Här är mina nyårslöften – trots allt

Nyårslöften, hur har vi med dem? Nej, dem har vi slutat med, brukar det låta. Men jag skulle vilja slå ett slag för förarbetet. Med det menar jag ett slags tankefacit om året som gick. Hur var året, vad var bra och dåligt, lyckades jag med en del jag förutsatt mig att ändra på? Löste jag en del hack i relationsmaskineriet runt omkring mig? Har jag gjort upp med gamla surdegar? Uppfyllde jag någon dröm, uppfyllde jag någon annans dröm?

I grävandet om vad som hände under året kom jag fram till att jag trots allt vill ge mig själv nyårslöften. Men löften som inte har att göra med att jag ska bli en godare eller bättre människa (för de brukar sällan hålla). Däremot vill jag bli en bättre organiserad människa. Så här kommer några förslag till er kära läsare att bli inspirerad av eller kasta i livets papperskorg av onödiga råd.

Om man ska komma ihåg sitt år, är det bra med fotografier. Började bläddra i mobiltelefonen och blev alldeles lycklig av att se allt jag hunnit med. Hoppsan vilket år 2018 blev! Och så mycket som fallit i glömska, allt från katten Carusos fångade mus som han lade i matskålen, till tjocksandalerna som köptes för att bädda in en öm hälsporre.

Några av årets stora privata händelser däremot har ristat märken i hjärnbarken: Glaciären Petito Morenos kalvande, stor naturupplevelse i Patagonien, barnbarnet Enzos kritvita ansikte, med hopsydd tunga och huvudet fullt av slangar på Karolinska sjukhuset, Vandra och njut-boken kommer ut i bokhandeln (går att köpa här) och resan till Berlin med svärdöttrarna.

Nyårslöfte 1: Fotoalbum för att inte glömma alla mina minnesvärda upplevelser.

Upptäckte att garderoberna var knökfulla, tyckte det var lite tidigt att döstäda, men såg högen av felköp som hängde där på rad och gav mig dåligt samvete. Byxorna som jag trodde jag skulle banta ner mig i. Klänningen som inte är jag, och som dessutom kostade en förmögenhet. Tröjan som är för tunn och avslöjar ryggvalkarna, trots fina M-linnet från Swegmarks. Orangea blusen som gör att jag ser sjösjuk ut. Kavajer som inte (på länge) går att knäppa i midjan. Fyra par skor som framkallar nervskador i fötterna. Handväskor jag aldrig hittar något i.

Nyårslöfte 2: Sluta impulshandla. Och devisen, en sak in en sak ut, ska bli verklighet.

”Hej, välkommen till Segeltorps kulturförening”, står det i mejlet. Men jag är ju i en annan världsdel? Hjälp, glömt och pinsamhetens rodnad träffar mig som en smäll och jag skyndar mig att skriva och be om ursäkt. Nästa minneschock är fel flygbiljett till Göteborg. Det skulle vara den 22/11 och på biljetten står den 21/11. Hjälp, den är ej ombokningsbar och blir en helt onödig kostnad. ”Hallå, var är du?” En väninna ringer och är på ett ställe som vi bestämt att ses på, men som jag glömt skriva in. Men jag är barnvakt säger jag, ursäktande. Hjälper inte.

Nyårslöfte 3: Två agendor, en hemma och en i väskan. Alltid skriva in, alltid dubbelchecka, skriva in portkoder och vad jag bjöd på middagen (serverade samma sak två gånger).

Var på kvinnliga entreprenörers dag (WED) och pratade om mina yrkeserfarenheter och såg hur de unga kvinnorna sög åt sig och tindrade när jag berättade om vad de hade att se fram emot. Om 60-årslyckan, om 70-års-gerotranscendens och hur underbart livet kan bli efter 59. Det var exakt vad 35-pluskvinnorna behövde höra där de springer gatlopp mellan familj och yrkesambitioner (gerotranscendens är ett livsförhöjande tillstånd som uppstår när man blir äldre och förstår att livet är ändligt).

Nyårslöfte 4: Att inte glömma att i prat från scen peppa yngre att förstå att livet som äldre faktiskt kan bli Så mycket bättre!

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..