– Sex är ändå roligare än snöskottning

Ju mer årsrik jag blir (underbara Barbro Westerholms uttryck), desto mer förundrad är jag över den mänskliga maskinen kroppen. Varje morgon när jag kliver ur sängen, visserligen allt stelare, ofta lite tung i huvudet av ett sovpiller och med en mycket märklig frisyr, blir jag förvånad över hur väl ben och fötter styr mig till toan och sedan till köket. Sedan börjar dagen. Kroppen ställer in sig i ledet, och börjar arbetet med att hålla mig igång.

Tittar på tv-programmet Expeditionen där ett gäng kända personer ska bestiga en topp i Nepal under gräsliga omständigheter, men deras kroppar stretar ändå på. Från mina fältresor med Unicef där en del barn lever under fruktansvärda betingelser överlever de flesta. Hur är det möjligt tänker jag. Hur stark är inte livsviljan och hur duglig är inte kroppen.

Därför blir jag så glad när Bill Brysons tjocka bok Kroppen, en guide för dig som bor i den, dimper ner i min brevlåda. Här kan jag frossa i hur en kropp fungerar, att jag är en produkt av tre miljarder års utveckling och består av 17,2 biljoner celler som samverkar.

Jag ligger på massagebänken i mitt sovrum, bokad via den nya tjänsten från Treatya.com som bygger på att du inte går till din behandling, utan behandlingen kommer till dig. När massage-Sara börjar klämma runt vaderna skriker jag av smärta, men Sara trycker fingrarna djupt ner i den spända vaden, möter senorna och musklerna (kroppen har över 600 muskler) och det blir bättre. Då vet jag att min kropp tål tryck på upp till ett ton, för det har jag just läst.

Just oron för kroppen gör att när vi  60-plusmänniskor samlas så talar vi om sjukdomar, krämpor, höftoperationer och ifall handledsvantar hjälper mot artros. Numera säger vi att vi anslår max en halvtimma till sjukdomssnack, sedan ska vi tala om andra saker – dock inte heller om barnbarn. Men det brukar aldrig räcka. Rätt vad det är är vi där igen. För vad är det som hänt oss? Jo, miraklet kroppen håller på att åldras, vilket vi på olika vis bara måste prata om.

Vad handlade samtalen om förr på middagar när vi var 50-minus? Otrohet, skilsmässor, dumma chefer, våra tonåringars strul? I alla fall pratade vi aldrig om sjukdomar. För vi tog kroppen för given. Vi tränade knappt, vi visste väldigt lite om laktos och gluten, och vad brydde vi oss om våra mitokondrier?

Idag handlar allt om hälsa, jag kan inte passera en Pressbyrå eller matvaruaffär utan att min kropp hotas. Allt är farligt, larmen strömmar ut ur löpsedlarna men i själva verket blir vi bara friskare (det gäller inte psykhälsan) och vi lever längre. Vi har faktiskt fått tio friska år till tack vare livsstilsförändringar och nya läkemedel. Men varför alla dessa kroppslarm? Kan det vara som på en middag för 60-plus? Det vill säga, köparna av tidningarna är också 60-plus  och har en kropp som halvstrejkar. Det är de som köper tidningen med det nya hälsolarmet eller det minst lika vanliga budskapet ”slipp huvudvärk, artros, alzheimer eller den dödliga nysningen”. Vi är helt enkelt besatta av att överleva.

Bläddrar i Brysons bok och letar efter dödsångest, men fastnar hellre på sex och vårt undre liv. Bryson slår fast att ett snittsamlag varar nio minuter och energiåtgången som går åt för en kvinna är ungefär 70 kalorier, och att man ännu inte fått bevis för att G-punkten finns.

Så till sist sextrivia för dig som är äldre. Det finns viss risk för hjärtattack tre timmar efter ett samlag men det är ungefär samma risk som när man skottar snö, och då är sex roligare.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..