ANNONS
image/svg+xml

Champagne, spa & gourmetmat – japp, vi har vandrat i Hälsingland!

/

För ett antal år sedan blev mina fötter ondare och plattare.

Att klämma ner dem i klackat över 5 cm var en omöjlighet. Idag är det inte bara Frövi som vet att även en känslig och bred fot vill se snygg ut. Ett omtalat företag är Stinaa J som med ortopedtekniker vill revolutionera skobranschen med sina fotvänliga snyggskor. Jag gick dit och fick utprovat. I nästa podd har jag dessutom prövat skorna. Rapport kommer.

IMG_5660

Stinaa J-skor, läckra utanpå och uppbyggda inuti.

Vi har 15 världsarv i Sverige. Sju stycken Hälsingegårdar räknas dit av UNESCO, FN-organet som bestämmer vad som är ett omistligt världsarv. Ett av dem Gästgivars, besökte vår lilla njutvandrargrupp som den här gången valde Järvsö-Orbaden-trakten i Hälsingland som mål.


Att njutvandra är att sova på lakan, äta gott på kvällen, bära lite under dagsetappen, uppleva kultur och gärna en hänförande utsikt och helst också en bra guide som kan trakten.


Allt uppfylldes i den del vi besökte, till och med ett besök på en champagnebar i Järvsö. Vi gick på dagarna mellan kl 10.00 och 15.30, badade i Ljusnan där vi kom åt,  vandrade och svettades. Det var varmt men så skönt.   

image0

Vandring, denna underbara form av umgänge som allt fler upptäcker.

IMG_1206

Bad förstås.

IMG_0020

Vi har vandrat ihop i flera år och alltid i början av juni. Bra start på sommaren.

Sen en stunds historia, berättelsen om den rika hälsingekulturen, hade jag ingen aning om. Den manifesterade sig i jättehus med inbyggd festsal dekorerad på ett utsökt sätt. Idag är det allt fler som söker sig från städerna till just den här trakten och jisses vilka hus de kan renovera, om man nu är lagd åt det hållet. Varför sådana träslott just i den här trakten undrade vi och förklaringen var förstås böndernas rikedom. Det var linet och skogen som var grunden till förmögenheten som plöjdes ner i de stora gårdarna med flera rum enbart för fest.

IMG_5687

Björn och Pia på Gästgivars, för att se härligheten får man beställa tid, gårdarna är öppna för publik.

IMG_5681

Festsalen i Gästgivars i Vallsta. Som inspirerat Duro till ett tapetmönster som blivit företagets mest sålda. Schablonmästaren hete Jonas Wallström.

Entreprenörsanda behövs för att överleva i mindre orter och att locka folk med en champagnebar i Järvsö Gårdsbageri – där Lill-Babs förut hade sin Caffär – är inte dumt. Storyn bakom är att Vladimir Taittinger, en av ägarna till champagnehuset med samma namn, förälskade sig i trakten, köpte sommarhus med sin fru Lillebi och ansåg att livet inte var fullkomligt om inte orten fick smaka på just hans champagne. Så nu finns alltså deras nordligaste utpost just i Järvsö och deras humana priser har gjort det fullt möjligt att till och med ha råd att smaka på den champagne som valdes ut till Nobelfesten 2018.

IMG_5711

Jag och den pensionerade piloten Per som driver baren.

IMG_0021

Skumpan var utsökt och vi tackade särskilt Erica och Dan Scott som förslog att vi skulle champagneprova.

IMG_0025 (1)

Tack också till Henrik som kommit hem från tjänstgöring i Afghanistan och som berättade om det lokala bränneriet Tevsjö som vunnit pris för sin gin där han också är delägare.

Törstig behöver man inte vara i den här trakten.

En del i en lyckad vandring är maten. Hotell Orbadens spa och resort – familjeägt, hade allt inklusive Hälsinglands Riviera, en smeksam sandstrand och ett stort spa för trötta vandrarben och vilken mat!

IMG_5691

Utsikten från Orbaden tar nästan andan ur en.

Vi bodde också på hotell Järvsöbaden som drivs och ägs i fjärde generationen och har berömda köttbullar och källvatten i sitt spa.

Glädjande nog är dessa kvinnostyrda familjehotell fullbokade, det är inte bara vi som vill se Sverige. Ett plus är också deras serviceanda. Allt verkade möjligt.

IMG_1191

Lusthus vid Järvsöbaden.

Snacka om lyxvandring, men det var det värt. Varenda krona.

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mors dag, kärleksbrev och p*ttmätning vid grillen…

/

Så kom nästan sommaren och även Dalarös syrener började knoppas och Lucio och jag gladde oss åt att hans äldsta dotter Sandra kom farande från Gotland. Det var ju mors dag och även styvmor fick en blomma. Min potatis växer så det knakar och det gör väl det mesta efter så mycket regn. Lucio fick tillfälle att testa sin bautastora grill (vad är det med män och grillar?) och det var gott, men det hade det förmodligen varit också med en lite mindre grill. Den manliga pittmätningen förnekar sig aldrig. Min yngste son berättade (han har också en jättegrill med inbyggt rökeri) att han hållit på och förberett en grillunch för gäster i nio (!!!) timmar.

IMG_5655

Sandra kärt besök, vi skålade för världens alla mammor i rosé.

IMG_5654

Lucio i extas vid grillen.

Tomas Bacoccoli heter en kille som skrivit en ljuvlig bok om sin mycket speciella italienska pappa Francesco. Tomas växte upp i Sverige, med svensk mamma, men hade alla somrar i Italien. Boken heter Tjuren från Umbrien och Tomas hade jag nöjet att träffa nu när han var hemma för att lansera boken.

Allt började när Tomas tog med sig fru och tre barn (ingen kunde italienska mer än Tomas) och flyttade till pappans hus i Umbrien när pappan fick Alzheimer. Det var för några år sedan, och är sedan dess kvar. Pappan är död, men hans minne är desto påtagligare, som det ofta blir när märkliga människor går ur tiden. På pappans nedslitna ställe finns nu en hästgård, olivoljeproduktion, chokladproduktion och pasta på gång – och allt är på väg till Sverige, berättade Tomas lyckligt. Så snart kan vi köpa Bacoccolis lokalproducerade varor i Sverige. Denne f d chef i underhållningsbranschen och hustrun, ingenjören, totalsadlade om och blev matproducenter. Om det står det också i boken. Vilken totalförändring för alla i familjen, och som de trivs. Hade jag varit yngre hade jag låtit mig bli inspirerad.

IMG_5650

Tomas Bacoccoli har många fler historier att berätta.

IMG_5647

Middag med Eva Swartz, Tomas, Lucio och Salvatore Grimaldi och det var inte pasta som serverades.

Det var glipan som var avgörande, sa Emma Hamberg när jag intervjuade henne på Nordens Ljus, kulturföreningen på pråmen Harö Krog i STockholm. Glipan uppstod när barnen flyttade hemifrån och lusten att göra något annat blev oemotståndlig, då lämnar Agneta maken och blir en 50-årig aupair i Provence. Agneta är Emmas huvudperson i boken Je m´apelle Agneta, en bästsäljare i feelgoodbranschen. Nu ska Emma själv ner till Provence och arbeta en månad på ett litet hotell och samla material till fler mågottböcker.

Hennes bok är inte alls osannolik, så många kvinnor som vill uppfylla sina drömmar, i alla fall lite grand, innan det är för sent.

IMG_5644

Emma Hamberg “upptäckte” jag för länge sedan och engagerade i Vecko-Revyn. Hon gjorde en tecknad seriestrip som hette Singel i stan. Inte visste jag då vilken skrivarframgång hon senare skulle bli.

Rivstart heter något som Swedbank har. Det är entreprenörer som tävlar om ett rejält startkapital. Det kom in över 900 bidrag och fem finalister valdes ut. Jag var moderator och blev superimponerad av initiativkraften med hållbarhet som den underliggande plattformen.

Sveriges innovationsförmåga kändes mycket god. Dessutom var det en klar övervikt för motsatsen till slit och släng. Inget ska tillverkas utan att man vet hela cirkeln.

FullSizeRender

Här står jag i mina färgglada MaxJennybyxor, med Swedbanks Therese Eriksson Thiis och en i juryn, Lisen Bratt Fredriksson.

Är det nån som skriver kärleksbrev idag, undrar jag och Suss i ett kommande avsnitt av vår podd Roligare än du tror. Själv har jag inte sparat nå’t. Så dumt. Hur gör man idag med sms, mejl och liknande? Trycker man ut kärlekstexterna på papper och sen gör en vacker bok? Vet de unga ens vad ett kärleksbrev är, en sådan som sparas i en bunt med ett rött band runt? Och som plockas fram på ålderns höst. Eller efter kärleksbrevsmottagarens död.

a75026aa-4a7f-4a21-ad65-2b9fe1a68d1e

Suss och jag med kärleksbrev från hennes sparade gömmor.

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mors dag: Önskar jag varit hos henne oftare

/

Den här veckan skulle jag varit på hälsoresa med M-magasin i Grekland. Att det inte skulle bli av visste vi alla inblandade sedan länge. Så det fick istället bli Kristianstad! I alla fall 60 mil söderut. Och där stod syrenerna i överdådigt blom. Ljuvligt. Att komma till Kristianstad är lite av en nostalgitripp, tillbringade så många somrar på Landön i Trolle Ljungby socken när barnen var små och Kristianstad var den närmaste staden. Då styrde vi mest kosan söderut mot Österlen där vi tyckte allt det roliga hände. Men Kristianstad var oslagbar som shoppingstad, allt nära och bra kvalitet. En fördel med en mindre stad är just att den är mindre och därmed lätthanterlig och personlig. Dessutom hade ingen stockholmsbråttom. Man tog sig tid för småord. Detta livets smörjolja. Och nu 25 år senare var det likadant. Tillsammans med våra vänner Jonas och Åsa, riktiga Kristianstadsbor,  vandrade vi runt och stannade, stannade, och stannade och småpratade. Så underbart. Trodde ett slag att covid tagit död på denna dolda umgängsform. Men icke här. Småpratet lever!

IMG_5608

Vandring i Forsakar, ett stort litet vattenfall i ett skånskt naturreservat. Och med en bassäng som jag besökt så många gånger med barnen. Kände en varm nostalgivåg skölja över mig.

IMG_5579

Jonas och Åsa i syrenernas tid, i gullregnets månad, tack förresten för utomordentligt värdskap.

Sverige är fantastiskt hur många gånger har jag inte skrivit det?! När vi går där vid vattenfallet  i Forsakar dyker en livs levande sagoberättare upp och berättar om att vi kan lyssna på en saga via en qr-kod som sitter alldeles vid fallet. Hon jobbar för att sagobygden.se som ska göra Kronoberg till stora sagobygden. Där finns 43 sägenplatser, ett sagomuseum och det är berättarnätet Kronoberg som på det här sättet vill uppmuntra den muntliga berättelsen. Och det är väl helt rätt att det är just i Kronobergs län, med tanke på att där föddes Astrid Lindgrens alla oknyttsberättelser och magiska näckensång. Kände på en gång att dit vill jag åka med barnbarn och följa sagokartan.

Även jag berättar sagor, fast lite mer verkliga i podden för 50plusplus, Roligare än du tror med mig och Suss. Nu har vi gjort fem stycken (den 6 kommer på torsdag den 27). Vi håller på till midsommar sen uppehåll och så räknar vi med att vara tillbaka i slutet augusti,

IMG_5588

Sagoberätterskan väldigt nära näcken i fallet. Och i hastigheten skrev jag inte upp hennes namn. Men det viktiga är Sagomuseet i Ljungby!

Under en period var jag allergisk mot vinprovning.

Det har gått över. Nu tycker jag det är ett utmärkt sätt att dricka alldeles lagom och få hjälp med att veta vad jag egentligen tycker om. Plus ett mycket bra sätt att samla en liten grupp. Ett och annat druvnamn kanske jag lägger på minnet, men annars är jag en usel elev. Bra på att dricka, sämre på att minnas. På Bara Vin & Bistro i Kristianstad fick vi smaka på helt för mig nya smaker, men bara där. Baksidan med vinprovning är att de inte finns på Systemet, världens bästa urvalsbutik. Men allt i livet är inte shopping, somligt är ren och skär njutning.

IMG_5582

Dubbelt upp med vinkunskap. Cecilia liksom Tomas sadlade om, han från finansbranschen och hon allmän mångsysslare blev sommelierer och fick ett lyckligare arbetsliv. Bra för oss, bra för Kristianstadsborna.

Jag har en sambo som fixar allt i hushållet. Dessutom mina barn och barnbarns hår. Nu blev det klippkvälll på balkongen. Tre killar och ett hår, pappa snagginspirerade och så följde andra två efter.

image1

Filip med barnen Sixten och Enzo.

Läser Anna-Karin Palms bok Jag skriver över ditt ansikte, berättelsen om henne och hennes mamma som sakta gled in i Alzheimerskuggan  och boken påminner mig om, så här med Mors Dag i faggorna, hur förändrad också min mamma blev på slutet. Det tog flera år innan jag i minnet kunde putta bort den förändrade annorlunda mamman och plocka fram min underbara roliga ursprungliga mamma. Men nu är min vanliga mamma tillbaka när jag tänker på henne! Demensmamman är borta.

IMG_2255

En bra dag i hennes liv fick hon besök av sitt enda barn. Önskar jag varit där oftare.

3

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml