Här finns inget bästföredatum!

Är på Glöm aldrig Pela och Fadime-galan och har en evig klump i halsen. Här bland Berns kristallkronor i Stockholm finns den samlade kunskapen om hur tusentals flickor i Sverige har det. Flickor, kvinnor som lever instängda, hotade, slagna – allt i hederskulturens namn. På den stora bildskärmen ser jag den unga Fadime Sahindals ansikte,
fotograferat när hon håller talet i riksdagen år 2002. Det handlar om den hotfulla situationen för många av hennes medsystrar. Hennes tal ska väcka opinion. Två månader senare mördas hon av sin pappa. Brottet: svensk pojkvän. Fadern som idag är 72, är nyligen frisläppt ur ett svenskt fängelse. Även Pela Atroshis pappa är frisläppt. Pela mördades 1999. Även hon hade en svensk pojkvän.

Klumpen i halsen är för att jag är så rörd och samtidigt så imponerad av Sara Mohammad
(ordförande i GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime) och alla de andra som jobbat så hårt i så många år för att den här förfärliga hederskulturen ska få ett stopp. Barnäktenskap, stympning, hot, kidnappning – en smärtsam uppräkning av vad de här flickorna drabbas av hör jag från scenen, avbrutet av fantastisk sång av Tommy Körberg och Loreen som ger lite vila åt rapporterna om hemskheterna som sker mitt ibland oss här i Sverige.

Bredvid mig sitter Maria Rashidi, från Iran, hon ser mig inte men känner igen min röst. I sin bok Bränd frihet berättar hon om sitt helvetiska äktenskap med stryk och hot. När hon lämnade sin man hämnades han och slängde syra i hennes ansikte. Exmannen försvann direkt utomlands och har aldrig nåtts av något straff. Maria har genomgått hundra operationer, men synen får hon aldrig tillbaka.

Maria och hennes dotter, hennes ögon, är med oss på vår Lyckokryss i oktober, (tur och retur Stockholm–Åbo, ett skepp lastat med hundratals läsare och ett antal författare). Så anteckna redan nu 6–7 oktober och följ med.

Nu till något helt annat, som det brukar heta när man abrupt byter ämne.

Allt som oftast får jag frågan om hur det är att vara 70. Självklart är det yngre som frågar och som inte riktigt tror på mig när jag lovsjunger den här tiden av minskat ansvar och långa morgnar. Nu har professor Ingmar Skoogs forskning visat att 70 är det nya 50, också vetenskapligt, sådant som vi i målgruppen redan kände till. Men det är alltid bra med svart på vitt.

– Jamen lusten då, frågar de yngre (och menar sexlusten, men vill inte vara närgångna i orden). Vill man verkligen ligga, är deras outtalade fråga, i din ålder?

– Javisst, svarar jag, och vet att jag inte riktigt blir trodd, för den unga människan kan inte riktigt få ihop att äldre kan också vara sugna på älskog. Jag framhärdar därför att jag tror att om vi ska förändra synen på äldre måste också den här delen få komma med. Vår hjärna producerar fortfarande signalsubstanserna dopamin och noradrenalin och blodgenomströmningen ökar i de nedre regionerna. Det är medicinska fakta. Här finns inget bästföredatum.

Men idag pratar vi inte så mycket om våra fysiska begränsningar eftersom vi lever längre och friskare tack vare läkemedelsindustrin och ändrad livsstil. Istället räds vi mer de psykiska. Men även där finns nya glädjeämnen. Alzheimer minskar, i alla fall i de yngre åldrarna. Lever vi tills vi blir hundra så ökar andelen alzheimerpatienter självklart. Med fysisk träning och stor nyfikenhet på nya saker så hålls hjärnan igång och vi kan bromsa även demensen.

Så det finns hopp.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..