Alla dessa poddar alla dessa samtal på frukostar, luncher och kvällar från scener eller på krogen. Och så mycket man lär sig. Här samtalar Helene Benno, Min Stora Dag, med Gerhard Bley, Kavlis vd, om hur ett chefskap ska vara. Tycker ofta det är lite skönt att inte längre va nån sån. Min chefsstil hade inte passat 2018. Den kallades för munter diktatur.

6. Påsk är också konstrunda. I alla fall i Skåne. Men den här bilden är från Skeppsholmen i Stockholm. På golvet ligger en träskulptur av Julia Bondesson. Verken på väggen är också hennes. Lucio var inte stormförtjust, men jag skulle mycket väl kunna inneha något av henne.

Revben t v och armar, bäcken t h. Allt i trä.

Mera konst. Hade jag ägt denna hade jag varit rik. James Rosenqvist Ginflaskorna under trasa är också konst. Konstnären heter Liz Magor – lite mer svårförståeligt.

Nä då är det lättare med enklare saker att förstå sig på som en sambo med bara mat i tankarna. Och nu under påsken går han i spinn.

7. Kära vänner, snart kommer barnbarnen för att leta påskägg. Glad Påsk!

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bortskämt och käftsmäll

Veckans lista var mest toppensaker, men sen kom livet emellan och tog tag i mellanrummen. Då behövs en farmor.

1.Blondinbella heter hon inte längre, Isabella Löwengrip, som nyss utsågs till Årets Yrkeskvinna av Veckans affärer. 100 miljoner i omsättning och 1,5 miljoner följare och ett stort energiknippe. Henne intervjuade jag för medarbetarna på Bonniers Tidskrifter som bytt namn och heter Magazines and brand.

Vi blev så imponerade. Bara 27 år och sån ordning i pallet och på affärerna. Skild, 2 barn och hemhjälp.

– Jag tar hjälp med allt som någon annan kan göra i hemmet. Vilket gör att jag kan hämta och lämna på förskolan när det är min vecka. Och vara som vilken mamma som helst trots ett enormt späckat schema.

Framgång är verkligen ingen slump.

2. Inte heller för skulptören Hertha Hillfon som praktiskt taget bodde bokstavligen i sin keramikatelje. Delar av hennes verk har tagits om hand och kan ses på ett pyttelitet museum på Skeppsholmen. I ❤️ hennes kraftfulla verk. Inga små koppar här inte. Stort magnifikt. Här är ett par jeans.

3. Hjärtformade pizzor charmade pizzabagarna kvinnorna med på Eataly. Det nya mattemplet i stan. Men på vårt italienska stamställe på Pålsundsgatan har vi nyligen ätit en drömpizza. Konkurrens skärper skickligheten.

4. Rivieraklubben lockade ner mig och väninnan Susanne Hobohm till Nice. Jag pratade om oss, som vanligt, de nya märkvärdiga äldre. Här med en sådan till, Ann Marie von Sivers.

Ser ni hur lättklädda vi är? Men det var tillfälligt, sen började det regna igen. Roligt möta så många som älskade M!

5. Caruso heter min halvnya kärlek. Katten som älskar att vara nära men aldrig i knät. Och jag försöker och försöker. Han spinner och spinner men inte i knät. Okey okey man kan inte få allt.

6. Underbar personal på barnintensiven på nya KS, där jag tillbringat ett antal timmar. Ett barnbarn (nu utom all fara och på bättringsvägen). Oavsett allt som skrivs om detta bygge så var mina erfarenheter goda. Här är det en person på varje liten patient 24/7.

Här får mitt hjärteblod 100 procentig uppmärksamhet av Ubah undersköterska. Jag tänker på världens alla barn som inte får möjlighet till sån vård.

7. Alla dessa poddar. Och här är jag huvudperson. Delar av mitt liv och en trevlig intervjuare Benjamin Andree. Min blygsamhet hindrar mig att tycka att ni ska lyssna.

Minus. Att Benny Fredriksson tar sitt liv. Stockholms Stadsteater stora succéchef orkade inte. Drevet blev för mycket, så säger pressmeddelandet från teatern. Tänker på Ann Sofi von Otter, hustrun och de två barnen. Och alla vi i publiken.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Kvinnor, kalla, varma och lite mens.

Min lista är den här veckan präglad av att internationella kvinnodagen firades lite mer än vanligt som jag såg det.

1. Kalla kvinnliga statyer värmdes upp av blomster. I Sverige finns bara ca 20 stycken (200 manliga). Initiativ av Interflora. De ska också se till att vi får en till. Tack.

2. Mitt engagemang den dagen var att via Linkedin prata om värdet att ha en kvinnlig chef och vara med i den underbara hashtaggen #honlyftemig.

Och prata i Borås för 200 kvinnor om ledarskap, framgång och lite svidande misstag. Alla på plats fick tidningen amelias powerwomennummer som goodybag. Mycket bättre än godis!

Här står boråsarna Margareta Josefsson, frånBrilusa, Anette Lundin, HSB, Lena Jacobson, Kabona. Tidningen som föddes 1995 är fortfarande still going kvinnostrong.

3. Bästa filmen den här veckan är Filip och Fredriks Tårtgeneralen. Gå och se! M-magasin har gett 5 M, läs recensionen här. Ömsint och roligt om hur en loser och en ung tjej tillsammans åstadkommer ett mirakel – och ett världsrekord.

4. Rebecca fyller 23. Sambons yngsta gör oss vitalare. Vi firar och får samtidigt uppdateringar om vad som händer i de ungas värld. Och jag och hennes mamma kan ge henne lite kvinnlig klokskap.

5. Att fler kvinnor får det bättre i världen. Men usch så illa det är ställt på sina håll i världen. Få se vad Åsa Regnér kan göra nu när hon får en toppost i FN med ansvar för just kvinnors rättigheter.

6. Apoteket Hjärtat som tar bort 25 procent moms på allt mensskydd. Heja, heja!

Så till minus. Kvinnor dricker allt mer. Särskilt 55 plus. Se upp och sluta ha lådvin framme.

Javisst ser det gott ut. Men farligt. När alla andra dricker mindre, så har vi (65-84 år) ökat vårt alkoholintag. Källa CAN.

Mera minus. Kvinnor drabbas värre av KOL. Dödstalen ökar dramatiskt för kvinnor och sjunker för män, rapporterar Socialstyrelsen.

LOADING..

Att bli sedd – och se med andras ögon

Den här listan handlar mest om USA. Oundvikligt då jag nyss kommit hem från New York och Washington. Här kommer några minnesmärken och tyckanden.

1. SAS flygvärdinnor

En gång i tiden skulle de vara unga, magra och långa, helst blonda. Idag är de äldre, ofta fortfarande blonda dock med mänskligare former, och så himla trevliga, hjälpsamma och erfarna. Jag älskar dem. De ser mig (jag menar inte att de känner igen mig utan de ser kvinnor, äldre kvinnor).

Här syns Victoria Björklund, Lotta Egeland och Ann-Charlotte Mattsson.

2. Att få möjlighet att se New York med tonåringars ögon

Här är vår grupp på Times Square framför NYPD-bil. Precis som i TV-serie, med New York Polisens initialer. Vi var 11 tonåringar och 8 far- och mormödrar en mamma. Och så förstås vår underbare guide och reseledare Peter Wik. Att ha råd att få göra en sån här resa med sina barnbarn är så tacksamt.

Nöjd grupp får i sig lite frihetshistoria.

3. Frihetsgudinnan med sina fina värden står stadigt, men hur är det med värdena?

USA idag med Trump vid rodret kan de snart inte stava till Liberty och allt som George Washington en gång i tiden satte på pränt. Men statyn är magnifik fortfarande och vi fick lära oss att den en gång, denna gåva från Frankrike, skulle ha stått vid Suezkanalen.

Kan det bli högre? Guiden Peter Wik Felicia och Sixten i den klassiska nackböjen man får i New York. M magasin på barnbarnsresa i staden som aldrig sover.

4. Höjden, skylinen, nackbörjarhusen

Ingenstans i världen finns dess like. Och när tvillingtornen så förfärligt försvann växte nya torn upp. Och på marken finns vi människorna som små myror. 

5. Glamouren

Allt ska vara stort och helst glittra. Vi åkte limo till teatern och tonåringen skrek av lycka. De var rockstjärnor för en halvtimme.Och även di gamle gladde sig. Sen var det tunnelbana och buss igen.

6. Känslorna

Sixtens shoppingglädje.

Felicia på Wall street med kaxiga flickstatyn.

Här är de i överflöd. Diskretion är inte amerikanskt och det är faktiskt ganska skönt med så mycket oförblommerad glädje och synlig sorg. Gripande liten ros på Ground Zero vid fina monument över de döda från 9/11 2001, och glädjehopp och skutt på gatorna över bra shopping.

 

7. Att få vara kopplerska

8 tonåringar får nya kompisar tack vare vår M resa. En glädje att se hur de samsades och hur långt borta mobiltelefonerna var, för nu handlade om IRL och det är faktiskt roligare än att skärmumgås.

8. Humor

Kolla denna bild. Sånt älskar man USA för.

Minus: Infrastrukturen.

Vi blev inblåsta i Washington och det fanns absolut ingen backup. Storm är ju inte direkt något ovanligt förekommande. Men de lär sig aldrig, sa svenska Eva Nyqvist som bott i landet i snart 40 år.

 

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Om passioner och känslor

a_blogg_IMG_0019

1. En rysare på födelsedagen

På min födelsedag (71 om nån undrar) fick jag vara med om en rysare. Jag hörde en ny Birgit Nilson – som  nu i år firar 100-årsjubileum, liksom I.  Bergman). Det var i Verdis opera Aida som nytolkats och hade premiär i lördags. Aida sjöngs av Kristina Nilson från Ystad, för mig helt okänd och hon sjöng så hela Operan skrek av lycka. Det var känslor all over the place och jag fick gåshud.

a_blogg_IMG_0020

2. Gastkramande scenografi

Inte nog med att själva Aida var strålande utan också scenografen Magdalena Åberg slog rekord i urläcker scenbild. Gastkramande skickligt utnyttjade hon operascenen. Trodde operan Dracula var ett scenografiskt mästerverk. Här kommer ett till.
Gratis också till chefen Birgitta Svensén som vågar ta ut svängarna.
Här står jag framför den maskulina affischen. Men det är kvinnorna som kör hem föreställningen, vår internationella operastjärna Kristina Dalayman är också lysande som kungadottern som inte får sin älskade. För han har valt slavinnan (fastän hon egentligen också är kungadottter) Aida och hon följer honom in i döden.
För så ska en klassisk opera vara, känslor, vacker sång, fantastisk orkester och död.

a_blogg_IMG_0022

3. Till sängs i kulturen

… heter en kul och intressant bok som M:s välkända sexrådgivare Malena Ivarson skrivit ihop med Samanda Ekman. Och det handlar förstås om Eros bland kulturens män och kvinnor. På ett roligt och kunnigt sätt får vi veta varför Frida Kahlo förespråkar fri kärlek och att filosofen Jean-Paul Satre bara kunde ha sex med vackra kvinnor, vid sidan om sin fru. De fula kunde inte locka fram hans känslighet. Bokens personer  har ingen som helst känsla av #metoo-problematik.

a_blogg_IMG_0021

4. Stockholm.

Vilken huvudstad. Så vacker. Gick från söder till city med sambon och hans yngsta Rebecca och solen sken och vi alla blev som förälskade i vår stad. Vi gick på Drottninggatan förbi Åhléns och kände att staden inte längre är som förut, passerade Olof Palmes grav där en röd ros låg i snön och lyste, sorgligt men vackert.

 
a_blogg_IMG_0017

5. Valde rätt katt till slut.

Först ville jag ha den söta grå med vita fläcken. Den mörkaste valdes bort, han haltade. Tackochlov sa hans matte Maria att jag skulle tänka om, för den mörke hade det goda glada humöret. Den lille halte blev vårt val. Idag är Caruso en skönhet och bebishaltet är borta.Som han förgyller mitt liv!

a_blogg_IMG_4669

6. Kvinnor som kan äta pizza gillar jag.

Skönhetsdrottningen Gun Novak – Face Stockholm – räds inget som är gott, Och inget verkar fasta på den nätta människan. Orättvist. Matpassion är en av mina lidelser. Men efter en pizza blir det lite mer spartanskt innan det är dags för en pasta. Gun är 75 och berättade passionerat både om nya affärer. Kreativitet har ingen ålder.

a_blogg_IMG_3699

Veckans minus…

…går till den nya diskussionen om kön. Jag säger som AlexanderBard: jag är egalitär, män och kvinnor har samma värde – men vi är olika. Identitetsdiskussionerna som pågår nu är helt förvirrande. Jag vet i alla fall att jag inte är hen. Jag är kvinna.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Loppis, mat och annat kul

1. Det nya mattemplet Eataly

… i Stockholm är mums för vuxna. 3.000 kvadratmeter italiensk mat. Jag åt mitt livs godaste pizza – allt finns. Här visar Cecilia Sherif fiskens plats. Mattemplet är också en överdådig saluhall.

2. Träffa folk

… med spännande jobb som ändå tar sig tid att vimla i fin klänning. Minister Åsa Regnér i rosa spets och jag i japansk trädgårdspyjamas på Mappiegalan på Konserthuset.

3. Barnbarn

… som visar vad de kan och som farmor inte längre kan. Flickorna heter Ella och Signe och platsen är Siggesta gård Värmdö, som har mycket skoj att bjuda alla generationer på.

5. Vänninor

… som Gunsan och Maggan. Papegojan signalerar födelsedag. 70 närmare bestämt. Vi har känt varann i snart 50 år. Och alltid stöttat varann. Damerna har dessutom varit väldigt nyttiga för mig (och jag för dom, tror jag), en är tobaksspecialist den andra vet allt om alkohol. 

6. Knasbolligheter

… som denna blomsteruppsättning som piggade upp mässvandringen i Älvsjö där Konst- och antikvitetsmässan höll hus. Lite konst, lite antikvitet och en väldig massa second hand.

Köpte en begagnad läderkappa istället för ett foto jag hellre ville ha. Det skilde 157.500 i pris.

8. Läsare

… som tar med sig en åtta år gammal M som handlar om henne, Magda Jonasson, då 68 som fortsatte att jobba trots åldern. Idag är hon åtta år äldre och berättade lyckligt att hon fortfarande var anlitad och allra roligast var att ha råd med sådant som pensionen inte räckte till.

Minus då? Alla listor ska ha minus.

Vädret. Vill se himmel. Så trött på det gråa täcket i alla fall i Stockholm.

Att jag som ätit Losec och liknande i hela mitt liv nu sägs vara utsatt för ökad risk för magsäckscancer. Sånt vill jag inte höra.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Varning för tant

Veckans lista toppas av tantkraft och sällsynta diagnoser.

1. Kvinnokraft.

Konstnären Susanna Arwins tantprojekt fortsätter. Här är det en varningsskylt med tantvapnet handväskan. Plåt, precis som en trafikskylt ska vara, och finns i tio ex och jag har inhandlat en!

2. Mera kvinnokraft.

Överläkaren i klinisk genetik Ann Nordgren har dragit igång en fond där forskning kring sällsynta diagnoser samlas för att underlätta livet för de som drabbats. Beundrar de som inte bara pratar utan som också gör något. Sällsynta fonden är en stiftelse som också ska kämpa för den okunskap som de med de sällsynta diagnoserna och deras föräldrar så ofta råkar ut för. Jag fick uppleva en kväll med gripande berättelser och läkare med viktig forskning. Tänk så mycket man absolut inte vet nåt om. Ödmjuk åkte jag hem.

3. Bara pussel numera.

Inte livspussel, den tiden är över. Nu samlas vid min pusselmatta och lägger några av de 500 bitar som väntar på att bli ihopfogade. Försöker smitta Sixten med min pusselglädje och det gick faktiskt utmärkt. En timma utan mobilen framför ögonen. Sen kom resten och ville också pussla. Nytt familjenöje.

4. Örongodis hos Thalia.

Älskar stora örhängen och Göran Alfredsson har sådana clipsörhängen i klara glittriga färger. Stora ringar och stora örhängen enligt devisen more is more, less is bore!

5. Coutureutställningen

hos Sven Harrys museum i Stockholm är härlig och överdådig. Kunde vara lite mer. Tog slut för fort. Vackra kläder ihop med futuristiska skapelser som Beckmaneleverna gjort. Roligt. Översta bilden visar akademisekreteraren Sara Danius drottningklänning.

6. Jag och Peppe Eng.

Vad har vi gemensamt? Två saker. En kärlekshistoria som var en missuppfattning (den rätte var Peppe Engberg ). Det andra var Seniormässan i Skövde. Där jag pratade om oss – de nya äldre. Och Peppe var dagens konferencier. Han dansade dock inte. Vi äldre dominerar, tycker i alla fall jag och ropade vårt stridsrop: Smartare, Skrynkligare, Rikare. Bli 70 du med!

7. Minus

Och ett minus. Tåg. I dag ska vi känna flygskam och ta tåget istället. Ja då får man räkna med förseningar. Opålitligt, säger jag.

Nej, säger SJ – tågen kommer till 90 procent i tid. Märkligt att de inte inträffar när jag åker tåg.

LOADING..

Lista nr 2

Om veckan som gick och några toppnoteringar.

1. Har fått historiefnatt.

Kollar Vietnamdokumentären på SVT, springer på bio och tittar på Churchills kamp i Darkest Hour och gråter över det fria ordet i The Post. Jag älskar modiga Kathrine Graham (Meryl Streep) och längtar tillbaka till tiden före ”fake news”. 

Hjältefilmer i min smak.

2. Marmelader.

Lördag och söndag är mina marmeladagar. Frossa med whiskey-, havtorn-, svartvinbärs- och syrenmarmelad. Sverige är ett riktigt marmeladland. Camillas tomatmarmelad på våra gröna dalarötomater är faktiskt godast.

3. Nya rön om oss och ålder.

– Satsa på boomergenerationen, säger min nya vän John Mellkvist som är Head of Future and Strategy på Mindmakers PR.

– Denna generation förfogar över stora delar av världens kapital, är friskare än nånsin, vill leva livet och vill inte se sig själva utifrån sin ålder utan drivs mer av livsstil – gärna aktiv sådan, säger han och vill aktivt bekämpa ålderism.

Tack. Vi behöver yngre vapendragare som John.

4. Familjen.

Bonussonen Henrik Selbo fick vara värd när jag skulle träffa minister Åsa Regner. I hans affär/krog frågade jag äldre-, barn- och jämställdhetsstadsrådet om hur regeringen ska hantera åldringsexplosionen. Är det familjen som ska rycka in?

Minsta familjemedlemmen India har upptäckt dansen. Hon ska bära många 100-åringar på sina axlar.

5. Att få bli imponerad.

Det blev jag när jag träffade Guldbaggebelönade Amanda Kernell, 31 år och skapare av den viktiga och utmärkta filmen Sameblod. Vad visste vi? Här får hon DN:s kulturpris av kulturchefen Björn Wiman.

6. Att få bli av med med vintertiden.

Vaknar för tidigt. Somnar för tidigt. Bara sommartid, tycker jag liksom fler länder i EU. Förhandlingar har börjat! Hoppas.

LOADING..

Nytt år och ny blogg

Nu blir min blogg lite effektivare och kanske lite snabbare. Vi gör mina funderingar och händelser till en lista.

Varsågod min första lista. Om sådant som guldkantat min vecka. Här listat utan nån som helst ordning.

6 saker som inte förändrar världen. Men glatt mig – utom en som definitivt inte guldkantar.

1. Åtta kvinnor.

En störtrolig föreställning om en man och åtta kvinnor som skulle kunna ha skäl att mörda honom. En pjäs utan några undertexter. Bara ren och skär underhållning med nostalgilåtar och Siw Malmqvist!
Stadsteatern i Stockholm. 2,5 timme kul. Särskilt om man gillar gamla schlagers.

2. Min badtunna.

En gång hade jag en sjötomt på Dalarö och älskade bastu och vinterbad. Byggde ett hus på ”tredje raden” och istället för hav blev det badtunna med iskallt vatten. Men en fredagkväll i liten tunna är också kroppslycka.

3. Väskor och opera.

Firminio är ett litet italienskt väskmärke med stora ambitioner. Så vad gör man – jo en modevisning på italienska ambassaden på Djurgården Oakhill, med operasångare och handväskor. Succé.

4. Hon har varumärkesskyddat sitt skratt.

Emelie Nystedt har skrattat igång 3 000 personer i Globen. Sådana personer utan gränser dyker då och då in i mitt liv. Underbart. Hon skrattade upp mig också. Och inte bara det.

5. Katten Caruso.

Mitt arbetssällskap och räddning när jag saknar min gamla arbetsgrupp.

6. Den eviga fettkampen.

Väger mig. Skärper mig men ändå smyger sig fettet på. Utom på ett ställe där fettet ska finnas för att jag inte ska ha ont. Här under foten har fettkudden försvunnit och jag går på benet utan min naturliga stötdämpare. Sånt händer i din ålder, säger fotdoktorn, och jag måste skaffa nya fotbäddar. Fettet kommer aldrig tillbaka. Det nybildas inte. Istället fick jag en inflammerad sena. Tänk att jag kunde önska mig mera fett!

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..