– Jag lever med en icke-läsande människa

Jag och 15-åringen bråkar om mobilen. Jag vill att han lägger den i min hemmagjorda mobillåda. Motvilligt går han med på att förpassa den beroendeframkallande lilla prylen och ge mig viss uppmärksamhet. Nästa steg är att jag vill att han i lugn och ro ska lägga sig på min röda sammetssoffa och LÄSA. I den andra soffan ska jag ligga och lyssna på nån av mina ljudböcker och friden ska sänka sig över oss. Sedan ska vi prata om vad vi läst/lyssnat på.

Kommer vi dit? Ja, i tio minuter, sedan går det inte längre. Mobilen åker fram och jag surar.

Som liten älskade han högläsning, sedan började han läsa själv och när han kom i slukaråldern var det stört omöjligt att få honom att släcka lampan på kvällen. Han ville läsa klart.

Det beteendet är historia. I stället flimrar Youtube förbi med konstiga filmade skämt och annat jag inte förstår mig på. Allt finns i mobilen som han älskar. Det är hans nya värld. Tack och lov att han också dömer i knattefotboll och tränar. Men läser gör han inte, mer än läxor. Och hans farmor sörjer och försöker måla upp hur fantastiskt det är med att läsa.

– Jamen farmor, du tittar ju sjukt mycket på tv. 

Hjälp, han har rätt. Jag är också beroende. Serien The Crown hetstittade jag på och kunde inte sluta (ungefär som 15-åringen och hans Youtube). De norska svinpälsarna i serien Exit, framkallade samma överdrivna tillstånd, Succession, vilken vidrig familj, men omöjlig att sluta titta på och ikväll ska jag slå till med tre timmar av The Irishman.

Vem är jag att döma 15-åringen, tänker jag först, men jag är 72 år och parallellt med mitt tv-serieberoende läser och lyssnar jag, är med i bokcirkel och har Glitterär salong på Södra teatern där boken är i centrum. Jag har inte övergivit boken på långa vägar, men den har fått en rejäl rival i dessa välgjorda tv-serier. Så visst har jag rätt att kritisera honom.

För några månader sedan hade DN rubriken: Nu lämnar männen litteraturen. Fler kvinnor än män blir författare står det, närmare bestämt 72 procent! På skrivarskolorna är det så tätt med damer att män nästan kvoteras in. Min kunskap är att böcker som Ved, Sapiens, Ålevangeliet och historiska böcker som 1793, eller Jan Guillous serie om Sverige, lockar män. Män läser oftast män, och vi kvinnor väljer oftast kvinnliga författare, och gärna ett innehåll med relationer.

Deckare då? Ja, manliga författare med sina trötta kriminalkommissarier i huvudrollerna var länge normen. Men inte idag. Med Liza Marklund i spetsen övertog kvinnorna deckargenren och nu är det dags för en ny trend i bokvärlden, romance, störst just nu i USA, och de manliga författarna av dessa böcker om kärlek med lyckligt slut finns knappt. I Sverige heter romancedrottningen Simona Ahrnstedt och hon vrålsäljer och har fått en mängd kvinnor att vilja uppnå samma framgång. I ljudboks-världen ligger Sagan om isfolket i topp. Margit Sandemos gamla serie med kärlek i grottor och på fällar är på topp igen. Romance – är det för att vi längtar bort från lik, våld och seriemördare, som deckare och thrillers baseras på?

Åsa Beckman, krönikör på Dagens Nyheter, fasar för en framtid där män inte läser och då heller inte kommer att förstå vad är att vara människa.

Jag lever med en icke-läsande person. Han läser recept. I början av vårt liv, som nu varat i tio år, tänkte jag att det här går inte, jag kan inte leva med en icke-läsande människa. Men det kunde jag. Bra dessutom. Tillsammans tittar vi på tv-serier och pratar om det vi sett, om vi inte har somnat.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..