Nu får julen en chans igen

Egentligen har vi kvinnor en helt underbar kropp. En vacker och fiffig skapelse som kan föda barn. Ändå är vi så missnöjda. Och om vi inte är missnöjda så får andra oss att kritiskt betrakta vår lekamen och falla in i gnällkören. Nu senast har program i tv dessutom problematiserat vårt klimakterium, och Mia Skäringer har problematiserat allt som har med en kvinnas utseende att göra. Visserligen med humor, men allt handlar om att vi är slavar och piskas av skönhetsindustrin, modevärlden, kvinnotidningar eller internet, med ideal som är hopplösa att uppnå.

Men på mig fungerar det faktiskt tvärtom. Det har med det verkliga hotet mot kvinnokroppen att göra, den som ska gömmas och kläs bort i delar av arabvärlden, den som skärs bort av könsstympare, den som våldtas och misshandlas. Då blir valk- och hormon-gnäll i tv ingenting. Ja, jag vet att det är lätt att säga för mig som varken har matångest, utseende-depression eller övervikt och dessutom är 71 och inte behöver dejta och utsätta mig för dömande blickar.

Men nu vänder vi blad, som kungen sade, och i stället ska jag prisa Sverige och vår tillgängliga natur. Nyss var sambon och jag ute i en slinga vid Gålö havsbad och det var bedövande vackert. Innan dess hade vi besökt Vermont, en stat i USA som är New York- och Bostonbornas Åre. Mycket skog, men du tillåts bara vandra på anvisad plats. För annars kan du hamna på privat mark och då blir det trespassing (intrång). Återigen händer det mig att jag uppskattar det jag har först när jag ser hur andra har det. Tack, alla kommuner, turistföreningar, naturorganisationer, skärgårdsstiftelser och andra som underlättar för oss i Sverige att ta för oss av naturen utan att någon med en gevärspipa hotar för att vi gått lite fel.

Och nu stundar julen med mossa, gran, tallris som vi tar in i våra hem och på dörren hänger vi lingonkransar och röda äpplen. Undrar om det finns något land som liksom Sverige naturpyntar så mycket till jul? Tre miljoner julgranar köps, lägg till också de som stjäls och dem som har egna granar.

Jag minns när mamma och jag köpte vår första julgran. Då var jag tolv år. Jularna innan hade vi en pytteliten plastgran, för Oscar, mammas man, var helt emot att ta in ett levande träd. Men jag bönade och bad och Oscar gav med sig. Jag ville återkalla mina jular innan mamma och Oscar var gifta, då mamma var hembiträde och vi bodde i hem med äkta julgran. Det fanns inget som förebådade det underbara med jul som att få vara med och välja gran och tillsammans bära hem den med tjocka vantar.

Blev sedan julen bättre hemma hos oss med levande gran? Ja, faktiskt, i alla fall ökade julstämningen och allra bäst var dan före dopparedan då mamma och jag satte levande ljus i granen, hängde några röda kulor och ringlande glitter. Oscar satt mest och muttrade och tittade på Bröderna Cartwright på tv. Varken han eller mamma förstod sig på jultraditioner. Som föräldralös och fattig var julen för mamma mest kyrkobesök och mat. Varken gran eller tomte fanns, och paket fick man den 6 januari för då kom la befana på besök.

Så fort jag fick egna barn började jag själv bygga jultraditioner med pepparkaksbak (misslyckat), julevangelium (ingen lyssnade) och tomtegröt utomhus (vi såg aldrig några smånissar), men det blev bättre. Sedan vips när traditionerna började sitta, var barnen vuxna och utomlands med ostron eller pulversnö. Nu när barnen fått barn får julen en chans igen. Välkommen kära jul. Numera är du alltid efterlängtad.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fuck jämförelse!

Att stå utanför och vilja komma in. Att se de andra leka på skolgården och inte få vara med. Att bli bortvald.

Den där känslan av att stå utanför och se hur det lyser varmt i andras fönster och vilja komma in. Hur många har inte känt det? Skillnaden idag är att fönstret inte sitter i villan, utan i mobilen. Andras liv far förbi sekundsnabbt och lämnar en känsla av avundsjuka. Facebook och Instagram sprider sitt ljus också till alla som inte är inbjudna: Titta på mig, titta på vad vi gör. (Och tji för dig som inte är med!)

Tänker på det när jag lyssnar på Jonas Gardells gripande bok om sin mamma, Till minne av en villkorslös kärlek. När Ingegerd försöker skydda sitt icke-
populära barn Jonas från att förstå att han inte är önskvärd på skolkamraternas kalas, känner jag smärtan hos alla barn som inte får vara med. Sådana som de ”vanliga” inte tycker är som andra. Somliga av barnen kan, som Jonas Gardell, få en ljuvligt skön revansch.

Tänker på det när en människa i min närhet skrollar på skärmen och kollar vad andra har för sig. Jag ser på den ledsna blicken och den talande ryggen att det svider. Folk postar bara bilder på sig själva när livet är på topp, säger jag till henne, och på att det är ögonblick av ett dygn som visas. Innan bilden togs kanske paret grälade, eller hotellet luktade mögel, drinken var ruinerande och man bara längtade bort.

Tänker på det när jag själv upptäcker att inte jag heller är vaccinerad mot kraften i Facebook. Jag får en obehaglig känsla av att inte vara med. Varför är jag inte där? På den stranden, på det kalaset, lyssnar på den talaren, går i det demonstrationståget. Sociala medier får mig ofta att känna att jag inte gör tillräckligt, istället för att bli inspirerad.

– Du lider av FOMO, säger min son. Det betyder Fear of Missing Out, en rädsla för att man missar något när man inte är med.

Tänker på hur det kan kännas när man är ung, osäker och jämför sitt eget liv med andras. Jag är i alla fall 71, hyfsat säker och kan genomskåda andras fasader. Men ändå blir jag berörd.

Tänker på det där eviga jämförandet. Att det alltid är några som är bättre, snyggare och nöjdare. Fuck Cancer! är ett stridsrop, jag skulle vilja lägga till Fuck Jämförelse! Det var lättare i förrgår, före nätet, före floden av bilder, poem, visdomsord, yogarörelser och rätta tankar.

Tänker på att jag faktiskt är en av postarna. Jag vill ju också vara med, och nu kommer min och Lotta Byqvists utmärkta bok Vandra och njut ut, den vill jag göra reklam för. Sociala medier är som gjorda för skryt och reklam.

Tänker på hur barn uppmanas att bygga sitt varumärke, skriva cv:n långa som toarullar, göra Youtubefilmer, skaffa sig en profil. Så skönt att ha fått växa upp utan sådana krav, somligt var faktiskt bättre förr. Men, säger min motpart – tänk vilka enorma möjligheter dagens barn har att få göra ”sin egen grej”, och alltid hittar de några följare, några som är som de.
Det kanske inte alls var bättre förr?

I radioserien App och etikett (P1) där jag är bisittare till sociala medier-gurun Emanuel Karlsten, talar vi inte om nätets skuggsidor. Istället försöker vi hitta en hyfsad regelbok för hur man umgås på nätet. Man ska inte glömma vilken oerhörd möjlighet sociala medier ger, att bryta ensamhet och att ha kontakt med vänner, eller all bra information som delas. Programmet är inte kritiskt, snarare en guide till hur man på bästa sätt umgås. Men för dig som lider av FOMO eller jämförelsesjuka finns det bara ett sätt: Avstå. Förr skrev tidningarna om antalet vinglas som var beroendeframkallande, idag skriver ingen om hur många timmar som gör en vuxen till en Facebookalkis. Men alla ni andra som inte fattar vad jag gnäller om, posta, dela och skrolla på!

2018_16_ame_kronika

Om du har någon yngre tjej i din närhet som behöver stärka sin självkänsla:

Francesca Cavallo, Elena Favilli, Gonattsagor för rebelltjejer 2, en peppbok som kan inspirera till att våga sikta högre.

J K Rowlings Väldigt bra liv. Harry Potterförfattaren om misslyckande och att inte ge upp.

Liv Strömquist, Einsteins nya fru, samlade serier. Roligt, folkbildande, skarpt och uppbyggligt.

 

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tänk att spinna en väv av era livshistorier

Hemkommen från två M-resor känner jag mig rik. Rik på kraft, rik på livshistorier, rik på så mycket kvinnoglädje. Amalfikustens bedövande skönhet hjälpte förstås till, liksom solen och italienarnas inkluderande sätt. När vi satt på Caruso-terrassen på det anrika hotellet Excelsior Vittoria i Sorrento och såg Vesuvius och Medelhavet i ett rosa solnedgångssken, gjorde det nästan ont. Kan skönhet värka? Ja faktiskt, men på ett ljuvt sätt.

Jag fick ynnesten att vara med om många kvinnliga läsares berättelser, få glimtar av intressanta, men också smärtsamma år. Önskade att jag hade haft en inspelningsapparat för att samla allt till 1 000 timmars kvinnoliv. Det skulle bli en fantastisk väv av starka steg, spruckna drömmar, lycka, sjukdomar, svek och nya satsningar – igen. Ny partner, ny hund, nytt barnbarn, nytt jobb, nya svenskar och nya vänner. Den mogna attraktiva pionjärpersonen (en M-läsare) förnekar sig inte, nyfikenheten på morgondagen finns kvar, liksom lusten på det goda livet oavsett ålder.

– Australien blir det nog nästa år, sa jag när jag drog M-magasins många kommande resor 2019.

Åtminstone sex händer viftade och sa, då vill vi följa med. Den lång-långa resan i ett trångt flygplan var sekundär, för de ville uppleva den avlägsna kontinenten. Några av händerna tillhörde dem som var närmare 80 än 75.

Jag blev imponerad och tänkte om 70 är det nya 50. Vad är 80 då?

Alla var vi stela i kroppen (utom de tre döttrarna som till min stora glädje följde med sina mammor och sänkte gruppens medelålder) när vi reste oss ur busstolen, men det tog inte många sekunder innan alla travade på som glada russ på grönbete. Alla visste hur viktigt rörelse och motion är och kämpade mot pastabergen på våra tallrikar.

Dessa kvinnor är välinformerade, välskötta och tillräckligt well off (ett amerikanskt ord som betyder att de har råd) att ta hand om sig. Hälsa har blivit en klassmarkör. Allt fler berättar om hur stora skillnaderna har blivit mellan områden med medelhög till hög inkomst och de med låg. Låg inkomst, låg utbildning, blir också sämre hälsa, sämre skola, sämre bostadsområden, och idag är det allt oftare så att om du föds fattig förblir du fattig. Den berömda klassresan har blivit svårare att göra.

Men det går att ta sig ut ur fattigdomsfällan. Åtskilliga är de berättelser som handlar om kvinnor som reser sig och försöker hitta ett bättre liv för sig och sina barn. Alexandra Pascalidou har skrivit en bok, Mammorna, som har gett röst åt kvinnor längst ner i hackordningen. Här är det fattiga kvinnor i Sverige det handlar om. En kuslig påminnelse om att den väv jag ville väva av kvinnlig erfarenhet, jävlaranamma, och förmåga att förbättra sina liv har blivit så mycket tuffare.

Jag lyssnar på mina M-läsare och tänker på att vi var unga under år av framtidshopp och framåtskridande, när välfärden byggde sin plattform. Vi var en del av kvinnorörelsen, vi-kan-vi-vill-vi-törs-kvinnor, och var med och la grundstenarna för kvinnans frigörelse. Vi var den första yrkesarbetande kvinnogenerationen som fick en egen ekonomi. Känner stolthet över att vara en pionjär. Vi hade Pippi som den tidens stora influencer, med frihet, i opposition med konventionen och en hel väska med gullpengar. Idag är det Isabella Löwengrip (Blondinbella). Guldpengar har hon definitivt, bloggen var nyskapande och hon bestämmer tvivelsutan över sitt eget liv.

Men det finns en avgörande skillnad.
Vi hade självklara framtidsutsikter, medan framtiden idag stavas klimat-ångest, osäkerhet på arbetsmarknaden och kroppsperfektion. Det känns rätt skönt att få lov att vara en mappie, och vill man använda sig av all vår erfarenhet så finns vi här.

Till sist: M-magasins läsare på resa är
1. Nyfikna
2. Glada (och alla kvinnorna på bilden i mitten heter faktiskt Ulla!)
3. Många!

2018_15_am_kronika

  1. Så vacker vistelse ni haft i det underbara Sorrento. Så känslosamt och så givande samtal ni haft. Och visst är det så att vi “äldre” har massor av erfarenheter att dela med oss av, oavsett om vi är män eller kvinnor.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..