– Jag har blivit allt jag inte skulle bli

Nu har jag skrivit på en Framtidsfullmakt, ett papper som handlar om vem som ska ta hand om min ekonomi och min rätt när jag blir riktigt snurrig i bollen. Den lagen kom i juli 2017 och innebär att jag nu kan välja vem som ska fatta de juridiska och medicinska besluten om mig. Samtidigt som jag påminns om min död gör jag helt nya saker.

En ny sak är att jag blivit en poddare. Jag medverkar varje vecka i EFN:s (Handelsbanken) privat-ekonomiska podcast Fattig eller rik, som finns där poddar finns, som man brukar säga. Där kan du lyssna på mig och en ung man från Kurdistan, Ara Mustafa, som är min absoluta motsats när det kommer till pengar. Han kommer att vid unga år bli ekonomiskt oberoende, han är en riktig börsnörd. Jag konkurrerar inte med M-magasins ekonomistjärna Birgitta Piper, utan fungerar mer som en frågeställare än någon som kan ge penningråd.

Det andra nya är vandringsboken Vandra och njut som jag skrivit ihop med Lotta Byqvist (säljs i M-magasins webbshop) och som har gjort att vi blivit inbjudna till Top of Arjeplog, en vandringsaktivitet i Arjeplogs kommun. Extra roligt för mig som aldrig fjällvandrat. Nu ska det äntligen bli av. Och tänk om jag dessutom får uppleva lite midnattssol!

Det tredje nya är att jag blivit en inspiratör och med i ett nätverk Yvonn.seJag ska säljas som en influencer, känns kul vid mina år. Bianca Ingrosso, here I come!

Ja, det ska vara gött att leva, som Galenskaparna sade, och för mig handlar det om glädjen i att vara tagen i anspråk.

Det götta i att leva är också att få så mycket tid för bokläsning, spabesök, filmeftermiddagar och nya kontakter samtidigt som jag fördjupar min närmaste tillhörighet. Så här kommer en liten lista på sådant jag läst och sett nyligen och som jag vill rekommendera:

Filmerna Kapernaum (smärtsamt makalös), Green book (historielektion och feelgood).

Böckerna När himlen faller ner (vilken känsla), Körsbärslandet (vilken penna), Haggan (vilket raseri!)

Showerna Jonas Gardell (ett geni) och Så som i himmelen (lyckopiller).

Pjäsen Min fantastiska väninna (som en Fellini-film).

På Netflix: The Kominsky Method (rolig, rolig, rolig).

SVT: Saknad, aldrig glömd (mänsklig och spännande).

Nu till något helt annat. En gång i tiden sade jag till mig själv hur jag inte skulle bli. Jag skulle inte bli en sådan som sade att det var bättre förr. Jag skulle inte bli en sådan som fnyste åt unga. Jag skulle inte bli en sådan som förfasade sig. Och jag har blivit allt.

Somligt var bättre förr, faktiskt. Som vädret. Som tystnaden. Som olåsta dörrar. Jag fnyser åt vissa unga. Vad vet ni, egentligen, snorvalpar! tänker jag när jag hör deras tvärsäkerhet om hur det är i Sverige, för det vet de via nätet. Jag förfasar mig. Blir rädd för dem med många tatueringar, särskilt de som sprider sig hela vägen upp till fontanellen.

Och helt följdriktigt, varför ska jag tycka som en 25-åring eller ens en 45-åring. Mina yngre vänner säger att det inte alls är åldern som gjort mig bitchig. Det är ren och skär konservatism, säger de. Oavsett om jag förborgerligats eller om bitchigheten är en naturlig del av att åldras har jag fått en större förståelse för bestämda damer, sådana som man som ung tyckte var gräsliga.

Times change.

  1. Sofia skriver:

    Age is but a number! Keep living and learning and keeping that mind sharp!

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..