Tacka fan för att vi klamrar oss fast!

Det är kompetenssvinn, säger John Mellkvist, pr-konsult och framtidsspanare, på ett seminarium om ålderism där jag deltar med min kunskap om ”de nya äldre”. Vilket bra ord, säger jag till John, för det är exakt vad det är när en hel generation tågar ut från arbetsmarknaden med all sin kunskap och erfarenhet.

Numera är vi några stycken som  tågar in igen eftersom vi behövs, men då som timanställda, i veteranpooler eller eget företag. För många av oss behövs och tycker inte att vi är färdiga för all den lediga tid som pensionen ger oss. Det gäller absolut inte alla, jag vet att det är så många som inte kan tänka sig att jobba en timme till i sina liv med sina gamla jobb. Som älskar sin välförtjänta pensionstid.

Men smaka på ordet kompetenssvinn. Var tar åratal av erfarenhet vägen? Och varför är näringslivet så envist med sin gamla uppfattning om att 50-plussare ska man helst bli av med? Utbilda i stället, satsa på kurser för 50-plus. För vi är ju inte dumma i huvudet, vi förstår ju att vi måste vidareutbilda oss för att klara all modern teknik som påverkar våra arbeten.

Jag frågade Stefan Fölster, nationalekonom (och barnbarn till Alva och Gunnar Myrdal) varför marknaden inte vill ha 50+, trots att de bevisligen är så oändligt mycket friskare och aktivare idag.

– De har en uppfattning om att ni klamrar er fast vid jobben och är förändringsobenägna.

Tacka fan för att vi klamrar oss fast, om vi åker ut vill ju ingen ha oss!

Trygghetsrådet, TRR, jobbar med att få 50+ i arbete igen efter avsked, och de har noterat att det faktiskt går lite bättre. Men att fördomar mot äldre (läs: över 50) arbetskraft sitter som cement. Fakta i målet kommer från Ingmar Skoog, professor och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, som i sin forskning konstaterat att 70 är det nya 50. Dessutom säger han att mentalt är 70 det nya 20. Med det menar han att vi går in i vår andra tonårstid, vi är lika fria som då, och dessutom säkrare och nöjdare med livet.

Men på det örat vill näringslivet inte höra. Inte heller att den äldre arbetskraften inte vabbar och är lojalare och blir på så sätt – med lite kurser – betydligt lönsammare än de yngre. De unga har en helt annan omloppshastighet, ett eller två år i snitt, arbetsgivaren investerar i den nya medarbetaren som sen försvinner till ett nytt jobb. De unga är lojala mot sig själva och sin karriär. Men vem var inte det själv när man var 27?

Hörde just om hur lite det satsas på kompetensutbildning för de äldre, inte ens läkarna får vidareutbildning. Och att en nyexaminerad ingenjörs kunskap räcker i tre–fem år, sen är det nya kurser även för den unga personen. Alla får räkna med oavbruten vidareutbildning om samhället fortsätter att tekniskt utveckla sig i rekordfart.

Det finns något som många äldre har, som kan tävla med de ungas hunger, digitala kunnande och höga svansföring: Det är åratal av erfarenhet av allt som fungerat på jobbet, och det är motsatsen, misstagen. Allt detta har genom åren samlats i en bank inne i våra huvuden och är det som hjälper oss att fatta bra beslut. Denna mödosamt ihopsamlade erfarenhetsbank vi bär på och som försvinner med oss när vi slutar frivilligt eller ofrivilligt, är det som John Mellkvist kallar kunskapssvinn.

Detta har jag inte sett många rader om. Däremot om matsvinn. Men det är enklare: Ät upp, kasta inte mat, lär dig laga rester.

Om oss kan man säga: Använd oss, släng inte ut oss och lär dig hur vi bäst presterar med resterna av vår knopp och kropp.

2018 12 ame3

Tre män som jag gillat extra mycket i sommar:

John Mellkvist, framtidsspanaren som tror vi mappiesar har framtiden för oss.

Ahmed Abdirahman, svensk näringspolitisk expert från Somalia och grundare av Järvaveckan.

Thomas Lindholm på Fårö vet hur man berättar historier och uppvaktar en kvinna.

Fotnot: Amelia Adamo, M:s grundare och senior editor fortsätter att skriva i M-magasin. Här hittar du hennes krönika från och med augusti 2018.

 

  1. Heja Amelia!
    Det har jag tyckt länge-att vi inte tas med längre. Jag vill lite till…

  2. Intressant och viktigt inlägg. idag har maken o jag varit på föreläsning/debatt anordnat av Centrum för åldrande och hälsa på universitetet i Göteborg. Temat var: Årsrik eller gammal – Vilken syn har politiker på äldre?
    Representanter från de olika partierna i GBG , Pensionärsföreningarna, Barbro Westerlund samt forskare inom området medverkade. Nu blir man sugen att lokalt arbeta för att dessa frågor inte bara dör när valet är över.

  3. Mycket handlar det om att blanda unga och äldre på våra arbetsplatser så att erfarenheter och nytänkande paras och leder framåt och uppåt.

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..