ANNONS
image/svg+xml

En hel del el-fel & Att bli en Berglinare!

/

Förra bloggen handlade om problem med nya elbilens laddning. Det har fortsatt. När vi i förra veckan glada for ut, och tänkte att nu har vi en egen laddbox, och behöver inte trassla med appar och blippar som installerats i carporten på Dalarö, så fungerade den inte.

Så började felsökningshelvetet, hade vi för lite elstyrka totalt i huset, var det för kallt ute och pannan stal all el, eller hade vi haft bastun på? Vi räddade oss med sladden till vårt eget vanliga elurtag i carporten och fick tillräckligt mycket för att ta oss in till stan.

Nu till helgen åkte vi ut till Dalarö med andan i halsen och hoppades att elektrikern fixat vår box. Vi hade förstås en back-up, fick lov att ladda hos en granne om det inte funkade. Boxen funkade! Befrielse men också en känsla av att bilen gav ständig laddångest.

Läser i DN om deras testförare som haft sitt  laddhelvete när han skulle till Umeå t/r. Vi båda kan konstatera att det är bra och fin körning med elbil, men infrastrukturen måste bli bättre – i alla fall för oss utan Tesla. Och särskilt när man ska köra norrut. Att med andan i halsen och lite el komma till trasig stolpe är inte kul. Och tyvärr vanligt.

IMG_5094

Bestämde mig för att elbilen får vänta. Har för mycket laddängslan, jag byter till en laddhybrid så fort jag får (april, säger Upplands Motor).

Nästa mindre bra inköp var mina smala skidor som gjorde att minsta lutning fick mig på fall. Träffade skidcoachen Katarina och under en timme lärde jag mig hur jag ska stå när det går nerför, med böj i knäna, rumpan ut (som en tung sumobrottare, sa hon) och framåtlutad. Det gick faktiskt bättre. När vi sen skulle träna på att komma upp från marken med skidorna på, gick det mindre bra. Det ska gå, sa Katarina hurtigt och hoppfullt, men jag blev sittande och kom upp endast genom att ta av mig skidorna.

IMG_5077

Kommer inte upp med skidorna på.

IMG_5076

Katarina, skidcoachen som lyckades se till att jag höll mig upprätt i lutningarna och förstås kom upp hur lätt som helst från marken.

Dr Claes Hultling är en av de mest positiva och uppfinningsrika människor jag känner. Vaccinerad och befriad (han alltså) mötte jag honom i Hötorgshallen i Stockholm där han låtit göra ett eget bord för sig och sin rullstol och vi pratade inte om ifall FHM har rätt strategi eller ej, vi pratade om resten av livet. Allt vi nu snart kan göra. Claes, som skapat Karolinska kliniken Spinalis för ryggmärgsskadade, har alltid stora planer och är alltid så inspirerande. Nu var det en segelbåt som hägrade, visserligen låg den på andra sidan jordklotet, men avstånd har aldrig hindrat honom. Inte så mycket annat heller.

IMG_7662

Vi åt havets läckerheter vid Claes specialbord.

IMG_5081

Claes, och Linus som jobbar på Fiskeläget där bordet finns.

Veckans stora glädje för min del var reaktionerna på Ensamhetskommissionen där jag är ordförande. Så många som på sociala medier erbjöd sina tjänster och hejade på. Blev upphetsat glad över intresset och omsorgen som visades. En riktig smakstart och snart ska vi i kommittén också börja jobba med frågan om HUR vi ska ändra på ensamhetens hos de äldre.

beglins

Titta, jag har blivit en Berglinare. Visserligen med en rysning, och dystopiska vibbar (SvD).

Förbereder just nu en föreläsning om kvinnor och pengar. Det går verkligen framåt för kvinnorna, men fortfarande finns det ett lönegap (88 %), men värre är skillnaden mellan män och kvinnors pensioner (47 %). Idag när vi är så mycket friskare och lever längre behövs dessutom ett större kapital än tidigare. Spara, spara säger jag till de unga som tycker pensionen ligger så långt fram. Så mycket jag lärt mig av M-magasins Birgitta Piper om kvinnor som förlitat sig för mycket på sin partner. Egna pengar är frihet. Ju tidigare man inser det, desto bättre. Har blivit helt såld på att predika pension.

IMG_5090

Ljuvliga författaren Emma Hamberg har precis fyllt 50, skickade den här bilden till mig. Gärna en fin tårta och blommor i håret tänkte jag, men hur sparar hon till pensionen? Det är nu hon ska sätta turbo och sätta in lite av sina bokvinster.

I veckan var det knäckebrödets dag och vi svenskar är bäst i världen på att äta knäckebröd. Vi mumsar på men har inte kommit till de storheter i volym som fanns tidigare (8 kg/person, numera 4 kg). Kan det vara surdegen och alla bagerier med färskt gott bröd som gjorde att hårdbrödet fick vika? Men nu under pandemin har knäckebrödet ökat med 5 procent. Visste ni att det supersvenska Wasabröd ägs av det italienska pastaföretaget Barilla?

Var äter man mest knäckebröd? Svar: där en av ambassadörerna i akademin, Göran Greider, bor, i Dalarna, som också kallas för knäckebrödsbältet.

IMG_5086

Här är min och många andras favorit: Din stund med havssalt och chia.

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00
image/svg+xml