ANNONS
image/svg+xml

Pausade festkläder, småfåglar och vulgär nyrikedom

/

Hur mår du, säger vi oavbrutet, och för en gångs skull menar vi det. För plötsligt är omgivningen smittad. Alla blir inte sjukhus-sjuka utan ligger hemma och tar tempen. Men smittan kommer närmare. Här hemma är det fortfarande covidlugnt men artrosen pågår i händerna. Nu har jag fått ett medel som efter 14 dars användning verkar funka. Kors i taket, men jag vill ha lite längre tid på mig innan jag berättar vad det är jag äter.

IMG_1514

Färgglada naglar men onda händer.

Jag läser att vi underskattar vad vi äter med 30 procent och överskattar hur mycket vi tränar. Det stämmer nästan på mig, Jag har superkoll på träningen, där ljuger jag inte, men har en förmåga att glömma bort Lottas goda marsipanchoklad, chipsen som var så tunna att de knappt märktes i munnen, den lilla biscottin som alltid ackompanjerar min caffe macchiato… För att inte tala om vinet, grappan eller whiskeyn. Så varför förvånas över att de relativt nya byxorna knappt går att sitta i. Men jag gläder mig åt att jag (peppar, peppar) är frisk dessa dystra Coronadagar.

Öppnar garderoben för att hitta nåt som inte spänner och ser mina festkläder som hänger ledsna och oanvända. Men då säger jag till mig själv: jag och familjen är frisk, vad gnäller du för.

IMG_4527

Lessna oanvända festkläder.

Har införskaffat en genomskinlig plastlåda som fästs med sugproppar att sätta på ett fönster på Dalarö för att få närkontakt med fåglar. Det är en fågelmatskonstruktion och jag blir glad över deras glada pickande. Men hur vet de att på mitt köksfönster finns fågelfrön? Det är mitt första fågelbord, innan har jag jämt haft katt och ville inte bjuda på lätta byten. Köpt på en favoritaffär, Smarta Saker, i Stockholm. Bra inte bara för fåglar utan också sambon Lucio som tittar i kikaren för att se mer.

IMG_3455

Först ut var talgoxen.

Fick komma tillbaka till Malou von Sivers i hennes program Malou efter 10 för att tala om pengar och huruvida ämnet är tabu eller ej. Jag sa att nyrik var väl bättre än bördsrik för då har man själv fixat pengarna. Tråkigt att nyrik ska betraktas som något vulgärt och smaklöst. Efter programmet fick jag på Messenger tiggarbrev. Åsa Linderborg från Aftonbladet var med och hade lite svårt att visa att hon har råd med dyra kläder. “Du ska vara stolt att du jobbat ihop de pengarna”, sa Sven Hagströmer till henne. Men jag förstår Åsa, och själv är jag lyckligt befriad från att längta efter dyra märkeskläder. Min lust går till skulpturer. Men hursomhelst kom vi fram till att pengar fortfarande är ett känsligt ämne.

IMG_4525

Malou, Åsa Linderborg och Sven Hagströmer.

Covid-19 har gjort många av oss streamingtokiga. Varje kväll bänkar jag och Lucio oss i soffan och går på bio, fastän det är bara vi i salongen. Nu har vi sett både Patria (HBO) och Björnstad (HBO) som jag vill tipsa om. Patria handlar om hur ETA, den baskiska terroristgruppen, slår sönder familjer och vänskapsband. I centrum står två mammor som vi får följa i 30 år. Det regnar och regnar i serien och jag kom ihåg när jag själv var i San Sebastian i Baskien, en underbar matstad med en stor strand, att det regnade varje dag. Etta på regntoppen i Europa ligger ett ställe i Tyskland, Halle an der Saale som har 266 regndagar per år. Sen kommer San Sebastian, tätt följd av norska Bergen. I Sverige regnar det mest i en ort som heter Fröslida i Halland.  Ja nu vet ni vart ni ska åka, ni som älskar regn.

731008d8b2b99d114f1809c3d853c0549203acda635dd99c358b3564afee6a36

Patria en spanske serie som griper tag.

Ja, så stängdes dörren till mosters äldreboende igen och det sista hon sa innan jag fick gå, var Questo e un castigo di Dio,  det vill säga Covid är Guds straff. Min moster är en ogift fröken, 95 år och en djupt troende katolik. Hon älskar att titta på Dr Phils tv-program och där föds hon hela tiden med ett övermått av mänskliga synder. Men på sin systerdotters ibland lätt syndiga liv har hon alltid sett med milda ögon, jag tillhör ju familjen, den står över. Precis som i den spanske serien Patria eller vilken maffiaserie som helst. Familjen kommer först.

IMG_1854

Moster förra julen då hade Gud inte slagit till än. Med mina barnbarn Enzo och India .

När jag träffar Marianne Brandt, känns det som familj. I 30 har vi jobbat ihop, först Vecko-Revyn, sen amelia, Tara och M-magasin. Marianne har formgivit dem alla. Nu är vi båda utanför det dagliga knoget och medan vi går Djurgården runt så minns vi hur kul vi haft och hur bra det gått. Det sägs ju att minnet mest kommer ihåg elände. Men inte våra minnen, det vi kommer ihåg är glädjen över att tidningarna blev älskade, sålda, omtalade, och alla de  fantastiska fotografer och journalister vi jobbade med. Det är knappt jag minns något dåligt från våra jobbår. Ganska skönt måste jag säga.

IMG_4529

Marianne och jag på vift.

1
6

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml