– Varför skulle livet vara rättvist?

Att komma till New York är som att dricka tio energidrycker under en begränsad tid. Först blir man upphetsad som en Duracellkanin av stadens höga hus, intensiva folkliv och starka ljud. När man sedan vilar sina trötta promenadfötter på ett kafé och ska betala sin cappuccino och sin croissant blir man inte lika lycklig, 10 dollar, det vill säga 100 svenska kronor. Och då var vi på ett alldeles vanligt ställe. På varenda måltid lade man på 20 procent moms och dessutom 20 procent dricks, annars överlever inte servicepersonalen, eftersom dricksen utgör större delen av deras lön. Och fastän vi visste att New York skulle bli dyrt lade pengarna en trist skugga över besöket.

Men vi betalade och njöt av den underbara staden med sitt spektakulära utbud. Smakar det så kostar det. Men jag hann inte mer än hem innan jag fick perspektiv på mitt ”lyxgnäll”. Vi var och såg Spelman på taket, musikalen som handlar om Tevje och utspelar sig i en fattig judisk by under tsartiden i Ryss-
land. Tevje småpratar med Gud och undrar över världens orättvisa.

– Om jag hade pengar, sjunger Dan Ekborg alldeles underbart och rörande. En fantastisk musikal med en livsbejakande musik och en dans som lyfter taket på Dansens hus i Stockholm.

I alla fall hade inte pengar hjälpt, för Tevje och de andra östeuropiska judarna utsätts för pogromer och jagas ut ur landet. Detta hände i slutet av 1800-
talet och när föreställningen är slut och ovationerna lagt sig kan jag inte låta bli att gråta över att världen 2019 inte lärt sig något. Tevjes Gud är inte rättvis, hur mycket han än ber, varken med att fördela pengar eller livsvillkor.

Besöker moster på Dalens sjukhus, hon har ramlat och fått en spricka i bäckenet. Hon har så ont, men är mest upptagen av att Gud övergett henne. För så här orättvist kan han väl inte behandla henne, hon som älskat honom så mycket. Ynklig ligger hon orörlig där i sängen och pratar om sitt öde, orättvisan som drabbat henne tystnar först när Lucio tröttnat och frågar, hur rättvist är det när en ung människa får cancer och dör? Du är ju faktiskt 94. Vi kramas och hon konstaterar att det i alla fall är orättvist. Så börjar hon om …

Hämtar min fina guldklänning hos ”min” syriske kemtvättare och skräddare, Salem. Han avslutar precis dagens Skypesamtal med sin mamma som lever i flyktingläger i Libanon. Hon får inte komma till Sverige, inte ens på besök. Vi pratar en stund om vad han gjort för att få hit mamma. Det har inte gått alls. Han har tårar i ögonen och säger, varför är livet så orättvist?

Hur många gånger har man sagt att livet är inte rättvist? Och varför skulle det vara det? Ändå är det så många som tror att någon, oftast någon ovan där, ska fördela livets gåvor rättvist.

Den romerska gudinnan Justitia, symbolen för rättvisa, lämnade jorden då hon tyckte att människosläktet alltmer försämrades. Hon kunde inte vara kvar.

Nej, rättvisa är något individen och landet måste kämpa för. Rättvisa är ingen rättighet, det vet de flesta och i synnerhet de som känner sig orättvist behandlade. Känslan av orättvisa är explosiv och det gäller för rättsinstanser och stater att se upp. Personligen skulle jag aldrig småprata med Gud om rättvisa, jag skulle göra något för att uppnå den rättvisa jag var ute efter. Men det är lätt att säga, för det handlar inte om flyktingpolitik (Salem) eller judeförföljelser (Tevje), utan om sådant som hamnar på ett mycket litet moln i fru Justitas oändlighet.

Idag handlar nästan allt om klimathotet och hur vi ska rädda världen.

Men kampen för minoriteters rättvisa måste alltid få lov att vara aktuell.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..