ANNONS
image/svg+xml

Bugg, nakenbad och en parkerings-chock

/

Så var det dags att få lov presentera en reviderad variant av min och Lotta Byqvists Vandra & njut, 26 dagsetapper. Den första tog slut och så bestämde bokförlaget på grund av den lavinartade ökningen av vandringslusten i Sverige, att ge ut den här igen, men nu nedbantad och det mest väsentliga är med: nämligen dagsetapperna. Så varsågod 26 vandringar med dagsetapper från norr till söder, detaljerat beskrivet med tips om fantastiska sovställen, fina leder och härliga 3-rätters. Den är tunn och lätt att ha med sig. Finns bl a på Adlibris

IMG_2655

Upptäck Sverige till fots och bli lika lycklig som Lotta Byqvist på omslaget.

Tid för kroppen måste man ha i min mogna ålder. Fötterna, mina trogna soldater  som bär upp min kropp, måste omhändertas och på grund av corona fick jag möjlighet att lära känna Sandra Ventura från Bolivia då min stadiga fotterapeut brasilianska Fatima var i karantän.
Under en timmas omhändertagande hann vi prata om hennes hemland, om sjukförsäkringar, längtan efter mamma och släkten och hur en från Latinamerikas inland lärt sig älska segling i svenska skärgården. Sen skyndar jag iväg till Nagel-Aleksandra från Polen, som i många år tagit hand om mina fingrar och numera  häpet betraktar mina framsteg, vilket innebär att naglarna inte som förut är trasiga. Med snygga händer och fötter var det dags för en timmas träning hos Yvonne Lin. Jag vill ju inte vara offer för en fallolycka, jag som kommit upp i fall-åldern. Tänk så mycket tid min kropp tar, och tänk att jag kan ta den tiden  utan att skynda mig. Jag lever i en ständig semester.
IMG_3516

Sandra och mina fötter. Och under tiden lär jag mig lite om Bolivia.

Det är lite smärtsamt att röra sig i Stockholm på dagen. En stad ska inte vara tom, en stad ska pulsera, bullra och vibrera. Det är både corona och semester, men de tomma gapande gallerierna, affärerna och gatorna gör mig deprimerad. Det är möjligt att staden börjar leva efter 18.00 men då är jag på Dalarö och har noll koll. Men nu har jag varit inne i stan ett antal gånger och sett hur övergiven den är. Det gör faktiskt ont. Allt går förstås så mycket fortare och det är inga problem med avstånd, men staden som förut alltid gav mig energi ger mig idag bara sorg.
IMG_3519

Sturegallerian – men var är alla?

IMG_3535

Extra ont gjorde det när jag betalade parkeringen, 495 kr i Hötorgsgaraget , tid 10.37-16:32. Det är ett rån! Aldrig mer. Tog bilen på uppmaning av FHM. Kanske ska jag fakturera dem?

Då är det mer energi här i min sommarby Dalarö, Restaurang Mysingen har öppnat med måndagsrock och spontandans. Vi är utomhus och inte fler än vad man får. Vi är inte heller i Tiktok-ålder utan dansar gärna med varandra (men man får ju fråga om personen har antikroppar, innan man slår armarna om någon ny), och jag tänker att inget slår dans.
En gång intervjuade jag en dansprofessor som beskrev allt från oxytocinet som sätts igång av “styrdans” och hur  hjärnhalvorna  arbetar för att få stegen att funka, samt att kontakt kan ske som kan leda till något trevligt. Och långt innan dess får vi en stundens stora glädje av att kroppen rör sig till musik. Bästa träningsformen!
IMG_3531

Här buggar mor och dotter, Janet och Tina, som äger Mysingen.

IMG_2162

Jag och för mig okänd herre från området.

IMG_3521

25-åriga Rebecca betraktade 70-plussarnas njutning.

Du ska bada året om, säger Malena Ivarsson och kör med sitt isbad i badkaret (se M-magasin nr 11) . Själv föredrar jag havet. Helst näck. Vilken skillnad faktiskt. Förstår plötsligt alla som badar utan textilier som det heter. Men då gäller det att hitta mornar eller kvällar då man är ensam när man inte är utrustad med egen brygga. Eller är tillsammans med andra som har samma dragning till nudistbad.
IMG_2660

Jag och Dalarö ström.

0
6

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml