ANNONS
image/svg+xml

Lucios ilska, Lundells påhopp och en rosprydd prinsesstårta

/

Minns ni jättesuccén Omgiven av idioter, en bok om vilken färg ens personlighet är? Min är väldigt röd med lite gult i sig, lärde jag mig då. Författaren Thomas Erikson fick mycket stryk av olika psykologer och skälldes för både bluff och förenkling. Men han sålde över en miljon böcker så honom är det inget synd om. Och färgteorin har etsat sig fast hos ledarskapsföreläsarna. (Röd, gul, grön och blå personlighet kan man välja på). Nu kommer boken som handlar om hur vi klarar motstånd, Omgiven av motgångar av samma författare. Lista dina motgångar, stod det. Vad ska det vara bra för tänkte jag. Det är ju över. Så bra förträngningsförmåga har jag. Men så kom jag på varför jag inte minns, för att jag är en röd personlighet, en som förbannar, tar strid och sen går vidare. Min gröna sambo är mästare på att störas av vardagsirritationer. Jag försöker lära honom Thomas Erikssons 5 på 5-regel, dvs om det inte spelar någon roll om fem år, ägna inte mer än fem minuter åt att uppröras.

IMG_0062

Lucio arg i bil på sådant han definitivt inte an påverka.

Här blir är det jag som blir arg. Läser i Lundells Vardagar 3 att jag kastat mig över hans ex S (som hon heter i boken) och varit otrevlig på hans vernissage i Stockholm. Han skyller det på mitt italienska blod men jag vill försvara mig, kanske var jag för direkt när jag frågade om konstnären, som var osynlig på vernissagen. Han skriver, ”jag blir jävligt pissed på folk som är oförskämda mot S. Men så finns det Kattisar (Kattis Ahlström), mycket trevlig.” Alltså Kattis var trevlig och jag var motsatsen. Kattis var hyrd av S för att intervjua på vernissagen. Jag var inbjuden press.

Jag talar förstås i egen sak, var kanske för pushig, men faktiskt inte oförskämd. Han fortsätter med att i boken berätta att han målat en tavla som beställts som present åt mig, det stämmer bara till hälften. Jag fyllde 50 och eftersom jag älskar Lundells musik och ofta hans böcker fick jag i present en tavla som Lundell målat. Men jag fyllde 50 år 1997 och tavlan är signerad 1995. Så han gick nog in på lagret, ryckte en målning och sålde till min vän. Den var inte målad för mig. (Dock är jag rätt nöjd över att få vara med i hans bok.)

IMG_3925

Här är tavlan som Lundell sålde till min vän och som jag fick i 50-årspresent.

Så till sånt som värmer hjärtat. Yngsta barnbarnet India fyllde sex och delar av familjen träffades hemma hos Lucio och mig över en prinsesstårta. Mer prinsessa än den här lilla damen finns inte. Hon är som många barn en enorm iakttagare, fick syn på mitt madonneskåp och frågade om jag trodde på Gud. Vem är Gud kontrade jag. Det är en gubbe i himlen som bestämmer saker. Kan det inte vara en kvinna sa jag, en madonna som i mitt skåp. Nej, hon är en mamma, sa India, glasklar över könsrollerna trots all jämställdhetspåverkan. Jamen sa jag, tänk om Gud är trans. Det kunde det moderna barnet acceptera, för om trans det hade hon lärt sig på föris (=dagis).

image1

India fyller sex och inget är viktigare än prinsesstårta med många rosor.

IMG_3887

Sönerna leker också, bygger ett skelett.

IMG_3908

Så här ser mitt madonneskåp ut. Jag har det i sovrummet så det är nära till nattlig påverkan.

Ett annat värmeelement är Annis Phrat, som en gång i tiden (20 år sen) var ihop med min äldste son och vi har sedan dess behållit kontakt. Tänk att få ha förmånen till den sortens yngre kontakter! Nu kom hon till Dalarö för att köpa Kvinnoarvet (min bok) och umgås. Regnet öste ner men inne lyste solen. Sen textade hon att verkligen gillade boken, så nu ligger hon ännu bättre till! Om du inte läst den finns den att köpa i M-magasins webbshop.

IMG_3876

Annis med böcker i cellofan, fint ska det vara.

image0 (1)

De två tanterna, mamma Elda och moster Liliana, var del av Annis liv också. Johan heter hennes man bredvid.

Jag är så instängd, säger kvinnan i min portuppgång som har både munskydd och handskar och står i porten och väntar på att sonen ska komma med mat. Och jag blir bedrövad över all rädsla. Coronan har verkligen tagit strupgrepp på många, som isolerade sitter och väntar på att FHM ska säga, nu får 70-plus gå ut. Jamen, försökte jag, som var på väg till Sven-Harry konstmuseum för en guidad visning av Art in Fashion av min granne Cay Bond, smittorisken har verkligen minskat. Men jag är fel, inte trovärdig, en risktagare, De som är rädda, i vissa fall onödigt uppskrämda, väntar på att myndigheten ska säga att faran är över. Men det kommer de inte att säga, möjligen att 70-plussarna får fatta egna beslut. Det har jag gjort, så jag spritar händerna och går ut till livet. Självklart med avstånd. Testade mig för antikroppar men tyvärr, det hade jag inte. Förmodligen har jag T-celler. Och rätt blodgrupp.

IMG_3918

Här är vi kulturtanter: jag, Marianne, Cay, Agneta och Kerstin och i bakgrunden formidabla svenska coutureskapare.

1
10

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml